Om en hästs vedermödor i första världskriget. Fantastiskt nog överlever hästen kulsprutor och svält, tungt slit med att dra kanonvagnar, elände, lera, mer elände, hjärtesorg och faktiskt ännu mer elände innan han mirakulöst nog återförenas med sin unge husse som man lärde känna i bokens början.
Fascinerande är att läsa om första världskrigets miljö, på väldigt nära håll och så kaotiskt och överjävligt som det var. Och helt otroligt är det att det faktiskt i början på kriget fanns kavalleri, som gick till anfall mot kulsprutor.
Jag kan inte bli klok på om den här boken skrevs efter filmen gjordes eller om filmen är baserad på boken. Den är nämligen väldigt filmisk – man kan se varenda scen framför sig. Det är också amerikanskt (fast författaren är engelsk) övertydligt när det ska vara sorgliga partier med fiolmusik och publiken ska gråta. Utsvulten chockad sårad häst strövar genom ingenmansland på västfronten exempelvis. Till livet räddad häst drabbas av stelkramp och är nära döden. Mirakulöst återfunnen häst återfinner Albert och de rider in i solnedgången till sin hemby i slutet på boken. Tårar. Fantastisk överlevare till häst nära att säljas till slakt vid krigsslut fast han varit så duktig. Fast räddas av god morfar som köper honom för att sedan skänka honom till snälla hussen från bokens början, för att det hade hans barnbarn Emelie velat. Hon som dog av sorg när snälla hästen togs ifrån henne i mitten av boken för att bli kanondragare och eländigt behandlad.
Well – det är mycket om krigets fasor och bra beskrivet om
hur meningslöst första världskriget var, hur många som dog för att erövra några
meter lerig mark. Det är mystiskt nog hästen själv som berättar, och han kan
fantastiskt mycket om människornas värld och vanor för att vara häst, han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar