Ulrike och kriget

Allra först ett pinsamt erkännande: Det här är en gammal bok, som finns på alla bibliotek, och på alla skolor i gruppuppsättningar och tummade exemplar. Det här är en sån där bok som man alltid plockar fram när barn eller vuxna vill ha bra böcker om andra världskriget - "och så Ulrike och kriget, förstås, den är ju fortfarande så bra...". Den här boken hör så självklart till skolbibliotekariens kanon att det nästan är en av de obligatoriska förkunskaperna inför bibliotekarieutbildningen: att ha läst Ulrike och kriget. Klart jag hade läst den. För länge sen.

Trodde jag.

Nu skulle jag läsa om den som högläsning för mina barn som kunde behöva en bok att fundera lite mer än vanligt över, tänkte jag. När jag läst ett tag så insåg jag det pinsamma: nä, jag hade ju inte alls läst den här boken. Många böcker om andra världskriget, men inte den här.

Och oj, vad jag tyckte om den. Den hör hemma i skolbibliotekariens kanon, som gruppuppsättning i skolor och på alla bibliotek. Den borde läsas av alla, faktiskt.

Ulrike bor i München med sin mamma, pappa och två bröder. När hon är tolv år får hon en tredje lillebror - på samma dag som andra världskriget börjar. Ulrike välkomnar kriget. För henne är Führern närmast en superhjälte. Han har räddat Tyskland ur fattigdomen efter världskriget, han är den som ska ge Tyskland den ljusa framtid de har gjort sig förtjänta av och behöver. Nu ska resten av världens länder och ledare inse hur dumma de har varit mot tyskarna, och få sitt straff. För Ulrike är allt detta så självklart - hon har fått lära sig det i skolan, och på mötena med Hitlerjugend (BDM) och hon tycker det är spännande med detta krig som givetvis ska sluta med att Tyskland segrar över alla.
Hon är fullständigt övertygad om segern även efter det att kriget vänt och nederlagen för Tyskland börjar komma. Führern har säkert en plan, tänker hon, snart ska han slå till och krossa allt motstånd. Till och med när hon tillsammans med familjen och grannarna sitter flera dygn i skyddsrummet under bombanfall som aldrig upphör och som lägger München i ruiner - till och med då är hon fortfarande  övertygad om att Tyskland och Führern ska segra. För hur skulle det någonsin kunna vara annorlunda? Hur skulle Gud kunna tillåta de där andra - de onda engelsmännen och amerikanarna - att vinna, de som flyger bombplanen och faktiskt har ihjäl människor?

Och oj, vilka följddiskussioner vi hade därhemma i soffan. Det var om kriget, om olika slag, om ryska revolutionen (Ulrike talar hela tiden om "bolsjevikerna" och så fick det redas ut), om kölden i Ryssland, om bombmattor, om kalla kriget, om Öst- och Västtyskland och om muren, om hur Ulrike anger "fosterlandsförrädare" och inte själv förstår att dessa hamnar i koncentrationsläger, om koncentrationsläger. Och om en hel massa andra saker som inte har med krig att göra, men som förekommer i handlingen ("mamma, vad är egentligen ett 'missfall'?").

Det. Är. Så. Bra.

Och så det nästan otroligaste av allt: Vibeke Olsson skrev den här boken 1975, när hon bara var 15 år. 15 år! Att kunna skriva så bra när man bara är 15! Men så är hon också en av mina favoritförfattare (redan innan jag faktiskt läste Ulrike och kriget).

Har du inte läst den här boken än - gör det! Den finns, som sagt, överallt.

Titel: Ulrike och kriget
Författare: Vibeke Olsson
Utg år: 1975
Köp den till exempel här eller här