Isdraken - en trettiosex år gammal novella i nya, fina kläder

Adara är inte som andra barn. Hon är tyst av sig, gillar att vara ensam, och hon fryser inte. Vintern är hennes bästa tid - då bygger hon varje år ett slott av is och snö där de små isödlorna kan bo. Och så kommer isdraken. För alla andra är den totalt livsfarlig - bara att ta på den ger skador. Och isdraken sprutar kyla, inte eld, och fryser ner växter och djur på ett ögonblick. Men Adara kan ta på den och till och med rida på den. Ingen annan vet att hon kan det, eller vet att hon träffar isdraken varje vinter.

I många år har kriget mot den namnlösa "fienden" i norr rasat, med vanliga soldater på marken och drakryttare i luften på bägge sidor. Nu går kriget inte bra för kungens sida (den rätta och riktiga) - slag förloras och kungens soldater måste retirera. Långa led med lemlästade, trötta och uppgivna soldater vandrar förbi gården där Adara och hennes familj bor. Och efter dem kommer Fienden, med soldater i mycket läskigare, mörkare rustningar och drakar som har andra färger än den Rätta Sidans. Världen som Adara känner den håller på att gå under.

Jag tycker väldigt mycket om Isdraken som fantasynovella! Den är kort, och bakomliggande historia, krig och dramatik anas bara i det här formatet. I centrum finns Adara och isdraken, Adaras far, gården som kanske måste offras, och den lilla bit av världen som Adara känner till. Och illustrationerna av Luis Royo är rena konstverken! Det hade varit fint att få läsa en rejäl roman om den här världen, men det kan jag nog ta och glömma. För det här skrev George R.R. Martin långt före han skrev Sagan om is och eld/Game of Thrones, redan 1980, och då som en text i en antologi om drakar som hette Dragons of Light. Och karln verkar ha hyfsat svårt att avsluta Game of Thrones, så någon fördjupning av Adaras värld blir det nog inte tid till fast jag hade velat det.

Men barnbok? Alltså, nej, det tycker jag inte. Den ingick i en antologi för vuxna från början och är förvisso omarbetad och försedd med illustrationer numera - men bara för att det är ett barn som är huvudperson så är det inte en bok för barn. Visst, läsa den högt funkar, för då kan högläsaren samtidigt förklara alla de svåra ord som finns i texten. Men den är rå, med människor som bränns ihjäl, med text som inte väjer för krigets baksidor (avslitna kroppsdelar är väl det minsta). Och den är svart, med sorgen efter dem som dött, med ännu mer död och förtvivlan. Återigen - ja, det är saga som nog funkar för högläsning - många folksagor är ju också rätt otäcka egentligen. Och barn som läser själva tar nog till sig det de klarar av och förstår. Men barnbok? Nej, det är ingen barnbok. Det är en kortroman för vuxna, om drakar. Det jag önskar är att fler vuxna nu hittar till den trots att förlaget tycker att läsåldern är 6-9 år.


Titel: Isdraken
Författare: George R.R. Martin
Originaltitel: The Ice Dragon
Översättning: Jan Risheden
Illustrationer: Luis Royo
Utg år: 2016 , texten ursprungligen publicerad i antologin Dragons of Light 1980 (red. Orson Scott Card, Ace Books)
Förlag: Natur & Kultur
Köp den till exempel här eller här
För vem? Högläsning från kanske 8 år och uppåt, egenläsning tio år (?) och uppåt, och för vuxna!