Bara tre ord (som snart blir "Love, Simon"!)

Jag har haft Simon v/s the Homo Sapiens Agenda på min vill-läsa-lista ett bra tag nu, men det är ju mycket som trängs på den så det har inte blivit av. Det jag helt har missat är att den under tiden ju har getts ut på svenska! (Trots att jag jobbar med ungdomslitteratur om dagarna. Shame on me.) Grejen är att den fått en helt annan titel i den svenska översättningen: Bara tre ord, samt annan framsida (som jag tyvärr inte blev särskilt lockad av) och den gick alltså helt under min radar.

Nå - nu är skadan reparerad och boken genomläst, och jag gillade den mycket. Det är en sån där bok man blir glad av att läsa, och fortfarande nu några dagar efter att jag läst ut den så känner jag mig lite så där pirrigt lycklig inombords och skulle gärna velat fortsatt umgås med Simon och hans kompisar lite till.

Därför blev jag nu riktigt glad när jag såg att den här boken har blivit film, och då heter Love, Simon. Kommer till Sverige framåt sommaren! Kolla trailern nedan!

Boken, då? Jo, inledningsvis föll jag inte direkt eftersom jag höll på att drunkna lite i alla-saker-som-händer-i-en-highschool-vardag-på-en-gång och inte fick rätt på Simon och hans vänner. Men sedan lärde jag känna Simon, och hans humor, och vad han funderade på här i livet, och blev duktigt avundsjuk på hans vänskap med Nick, Leah och Abby, och började tycka väldigt mycket om dem allihop. Och så har vi då Simons mailande med Blue, killen som går på Simons skola men som han inte vet vem det är. Blue vet inte vem Simon är heller, bägge skriver under pseudonymer. Och de skriver om allt, från hur en diet baserad på Oreos kan se ut till hur jobbigt det är när ens föräldrar ens antyder att de har ett eget sexliv. Och så skriver de om det här med att komma ut. De är bägge gay, men har inte berättat om det för någon (ja, utom för varandra, då).

Och det är det här som är viktigt. Det görs inte till ett problem att Simon är homosexuell. Det som i stället är problemet är att hela omvärlden gör det till en alldeles för stor grej när det bara är något han är. Simon är helt säker på att hans föräldrar och vänner kommer att vara helt lugna med att han är gay - men han känner att det där att säga att han är det blir så stort, att alla ska överdriva sitt varma förstående liksom, börja springa på pridefestivaler och sånt bara för att visa det. Och varför ska det behöva vara så? Varför är det inte en lika stor grej för en heterokille att "avslöja" att han gillar tjejer? Varför ska de där tre små futtiga orden "jag är bög" behöva vara så svåra att säga och betyda så mycket? (Egentligen är den svenska titeln på boken faktiskt bättre än originaltiteln, nu när jag tänker efter...)

Jag älskar att läsa Blues och Simons mail till varandra! Och så älskar jag Simons familj, hur de verkar ha det hemma hos honom (han har mamma, pappa och två systrar). Skattjakt på Facebook som sällskapslek, till exempel...?
Och så älskar jag hur boken slutar. Lyckopirr!

Titel: Bara tre ord
Författare: Becky Albertalli
Originaltitel: Simon v/s the Homo Sapiens Agenda
Översättning: Ylva Kempe & Åsa Kempe
Utg år: 2016
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här eller här