Dagen efter

Dagen efter av Lionel Shriver

En bok som jag egentligen inte skulle läsa - vår bokcirkel väljer ut en av kanske fyra böcker och det här var inte den vi valde. Jag ville bara testläsa några sidor, och var fast innan jag ens läst färdigt första sidan. Det är någonting med Lionel Shriver som håller mig kvar, precis som när jag läste Vi måste prata om Kevin. Hon skriver om människor, vanliga människor, på ett sätt som får mig att tycka att "Ja! precis så där är det! så där brukar jag också tänka! Och tänk att det alltså finns andra som tänker så med!" Och det är inte de stora övergripande livsvisdomarna hon ger (eller, jo, kanske det också) utan de små iakttagelserna. Sånt som hur jobbiga vissa telefonsamtal kan vara att göra (Irina gruvar sig för att ringa upp Ramsey och bjuda honom på födelsedagsmiddag, för det egentligen är Lawrence som vill umgås med honom men Lawrence är bortrest och nu kanske hennes telefonsamtal kan missuppfattas för hon tror kanske att Ramsey är lite intresserad av henne...) och olika sätt att skjuta upp dem från den ena dagen till den andra (ja, det är nog för tidigt att ringa vid 9, och vid 13 är han nog upptagen och vid 22 är det nog försent, bäst att vänta tills i morgon). Eller hur man bäst ska ta upp ett känsligt samtalsämne. Hur Irina brukar göra och hur hon känner igen hur Lawrence brukar göra. Kanske inga bra exempel, men hela, hela boken är full av såna här vardagsdilemman och Jag Känner Igen Mig. Det får mig att känna mig som en av alla människor i världen, ungefär.
Samtidigt som jag ändå inte känner igen mig i det liv som huvudpersonerna lever och de val som de gör. Det är ett väldigt intressant upplägg av boken. Först får vi träffa Irina och Lawrence som lever i ett bra och trivsamt förhållande sedan ganska många år. De känner rätt ytligt Ramsey och Jude och brukar äta middag på Ramseys födelsedag som tradition. Det fortsätter de med även sedan Ramsey och Jude skilt sig, och alltså även det året när Lawrence är bortrest. Irina och Ramsey går själva ut och äter, och blir mer och mer attraherade av varandra, ända tills det viktiga ögonblicket inträffar, det som kan förändra Irinas liv, det ögonblicket när hon står nära honom och känner att de kommer att kyssas.
Resten av boken får vi i vartannat kapitel läsa om hur Irinas liv blir om hon kysser Ramsey, nämligen det livet när hon lämnar Lawrence och ger sig av med Ramsey, som är en känd och rik snooker-spelare. Men i de andra kapitlen har hon i stället inte kysst Ramsey och stannat kvar hos Lawrence. Det är två olika liv, men ändå med parallella händelser som Irina får uppleva helt olika. Man bara måste, måste läsa vidare för att se hur "Irina-kvar-hos-Lawrence" upplever det som "Irina-med-Ramsey" just varit med om. Det är smart gjort, och intressant. Och så är det då de där livsbetraktelserna Shriver gör, de som gör att man måste liksom läsa och smälta ett stycke i taget för det är så bra, så bra.
Det är inte lättläst, för det går inte att läsa snabbt och skumma förbi vissa partier. Allt måste läsas. Och avnjutas.