måndag 23 april 2012

Kaspar - en kunglig katt


En bra och spännande äventyrsbok med bra slut. Sidorna är liksom blanka och ganska tjocka vilket gör att det går snabbt att läsa den. Huvudpersonerna överlever Titanics undergång, vilket ju tydligt och klart framgår av framsidans bild. Barnen jag bokpratat för säger direkt "Titanic! Åh, Titanic! Jag älskar Titanic! Den måste jag läsa!" Hur nu en katastrof för 100 år sen kan bli "inne" så har den i alla fall blivit det bland ungarna. Men omslaget är lite av en spoiler, för huvudpersonen, och katten, listar sig inte med på Titanic förrän långt in i boken, i andra halvan. Miljön i första halvan är London 1912, och väldigt fascinerande (de fina färgbilderna hjälper fantasin). Man blir sugen på att åka till hotell Savoy och titta. Tänk att folk tog in och bodde där flera månader i sträck, med alla måltider på den fina restaurangen. Vad det måste ha kostat!
Jag tycker om att läsa om vänskapen mellan den 14-årige Johnny (piccolo på Savoy där han även bor i tjänstefolkets våning högst uppe på vinden) och grevinnan Kandinsky som liksom bara intar hotellet med all sin packning och sin vackra, vackra katt Kaspar. Det är en mycket högfärdig katt som vet precis hur fin han är. När Johnny gullat med honom några dagar, gått ut på promenad i parken med honom och allmänt varit Kaspars sällskapsdam (eller herre) så får han tillåtelse att klappa honom lite under hakan med ett finger. Vilken ynnest! Synd bara att vänskapen med grevinnan ska få ett så abrupt slut.


1 kommentar:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera