Matchad

Matchad av Ally Condie

Den här boken utspelar sig i framtiden, och den målar upp ett samhälle som bara blir otäckare och otäckare ju mer man får reda på om det. Människornas liv är fullständigt reglerade av några som kallas Samfundet. Samfundet bestämmer vad man ska jobba med (man får sin "arbetsplacering" ungefär vid 18 års ålder), var man ska bo, när man ska dö (på kvällen av sin 80-årsdag) och vem man ska leva med. Allting bestäms av statistik och sannolikhet och detta har gjort att människorna lever lyckliga och friska alla sina utmätta 80 dagar. Ingenting som stör. Ingenting som oroar. Eller?
Fler och fler detaljer ges om samhället och människors liv: Alla bär ständigt på en behållare som innehåller tre kapslar. En blå med näring ifall man skulle hamna i en nödsituation. En grön ifall man känner sig orolig och behöver bli lugn. Och en röd som man inte får ta förrän en funktionär från Samfundet ger order om det. Ingen vet vad den röda kapseln gör. (fast man får veta det senare i boken) All mat levereras i folieformar direkt till matplatserna i husen. Ingen får smaka av någon annans mat för all mat är individuellt anpassad. Eftersom det gamla samhället (vårt nuvarande alltså) drunknade i för mycket information så har man dragit ner på det och alla övriga intryck till ett minimum - man får bara så mycket kunskap som behövs för att kunna sköta sitt arbete på sin arbetsplacering. Och för många år sen utsåg hundra-kommittén vilka hundra sånger, hundra konstverk, hundra böcker och hundra dikter som var värda att bevaras. Resten av alla kulturyttringar förstördes.

Och det blir värre, och värre, och värre, tills man förstår att människorna lever i en mardröm. Jag påminns mycket om En vacker dag av Ira Levin, en av mina absoluta favoritböcker genom tiderna, och om Den utvalde av Lois Lowry.

Här lever Cassie, som på sin 17-årsdag ska bli matchad med den kille hon ska dela sitt liv med. I en stor bankett i stadhuset får hon reda på vem hennes "match" är (och oj! vad jag stör mig på den översättningen. Matcha kan vi säga om att passa ihop, men bara match är för mig en idrottsterm. Kunde man inte översatt till "utvald" eller nåt?) - Xander. Men det har blivit något fel i informationen, för nästa dag ska hon se på ett fotografi av sin blivande man, men på datorskärmen visas bilden av en annan. Ky.
Samfundet gör inga misstag. Men Cassie blir ändå kär i Ky. Och det är här boken tyvärr börjar sacka, för när väl samhället och Cassies dilemma är beskrivna så tillförs inget mer. Cassie velar och har ångest för att hon är kär i någon annan än samfundet har bestämt, och om hon kan vara det så kan det ju tänkas att andra delar av samhället också är fel. Ungefär. Och det här ältandet fortsätter hon med boken igenom. Jag vill ha förändring! Jag vill inte bara läsa om ett otäckt totalstyrt samhälle utan någon som helst hopp om förbättring - de ytterst försiktiga upprorstankar Cassie har leder inte vidare till något. Samfundet vinner och jag blir deprimerad.