Som eld

Det finns mycket jag tycker om i den här boken, men det jag gillar allra mest är nog hur Sara Lövestam lyckas beskriva det där pirret, den där märkligt förhöjda medvetenheten mellan två människor som precis håller på att bli kära i varandra:

"Det är konstigt hur Anna kan veta allt Louise gör, utan att se på henne. Hennes rörelser gör osynliga mönster mot Annas kind."

Det är så bra! Och jag blir glad av att läsa!

Helt utöver det här med gryende kärlek så finns det annat jag tycker om. Miljön inte minst, skärgårdsön med alltihop som ska finnas med: skog med blåbärsris, klippor, vattnet, bryggan med vattnet som kluckar, båtarna, fiskandet - men också med de välklippta gräsmattorna, snabba motorbåtarna, grillukten och det påklistrade autentiska med upphängda skärgårdsattribut på väggarna. Det är ju så att vartannat kapitel berättas av Louise, i rika familjen med sommarhus både på skärgårdsön och i Spanien, och av Anna, i familjen med risiga stugan som alltid funnits och med ekonomin som ganska ofta inte går ihop alls. Och skillnaderna mellan Annas skärgårdsliv och Louise skärgårdsliv blir så tydliga när berättarperspektivet skiftar - dessutom blir det extra intressant när de träffas och trots allt ganska omgående dras till varandra trots alla olikheter.

Riktigt bra är det.

Titel: Som eld
Författare: Sara Lövestam
Utg år: 2015
Förlag: Lilla Piratförlaget
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 12 och uppåt