Tranorna flyger söderut

Det här är en sådan där bok som låneköerna på vårt bibliotek blir allt längre på - den har blivit en "snackis", en sån där bok som de som läser bara måste rekommendera till andra för den är så bra. Så jag lånade den för att se om jag också skulle gilla den - och det räckte med att läsa första kapitlet så var jag fast. Jag slukade hela boken, och nu är jag också en av de där som bara "du MÅSTE läsa den här boken!".

Vad är det då som händer i första kapitlet som drabbade mig så? Jo, vi har här en gammal man som ligger på sin kökssoffa, med sin hund bredvid sig som sällskap och tröst. Han bor ensam numera, sedan hans fru Fredrika för några år sedan blev så demenssjuk att hon fick flytta in på ett äldreboende i närheten. Bo saknar henne väldigt mycket. Inte den hon är nu, eftersom hon inte längre vet vem han är när han kommer på besök. Men den hon var! Och livet de hade tillsammans! När hon flyttade så lämnade hon bland annat kvar sin sjal, den favoritsjal hon haft i många, många år. I den sitter lukten av hans Fredrika kvar. För att inte lukten ska försvinna så har han lagt sjalen i en burk med tätförslutande lock. Men hans fingrar är numera kraftlösa av artros och värk, och han kan inte själv få upp locket på den där burken. Det är det vi får läsa om i första kapitlet: hur han famlar efter burken, försöker öppna locket, inte lyckas, suckar och sätter tillbaka burken på bordet. Hemtjänsten är där, hans favorit av dem, Ingrid. Hon ser vad han gör, och utan att vidare kommentera frågar hon honom om han vill att hon ska öppna burken åt honom. För hon vet. Och han nickar. Så hon öppnar locket, och han får ha sin Fredrika hos sig en liten stund. Inte för länge, för då kan doften försvinna från sjalen, så snart stoppas den ner i burken igen, och locket skruvas åt. Och hemtjänst-Ingrid försvinner iväg, och kvar är Bo. Med sin hund, och sina minnen, och sin allt mer skröpliga kropp som inte längre vill göra som Bo vill, som inte längre ställer upp på allt det som den hela livet igenom alltid gjort. Gå på toa. Gå ut och gå med hunden. Bära in ved. Allt det där självklara - det är inte självklart längre. 

Hunden, ja. Den är numera allt för Bo. Men Sixten är en jämthund, och han behöver egentligen mycket motion. Och Bo har svårt att ens gå ner till skogskanten med honom längre. Så Bos son har bestämt att "det här går inte längre" och med det menar han att Bo måste lämna ifrån sig Sixten. Hur kan han bara vara så hård? undrar Bo. Hur kunde han och Fredrika få en son som blev som honom?

Så vi får läsa om Bo, som allt längre stunder inte är riktigt närvarande utan är i sina minnen, och vi får följa med i dem och läsa om hans liv. Hur han var, vilka som var viktiga för honom. Om hans far, och mor. Hundar han tidigare har haft. Hans bästa vän Ture. Fredrika. Sonen. Jobbet på sågverket. Allt det som är ett liv. Och hur han nu bit för bit försvinner in i ålderdomen, hur det som är han liksom vissnar bort. Varje kapitel inleds med noteringarna hemtjänstpersonalen gör i loggboken, och de är så knastertorrt verkliga, och de som på något sätt får oss att lyfta blicken: Bo är bara en av alla deras vårdtagare som de kommer hem till. Så många andra de besöker, så många andra gamla kroppar som ligger i kökssoffor och minns sina långa liv! Och på något sätt: det är hit vi alla är på väg, de av oss som får leva så länge att vi blir riktigt gamla: till kökssoffan, eller sjuksängen. Och minnena.

Titel: Tranorna flyger söderut
Författare: Lisa Ridzén
Utg år: 2024
Förlag: Forum

Sten i siden

Vi är i Tornedalen på 30-talet, och det ska byggas en väg. Det låter väl inte som det mest rafflande - men det här är en riktigt bra bok. Och jag rekommenderar verkligen att lyssna på den som ljudbok med Mikael Niemi själv som uppläsare - han får verkligen personerna att leva, att prata så som de ska prata.

Vägbygget går inte utan problem. Nej, för den här tiden så börjar arbetarna ha fräckheten att organisera sig och ställa krav, och de jobbar helt enkelt inte för vilken usel lön som helst. Det blir bråk, det blir demonstrationer, det blir strejk och det blir strejkbryteri. Och det skapas fackföreningar och det protesteras mot fackföreningar, det arrangeras omröstningar som ändå bara vinns av de som har pengarna och makten - men ändå växer här fram en förändring. Och det är den bokens 600 sidor visar, samtidigt som vi får följa två bröder och deras familjer under några generationer.

Den ena brodern är Wilhelm, och han lyckas liksom alltid kapa åt sig saker, vara på den vinnande sidan, ha pengar och rätta kontakterna, och kommer undan med allt han gör även om han blir påkommen. Den andre brodern är Eino, och för honom går det åt helvete. Hela tiden. I allt. Det börjar med att han ska göra stora pengar på tjära, men där otur, elände och ännu mer otur gör att han dras med skulder efter tjäraffärerna hela livet. Eino och hans familj bor i ett uselt torp och de har det aldrig bra. Eino är en av dem som protesterar, demonstrerar, strejkar, sitter på krogen och dricker sprit och pratar politik - men som liksom aldrig får något ur händerna, och som alltid, alltid tycker att allting är någon annans fel. Hans son är så småningom en av strejkbrytarna, och det leder såklart till katastrof.

Berättelsen i dåtid växlar med en i nutid där vi får läsa om Siw, släkting till en av bröderna. Men Siws partier i boken tycker jag mindre om, de ger mig inte så mycket. Dessutom har vi här ett magiskt inslag där Siw har diverse syner, och något övernaturligt som kallar henne tillbaka till Norrbotten. Jag läser ju gärna om magi, men just i den här boken tycker jag inte om det, vill inte ha det övernaturliga i allt det andra så väldigt realistiska om arbetare, strejker och elände.

Det var ett tag sedan jag läste boken nu när jag skriver om den, och när jag minns den så är det absolut allt det som händer kring vägbygget som har stannat kvar, eller scener som den när två män (har för mig att den ene är Eino men minns inte säkert) ska gå och rösta för första gången. Och det inte går, eftersom de inte har rätt papper med sig, och liksom blir förlöjligade och nästan omyndigförklarade. Skulle såna som ni tro att ni kan gå och rösta? ungefär. 

Så läs, eller ännu hellre: lyssna på den här!

Titel: Sten i siden
Författare: Mikael Niemi
Ljudbok - uppläsning: Mikael Niemi
Utg år: 2023
Förlag: Piratförlaget

En kvinnas guide till lycka och framgång + En kvinnas guide till kaos och skandal

Så roligt med en ny romance-bekantskap! Det här är en ny serie (som ännu bara består av två böcker) av en författare jag inte kände till tidigare, och de har dessutom översatts till svenska. Hoppas det kommer fler, för jag gillade verkligen de här två. Det är regency-romance-miljön jag älskar - men Sophie Irwin gör det lite kaxigare, lite roligare, lite mer hands-on eller vad jag ska säga. Allt det jag har läst om i alla de historiska romance-böcker jag slukat - det liksom ifrågasätts här. Kitty i den första boken kan inte mycket om societetens lagar så hon måste lära sig för att kunna smälta in och hitta en (väldigt rik) make. Hur ska en kvinna vara då? Varför ska hon uppföra sig si eller så, vilka titlar ska användas, hur får man en inbjudan till det viktiga Almack's, hur får man den där "äkta" lady-känslan för den sitter ju inte bara i kläderna? I den andra boken gäller så klart samma regler och samma etikett - men här vänder Eliza upp och ned på dem och gör som hon vill. För att hon kan. För att hon är en rik änka som inte längre behöver bry sig om etikettsregler. Men hur länge kan hon hålla på utan att det blir katastrof på riktigt? Bägge böckerna är skrivna med ett mer modernt perspektiv som visar hur instängda och reglerade kvinnorna då var - men tappar ändå aldrig känslan för den där Omöjliga Enda och Rätta Kärleken Drömmen Som Blir Sann. Det känns så fräscht och nytt trots att det väldigt mycket är historical romance med alla ingredienser som ska vara där.

En kvinnas guide till lycka och framgång börjar med att Kittys fästman gör slut. Hon var väl inte jättekär i honom egentligen om vi ska vara helt ärliga - men det är ändå en katastrof. Han var nämligen väldigt rik. Och Kitty och hennes fyra syskon behöver pengar. Väldigt mycket pengar - deras föräldrar var inte jätteduktiga på ekonomi och har lämnat svindlande skulder efter sig. Nu har Kitty tolv veckor på sig att hitta en lösning innan familjen kastas ut från sitt hus. Lösningen är så klart att gifta sig rikt - och nu har rike fästmannen dragit sig ur. Attans...! Vad göra? Jo - skriva brev till tant Dorothy i London och fråga om hon kan hjälpa Kitty att komma in i societetslivet för att kunna hitta en ny (och väldigt rik) man. Det kan hon. Problemet är bara lite (och det där begriper inte Kitty förrän efter väldigt lång tid) att tant Dorothy inte själv är någon lady - hennes erfarenhet av de rika kommer från ett långt liv på ett av Londons glädjehus. 
Kitty och systern Cecily reser till London, lägger sina sista pengar på kläder och får lite uppfostran av tant Dorothy i vett och etikett. Hur man står, hur man går, hur man pratar... ja allt. Sen inträffar det lyckliga att de i parken stöter på en skolkamrat till Cecily. En rik skolkamrat. Och Kitty ser till att de nästlar sig in i denna familj, för hon har siktet inställt på yngste sonen i familjen. Problemet är bara att mamma Radcliffe och framför allt lord Radcliffe, storebror till Kittys "offer", ganska omgående förstår att Kitty är den lycksökerska hon är och absolut ingen lady på "riktigt". Hon får veta att hon inte längre är välkommen i deras hus. Nähä. Nä, OK, då får hon väl hitta någon annan lämplig rik ung man att gifta sig med. Men hur?? Vem borde veta detta bäst om inte... lord Radcliffe? Kitty går dit en okristligt tidig morgon (9-tiden...) och bankar på dörren tills butlern släpper in henne, och så avkräver hon en morgonsur och arg lord på råd angående Londons societetsliv. Det är helt orealistiskt men ändå fantastiskt roligt att läsa, och boken fortsätter i den här stilen.

I En kvinnas guide till kaos och skandal har Eliza blivit änka vid 28 års ålder. Hon har nu väldigt mycket pengar, hon är lady Somerset, och hon är fri. Hon och kusinen Margaret åker till Bath för att göra allt de kan komma på att de vill göra - bara för att de kan. För är det något som Eliza inte har kunnat göra de senaste tio åren så är det just det: hon har inte kunnat göra det hon vill alls. Hon ville inte gifta sig vid 18 års ålder med den tjugo år äldre earlen av Somerset. Egentligen var hon faktiskt kär i hans son (och sonen var kär i henne) - men nu krävde omständigheterna och familjen att hon i stället gifte sig med pappa Somerset. Sonen blev så bestört och olycklig att han reste utomlands, och kvar var då Eliza i ett gigantiskt hus gift med en man hon knappt kände. Men hennes familj var glad! (Pengarna...)
Så nu! Nu ska det levas livet! Kärlek ska hittas utan att för den skull behöva leda till äktenskap, det ska målas, det ska drickas brunn, det ska dansas i nya balklänningar...
Fast... även om man nu råkar vara rik ung änka så tillåter inte societeten att man gör precis vad man vill. Societeten skvallrar. Och de skvallrar så att den nuvarande earlen av Somerset får veta. Han, som Eliza en gång var kär i, han som nu tekniskt sett är hennes svärson men samtidigt är lord och överhuvud av Somerset. Och denne unge earl - han blir inte glad när han får höra om hur Eliza lever i Bath.

Nu när jag hämtade bilderna till det här inlägget på Goodreads så såg jag att det är en tredje bok på gång av författaren. Om den kommer ingå i den här Ladys Guide-serien framgår inte, men den verkar lockande: How to Lose a Lord in Ten Days och verkar handla om hur en kvinna ska ta sig ur en förlovning med en ung och tjusig lord. Åååååkej...? Kommer i juli 2025 så jag får vänta ett tag ändå.

Titel: En kvinnas guide till lycka och framgång + En kvinnas guide till kaos och skandal
Författare: Sophie Irwin
Serie: En kvinnas guide #1 och #2
Originaltitel: A Lady's Guide to Fortune-Hunting + A Lady's Guide to Scandal
Översättning: Anna Thuresson (#1) och Olga Falk (#2)
Utg år: 2023 + 2024
Förlag: Lovereads

Lektioner i kemi

Jag ligger ju, som jag har gråtit ut om i ett tidigare inlägg, efter med mitt bloggande. Den här boken vill jag gärna skriva om, men jag lyssnade på den som ljudbok någon gång tidigt i våras, och har nu många månader senare rätt diffusa minnen av vad jag tyckte om den då. Bra, tyckte jag att den var, men varför?

Elizabeth Zott är kemist. Duktig är hon också - men vi befinner oss i 1960-talets USA och hon har mycket att kämpa emot. Det jag minns att jag gillar med boken är att hon inte ger upp. Allt går henne emot - hon får kämpa för att bli erkänd för sitt arbete, blir sedd som sekreterare, mindre vetande, och hennes manliga kollegor tar credd för hennes jobb. Hon kämpar ändå på. Inte ens när hon blir uppsagd ger hon sig - hon SKA forska. Så hon bygger om sitt eget kök till laboratorium och fortsätter. 

Det jag hade det jobbigt med i boken är allt det motiga - hur Elizabeth än kämpar och sliter och är smart så kraschar allt omkring henne, och det dyker upp den ena mannen efter den andra som hånar henne, förnedrar henne, låter henne jobba som labassistent och tar hennes idéer och presenterar dem som sina egna... det tar liksom inte slut. Hon blir kär i en man, en annan (och berömd) kemist, och blir gravid med hans barn - men så dör han i en olycka. Och kvar står hon som ensamstående, ogift mor till en dotter. 

Det är någonstans här som "lektionerna i kemi" kommer in, och dem gillar jag! Elizabeth får nämligen oväntat jobb på TV där hon ska laga mat - och hon gör INTE som producenten och tv-människorna tycker: "stå och var vacker och vispa lite i såsen" typ. Nej - hon tar matlagning och hemmafruarna som är målgruppen till programmet på största allvar och förklarar att "det vi gör är kemi, och matlagning är kemiska reaktioner som kan beräknas". Och programmet blir en succé.

Två grejer som går lite överstyr - men som jag ändå gillar för de är sååå överdrivna så de blir kul: dottern Madeline, som är så galet smart att hon läser tjocka vuxenböcker långt innan hon börjar skolan. Och så hunden, som också är smart. Han kan kommunicera på engelska, och har tagit på sig det enormt viktiga uppdraget att styra upp Elizabeths och Madelines liv. Utan hunden hade det - enligt honom själv - inte gått.

Så även om jag nu inte minns hur allt hängde ihop (det är rätt mycket som ryms i boken, och jag har inte ens tagit upp rodden av alla saker) så gillade jag den alltså.

Och jag vet att den har kommit som tv-serie - men den har jag inte sett. Kanske gör det någon gång, men jag är en usel tv-serie-tittare så oddsen är inte goda för att det blir av.

Titel: Lektioner i kemi
Författare: Bonnie Garmus
Originaltitel: Lessons in Chemistry
Översättning: Sofia Nordin Fischer
Ljudbok - uppläsning: Lena Endre
Utg år: 2022
Förlag: Wahlström & Widstrand

Tonårspar har kul på allmän plats

Vi är i södra Indien, och tonårsparet i fråga, de som har "kul på allmän plats" är Sreenath och Anita, bägge studenter i tjugoårsåldern. De har varit ihop ett tag, och har gjort som unga i Indien ofta får göra eftersom det inte finns möjlighet att göra det hemma: de har haft Väldigt Intimt Umgänge med varandra bakom några buskar i en park. Grejen är bara att någon stod i buskarna och filmade det hela, och nu har denne Någon lagt upp filmen på internet. Den har hittat till diverse porrsajter och gått viralt med tusentals visningar. Alla har sett. Folk känner igen paret ute på stan, och kommer med kommentarer. Och det oundvikliga sker: deras föräldrar får veta. Först Sreenaths föräldrar, lite senare även Anitas föräldrar. Och... helvetet bryter löst. För vad ska grannar, släkt och familj säga om detta??

Detta är inget mindre än en fantastisk bok. Jag blir totalt fascinerad när jag först får läsa om dessa ungdomar som så helt, helt uppför sig som sina svenska motsvarigheter. Med sättet de pratar, med kulturreferenser, med prat om spel och musik, med den ständiga närvaron av mobilerna och sociala media, och tänker att "tänk att de är så lika fast detta är i ett land så långt bort". Tills då katastrofen med filmklippet inträffar, och föräldrarnas och samhällets reaktioner är SÅ inte som det här hemma. Det här filmklippet är inget man bara tröstar sina ungdomar för och tycker att "snart är det glömt". Nej: det här är verkligen en katastrof av den digniteten att Sreenaths mamma och pappa kastar ut honom ur huset, säger upp bekantskapen med honom och slutar betala hans universitetsavgifter. För vad "han har gjort mot dem". Och det är det här som fascinerar mig: att det är så modernt och med stor igenkänning samtidigt som det är så mycket Indien med dess historia, kastsystem och traditioner som är helt främmande för oss.

Det andra jag gillar så mycket med boken är språket, sättet att berätta. Det är väldigt lättläst och roligt samtidigt som det handlar om allvarliga saker. Och det är så bra "show-not-tell" - vi som läsare får bara återberättat det som händer, men inga skriva-på-näsan-förklaringar om att den och den är arg, eller ledsen, eller vad det nu är. Pappan "Appa" kan till exempel gå ut i köket och under minst 15 minuter hårt slå i alla skåpsluckor och skramla med kastruller, och vi läsare förstår ju hur arg och upprörd han är utan att det behöver skrivas i ord. Det finns mängder av sådana här beskrivningar av vad föräldrarna gör som är så bra - det är Sreenaths yngre bror som är bokens berättare, och han kan beskriva sina föräldrars agerande på det typiska på-pricken-elaka sätt som alla tonåringar kan. Hela boken är alltså ur broderns perspektiv, och inte ur Sreenaths, och det är intressant eftersom vi själva måste ta oss ur "fan-vad-min-bror-är-dum-i-huvudet-och-mina-föräldrar-är-fantamej-jobbigast-i-världen-perspektivet" och dra egna slutsatser om vad personerna tänker och känner egentligen.

Läs! 

Titel: Tonårspar har kul på allmän plats
Författare: Aravind Jayan
Originaltitel: Teen Couple Have Fun Outdoors
Översättning: Ylva Mörk
Utg år: 2022
Förlag: Natur & Kultur

Första lögnen vinner

Evie har ganska nyligen blivit ihop med Ryan, och nu ska hon för första gången träffa hans vänner, ett gäng som känt varandra sedan de var små. Och hon svarar på vännernas självklara frågor om varifrån hon kommer, vad hon jobbar med, hur hon och Ryan träffades och... ja. Sånt där man frågar. Evie får berätta om hur hon och Ryan träffades vid en bensinmack när hon fått punktering på sin bil, sedan åt middag tillsammans och nu har kommit så långt att hon ska flytta in hos honom.

Inget konstigt allt med allt detta, eller?

Men efter bara något kapitel förstår vi att alltihop bara är fejk. Evie är inte den hon utger sig för att vara. Det var inte alls någon slump med den där punkteringen vid bensinstationen - nej, hon hade under en längre tid kollat in Ryans vanor, tagit reda på information om honom och hans liv, och till sist ”råkat” få punktering precis på rätt plats vid rätt tillfälle för att få kontakt med honom.

Detta är inget som hon gjort för att hon var nyfiken på Ryan – nej, det är hennes jobb. Hon har en chef som för en tid sedan gav henne uppdraget "ta dig in i Ryan Sumners liv". Först när hon gjort det så kommer hon att kunna gå till en anonym postbox för att hämta information om nästa del i uppdraget. Det kan handla om att ta reda på mer av Ryans affärer, eller få någon hållhake på honom - det här är inte det första jobbet från den här uppdragsgivaren, hon har haft många, liknande uppdrag. Men ännu vet hon inte varför hon ska vara Evie Porter, ny flickvän till Ryan Sumner.

Det som är lite jobbigt nu är att hon har svårt att hitta distansen till sitt jobb. Hon gillar Ryan. På riktigt. Och hon tycker om att bo i hans hus, det som nu blir deras hus, hon gillar att jobba i trädgården, umgås med de där vännerna, ha ett vanligt liv. Det där som hon vet att hon aldrig kommer att kunna få. Det här är ju inte på riktigt.

Annan grej som är riktigt jobbig: när hon och Ryan på en fest träffar en av Ryans vänner som har en ny flickvän med sig. Flickvännen ser ganska mycket ut som Evie själv. Och hon presenterar sig som Lucca Marino, och berättar att hon kommer från Eden i North Carolina.
Evie blir så chockad att hon är tvungen att gå ut på toaletten och försöka samla sig lite. Vad är nu detta? Lucca Marino från Eden i North Carolina är nämligen hon själv, när hon inte låtsas vara Evie Porter. Vem är den här kvinnan? Vad gör hon här?

Det här är en psykologisk thriller som överraskar många gånger under läsningens gång, och jag gillade den mycket. Det är nutidens katt-och-råtta-lek med Evie och Ryan som bägge har hemligheter för varandra, men det är också tillbakablickar på Lucca Marino (Evie själv alltså) från när hon var tonåring med en dödssjuk mamma, och vad som fick henne att leva på det sätt hon gör nu. Men: vem är det egentligen som ger henne dessa märkliga uppdrag? Och varför? 

Titel: Första lögnen vinner
Författare: Ashley Elston
Originaltitel: First Lie Wins
Översättning: Åsa Brolin
Utg år: 2024
Förlag: Forum

Folk som sår i snö

Den här gillade jag väldigt mycket. Det som direkt sög mig in i läsningen är språket med sin underfundiga humor - jag sitter och småler mest hela tiden när jag läser. Ändå är det egentligen rätt jobbiga saker som berättas, vilket man förstår mer och mer när man läser och ser sammanhangen.

Vi får träffa Máriddja precis när hon får besked av sin läkare att hon har obotlig cancer. Men i stället för att som andra böcker rätt onödigt förklara hur förtvivlad detta gör Máriddja så får vi i stället läsa om hur hon först slänger sin mobiltelefon i en soptunna (för nu vill hon vara ifred) och sedan åker hem och tar tag i sin (helt bakvända) plan för att lösa hur det ska gå med maken Biera när hon själv gått bort. Planen innehåller saker som tjuvskjutning och att starta bränder, och är väl helt vansinnig, men när man läser boken så är man liksom med i hur Máriddja tänker. Det förstår man bland annat av samtalen hon har med den i och för sig trevliga, men väldigt konstiga växeltelefonisten "Sire" som Máriddja får kontakt med i makens nya mobiltelefon. Sire frågar hela tiden hur hon kan hjälpa till, men hon ger ju egentligen inga vettiga svar. Men ändå: någon att anförtro sig till (för maken Biera är liksom inte så talbar längre).

Man förstår mer och mer hur Máriddja och Biere har det (men riktigt hur det faktiskt ser ut hemma hos dem förstår man inte förrän i slutet på boken), och hur deras liv har varit. Här finns en stor saknad efter ett barn, men också en rotlöshet som blivit kvar efter den långa flytt Bieras samiska familj tvingades till på 30-talet.

Parallellt med Máriddja och Biera så får vi läsa om Kaj, som tillsammans med sin sambo Mimmi nu flyttar till Norrbotten. Kajs mamma har precis dött, och det fanns så mycket med henne som han aldrig förstod och som han nu nog inte kommer att få veta. Var kom hon ifrån, egentligen? Vilka var hennes familj? Hon ville aldrig berätta det.

Lättläst och med mycket humor - ändå med djup och svärta. Det gillar jag.

Titel: Folk som sår i snö
Författare: Tina Harnesk
Utg år: 2023
Förlag: Bokfabriken

The Northern Lights Lodge + The Secret Cove in Croatia

Jag har läst vidare i serien Romantic Escapes av Julie Caplin. Det här inlägget handlar om bok 4 och 5 i serien - de tre första böckerna i serien finns översatta till svenska, och dem skriver jag om i ett inledande inlägg där jag också skriver mer om hela serien. Läs det inlägget här!

I dessa två böcker tycker jag särskilt mycket om rese-delen av seriens kärna resor-mat-kärlek. Det är helt fantastiskt att få uppleva Island och Kroatien på det här sättet! Island har jag själv varit på, och känner igen platserna huvudpersonerna besöker. Kroatien har jag aldrig varit i, men nu vill jag dit. Även om jag aldrig kommer att få uppleva det på det här sanslöst-rika-människor-sättet.

I The Northern Lights Lodge blir Alex beordrad av sin högste chef att åka till Island och ta ett jobb på hotellet The Northern Lights Lodge. Tanken är att han "under-cover" ska kolla upp stället, hur det sköts och om det kan vara värt att köpa. Alex är själv en framgångsrik hotellchef (det är han som äger hotellet som sure kändiskocken Sebastien bor på i bok 3 i serien, eftersom de två är bästa vänner) - men nu tar han jobb som bartender. Hotellets förra chef har precis hastigt sagt upp sig, och den som med kort varsel tar över är Lucy. Hon har fram tills nu haft en lysande karriär inom hotellbranschen där hon haft höga chefspositioner på stora hotell i England - men hon har fått sparken pga att hon blivit inblandad i en enorm skandal. Ingen vill anställa henne - så när ett isländskt hotell desperat söker ny chef så ser hon sin chans. Det lär säkert vara kallt och ociviliserat och eländigt, men det här ska hon få på fötter och visa hotellvärlden vad hon kan. Hon börjar med att anlända mitt i natten, inte komma in eftersom porten oförklarligt är låst, vingla sig runt huset iförd helt opraktiska skor och med en gigantisk resväska, och så med ett plums trilla i en badtunna modell större. Och den som drar upp henne ur vattnet är... ja, så klart. Alex. Bartendern a.k.a hotellchefen-under-cover. Och han blir inledningsvis inte impad av Lucys hotellchefs-skills. 

I The Secret Cove in Croatia får vi träffa en bekant från tredje boken i serien igen, konststuderande Maddie som var en av deltagarna på avancerade bak-kursen huvudpersonen Nina höll i. Nu har Nina, via sin storebror Nick, fått nys om ett fantastiskt kortare jobb som hon tipsar Maddie om: att under några veckor jobba som värdinna/städerska/kock/allt-i-allo på en privat lyxyacht i Kroatiens skärgård. Storebrorsan Nick, som normalt är fårbonde, har nämligen precis väldigt oväntat blivit tillsammans med en toppfotomodell. De träffades när denna hade ett fotojobb på nordengelska landsbygden, där det i bakgrunden skulle gå diverse får för att bidra till stämningen. Och fotomodellen kollade på den välbyggde fårbonden med de blå ögonen och tänkte "toy-boy! vill ha!" och så vinkade hon lite med lillfingret och Nick var helt såld. Nu ska Nick och fotomodellen på några veckors semester i Kroatien, och då på den här privata lyxyachten de och några andra i svin-rik-branschen har hyrt. Men som alltså saknar personal. Maddie får jobbet, och tänker sig att visst ska hon jobba, men mest ska det bara bli helt underbart att leva lyxliv, turista och bada i turkosfärgat vatten. Och jadå, det får hon en del. Men det här med att passa upp på väldigt, väldigt rika människor som kräver att minsta önskning ska uppfyllas - det är enormt mycket mer krävande än hon trodde. Och vilka krav de har! Och vilken tid de tar på sig bara för att klä sig för en enkel lunch? I början vet Maddie inte heller vilken av gästerna som är Ninas storebror Nick, för de två har aldrig träffats. När hon inser att det är just den av fotomodellernas pojkvänner som i och för sig är absolut snyggast - men som också är den som är jobbigast och mest överlägsen - blir hon väldigt besviken. För hon trodde ju att den här Nick, som ju kommer från hennes egen miljö, liksom skulle bli hennes jordnära kompis mitt i den här overkliga rika miljön.

Nästa bok i serien ligger redan hemma och väntar på mig. Och nu ska jag få resa till Tokyo! (den heter The Little Teashop in Tokyo)

Titel: The Northern Lights Lodge + The Secret Cove in Croatia
Serie: Romantic Escapes #4 och #5
Författare: Julie Caplin
Utg år: 2019

Det lilla kaféet i Köpenhamn + Det lilla bageriet i Brooklyn + Det lilla patisseriet i Paris

När jag först såg de här böckerna så trodde jag det var ytterligare någon variant på alla de där "lilla bokhandeln på ön/vid hamnen/insert-valfri-käck-plats" och avfärdade dem. Men så pratade jag med en ung besökare på biblioteket som exalterat ville få tag på sjätte boken i serien, den som handlar om Tokyo, och förstod att det här nog var något annat, och att jag borde testa att läsa.

Och nu har jag läst fem böcker i serien Romantic Escapes av Julie Caplin - och kommer garanterat att läsa allihop (just nu tror jag det finns tolv skrivna böcker i serien). De tre första av dem finns översatta till svenska, så jag samlar dem i det här inlägget (och skriver om bok 4 och 5 i ett eget inlägg). På svenska har inte böckerna fått ett tydligt serienamn - jag hittade i och för sig på AdLibris att de heter "Resor, mat & kärlek" men det lät nästan mer som en underavdelning på Adlibris än som en serietitel. Å andra sidan så beskriver den titeln serien ganska bra, för det är resor, mat och kärlek det handlar om.

Varje bok utspelar sig alltid på en specifik geografisk plats, och vi som läsare får tillsammans med huvudpersonerna utforska den på turistvis. Är de i Köpenhamn så äts det smörrebröd på riktiga smörrebrödsrestaurangen, och man besöker så klart Den Lille Havfrue. Är man på Island (fjärde boken) så besöker man de berömda vattenfallen, rider islandshästar och badar i varma källor. Och så vidare. Det är lite som att läsa reseböcker - men med väldigt mycket feelgood. För i varje bok så är det några som blir kära i varandra och får varandra på slutet efter det vanliga krånglandet på vägen som gör en bra feelgood eller romance. Och så maten! Huvudpersonerna sysslar alltid med någon typ av matlagning eller bakning, och det lagas och äts massvis med mat i böckerna, och man blir så sugen! På alla möjliga bakelser, på fem-rättersmiddagar, på nybakat bröd, på kanelbullar. Det är enorm matglädje hela vägen igenom - och jag (som varken är duktig på eller gillar att laga mat) älskar att läsa om allt bakande, provsmakande och alla fantastiska maträtter som görs. 

Böckerna är relativt fristående, men jag rekommenderar ändå att man läser dem i ordning eftersom de personer som är med i första boken sedan återkommer i bakgrunden på nästa bok och man får veta lite mer om deras happily-ever-after. Och nästa bok igen handlar sen om någon annan som förekommit i en tidigare bok, och nästa bok om dennas bror eller kompis... och så vidare. Så det blir roligare att läsa om man får bakgrundstoryn från de tidigare böckerna. Men varje bok är ju såklart en avslutad romans med ett par som i slutet får varandra till diverse solnedgångar (och god mat som tilltugg).

I första boken, Det lilla kaféet i Köpenhamn, ska Kate från London anordna en PR-resa till Köpenhamn för diverse journalister och influencers. Det ska nämligen öppnas ett danskt varuhus i London, och uppdraget är att det ska skrivas om dansk kultur, mat och "hygge" för att locka besökare till varuhuset. En av journalisterna är särskilt avig till att följa med på resan - han har inte tid men är dit-tvingad av sin chef, och när han upptäcker att "reseledaren" är samma kvinna som han häromkvällen mötte på en fest så blir han helt förbannad. Här trodde han att den där okända kvinnan och han kanske hade något spännande på gång - och så visar det sig att hon säkert bara ville utnyttja honom för att skriva den tidningsartikel hon var ute efter. Så han går in för att vara otrevlig och jobbig på PR-resan. (och ja, det är såklart han och Kate som är happily-ever-after på sista sidan men det har bråkats mycket på vägen dit, det har det).

I andra boken, Det lilla bageriet, ska journalisten Sophie på ett halvårs jobb-utbyte till New York. Hon får bo i en lägenhet på Brooklyn, och lägenheten ligger ovanpå ett bageri som ägs av en glad och entusiastisk ung kvinna som älskar att (utöver det vanliga som bakas) göra otroliga tårtor. Denna unga kvinna har en snygg bror som dessutom råkar jobba på samma mat-tidning som Sophie nu ska jobba på i ett halvår. Men hon blir varnad för honom - han är snygg och trevlig och så, och älskar sin syster bageriägaren och hjälper henne med allt möjligt. Men man ska absolut inte bli kär i honom, för då blir man bara olycklig, får Sophie veta. Han byter kvinnor som andra byter kläder, och gå inte på honom liksom. Vilket hon givetvis gör. Och lika givetvis så är det Sophie och ohängde brorsan till bageriägaren som är ett par i bokens slut.

I tredje boken, Det lilla patisseriet i Paris, så ledsnar Nina både på att försörja sig på osäkra korttidsjobb inom restaurangbranschen, och på att som yngsta syskon av fyra alltid bli tillsagd vad hon ska göra och inte göra. Så när storebrorsans bästa kompis - som bor i Paris och äger många restauranger och är mer eller mindre en kändiskock - bryter benet så tackar Nina ja till att med väldigt kort varsel hoppa in och leda den kurs i avancerad bakning som kändiskompisen annars skulle ha hållit i. Visst kan Nina baka - men inte avancerade franska bakelser. Det får hon, och kursdeltagarna, lära sig nu. Kändiskocken, Sebastian heter han, hatar att ha brutit benet, hatar att inte hinna allt det han behöver hinna och han låter sitt enormt dåliga humör gå ut över allt och alla i sin omgivning. Han är inte trevlig mot Nina. Men han lär henne att baka. Och märkligt nog så blir de under bokens gång också kära i varandra. Who could have guessed? Och som det äts bakelser i den här boken....! Alltså, wow! Vilka kreationer!

Titel: Det lilla kaféet i Köpenhamn + Det lilla bageriet i Brooklyn + Det lilla patisseriet i Paris
Serie: Resor, mat & kärlek #1, #2, #3
Originaltitel: The Little Café in Copenhagen + The Little Brooklyn Bakery + The Little Paris Patisserie (Romantic Escapes #1, #2, #3)
Författare: Julie Caplin
Översättning: Gabriella Andersson (bok 1 och 2), Susanne Nobel (bok 3)
Förlag: Bokförlaget Nona
Utg år: 2023-2024 (svenska utgåvorna)

A Matter of Class

Det här är en kortroman (lite över 200 sidor) av Mary Balogh som jag hade missat - och oj, så bra den är! Måste vara en av Baloghs bästa och finurligaste, jag blir lite glad bara av att tänka på den nu.

Vi har dottern till en earl, lady Annabelle Ashton. Hon har försatt sig i en ordentlig skandal genom att försöka rymma till Skottland för att gifta sig. Och inte med vem som helst - nej, med familjens kusk. Snygg, förvisso, men... en simpel arbetare?! Och dottern till en earl?? Katastrof. Även om rymningen misslyckades så är hon Förstörd För Alltid, och sitter nu inlåst på sitt rum medan hennes far går runt som ett åskmoln och hennes mor gråter.

Närmaste grannar till earl-familjen är en annan rik familj: Masons. Men de är något så fult som nyrika. Usch. Det var farfar Mason som lyckades ändra sitt liv från gruvarbetare till rik, och såna som earlfamiljen Ashton menar att koldammet fortfarande finns i blodet och under naglarna på son och sonson Mason. För trettio år sedan kom de då och köpte granngodset, och trodde att de skulle kunna umgås med såna som Ashtons. Aldrig i livet.

Nu har Masons son Reginald vuxit upp. Han har fått gå i fin internatskola, han har de rätta vännerna, men har också tillägnat sig rik-ung-man-kretsarnas ovanor att ha ett dyrt leverne med spel, dyra kläder, vin kvinnor och sång, och nu har han dragit på sig enorma skulder. Pappa Mason är inte glad. Han ställer ett ultimatum - Reginald måste gifta sig.

Och varför då inte med Annabelle Ashton? Henne kommer ju ändå ingen annan att vilja ha nu, och det här är ju superchansernas superchans att äntligen nästla sig in i den fina earlfamiljen. Att få bli en del av societeten på riktigt. Pappa Mason gnuggar händerna och gottar sig åt sin plan. Återstår bara att lyckas få till ett möte med den där högfärdige earlen och komma med sitt förslag.

Som sagt - en av Baloghs bästa. Och då vet man att det är bra romance.

Titel: A Matter of Class
Författare: Mary Balogh
Utg år: 2009
Förlag: Vanguard Press

Nettle & Bone

När vi träffar prinsessan Marra så sitter hon på en kyrkogård, på en hög med ben. Hon har samlat ihop ben i olika storlekar, sorterat dem och håller nu på att sy ihop dem. Till en hund. Det är jobbigt att sy ihop en hund av diverse skelettdelar, och Marras fingrar, naglar och händer är helt förstörda. Men hon måste ha en skeletthund om hon ska lyckas med sitt uppdrag.

Redan här kände jag att jag gillade boken. Ännu mer när skeletthunden äntligen är färdigbyggd och får liv, och sedan studsar runt på hundvis boken igenom. En skeletthund att bli kär i....? Absolut! Ännu mer gillade jag boken när den tog sagans former, skruvade dem och gjorde något alldeles eget av det. Marra har, på sagans vis, fått tre omöjliga uppdrag av en häxa. Skeletthunden är ett av dem. Ett annat är att göra en mantel (eller om det är en klänning, minns inte exakt) av nässlor. Belöningen för de tre uppdragen är att häxan ska hjälpa Marra med det hon måste göra - nämligen att mörda en prins.

Ehm. Vänta, va...? Prinsessor ska väl inte mörda prinsar? Jo, Marra ska. Det är nämligen så att hon är yngst av tre systrar. Äldsta systern gifte sig med prinsen i grannlandet - men hon dog bara några månader efter bröllopet. För att upprätthålla fred och maktbalans fick då näst äldsta systern, Kania, gifta sig med samme prins. Marra har inte fått hälsa på hos henne många gånger men när hon gjort det har hon börjat förstå att systern inte har det särskilt bra. Att den där prinsen är en vidrig man. Och att äldsta systern, Dania, nog inte dog av naturliga orsaker, utan att hon kanske till och med blev ihjälslagen. 

Det är alltså denne prins som Marra nu vill mörda. Och hon tar då en häxa till hjälp. Och en skeletthund. Och en misslyckad riddare. Och en höna som är besatt av en demon. Går det bra, då? Nja. Nej. Det blir inte som Marra tänkt sig.

Jag påminns om Naomi Noviks böcker som Uprooted och Spinning Silver - men den här har mer humor också. Jag gillar mycket!

Titel: Nettle & Bone
Författare: T. Kingfisher (som är en pseudonym för författaren Ursula Vernon som skrivit många barn- och ungdomsböcker)
Utg år: 2022
Förlag: Tor Books

Starter Villain

Livet är knackigt för Charlie. Han har blivit av med sin fru, han har blivit av med sitt jobb, och huset han bor i håller han också på att bli av med. Han försörjer sig tillfälligt som lärare, men skulle så gärna i stället vilja köpa och driva den lokala puben/restaurangen. Men banken vill inte ge honom något lån. Den enda som verkar förstå honom är hans katt Hera.

Men så händer det där som bara händer i böcker - och ja, vi är ju i en bok - Charlies sanslöst rike morbror Jake dör, och verkar ha utsett Charlie som ende arvtagare, trots att de inte träffat varandra sedan Charlie var mycket liten. Fantastiskt! Eller? 

Alltså...jo. Om det inte vore för det faktum att morbroderns alla miljoner och miljarder inte kommer från det parkeringshusimperium som är den officiella versionen. Nej - morbror Jake var en superskurk. En sån där klassisk James Bond-skurk, komplett med egen underjordisk bas på en ö med en aktiv vulkan. Nu förväntas Charlie ta över allt detta. Lära sig att bli superskurk, helt enkelt. Och det hade ju också kunnat vara frid och fröjd och väldigt lyxigt - om det inte vore för att en superskurk har mängder med fiender. Och att dessa fiender nu såklart vill ta livet av Charlie.

Jag hade väldigt roligt när jag läste den här boken - det är precis min humor. Vi får till exempel veta att det inte alls är en slump att en äkta superskurk alltid sitter och klappar på en katt. Det är inga vanliga katter, de där... Och så får vi veta att även superskurkar som ska konfrontera varandra med hotelser och sånt där som superskurkar håller på med får göra det i Zoom-möten på en vanlig laptop. Och att även de ofta glömmer att sätta på mikrofonen i början på mötet. 

Något som Charlie också får ta över efter morbror är de intelligenta delfinerna. Med hjälp av avancerad teknik kan de kommunicera med människor. Men... det är inga gullegulliga delfiner som man simmar med i havet, de här. Nej! Första gången Charlie får prata med dem så skrattade jag så jag höll på att trilla ur fåtöljen. De är SÅ fula i mun, och har absolut inget till övers för människor. De är uppkäftiga, elaka, och vill absolut inte hjälpa till med någonting alls. I stället tänker de gå ut i strejk.

Min humor, alltså. Sen var det en del partier i boken med lite väl invecklad superekonomi-på-världsherravälde-nivå med avancerade termer som tappade mig då och då - men det gjorde inte så mycket, för ofta avbröts det här med en eller annan explosion eller annat dramatiskt. Så där som det gör i superskurkars liv, tydligen.

Titel: Starter Villain
Författare: John Scalzi
Utg år: 2024
Förlag: Pan Macmillan

Jag är hopplös

Oj.

Det råkade bli ett avbrott här i bokbloggandet. Igen. Förra gången det hände, 2022, så skrev jag ett långt (ja, som alltid, orden bara rinner iväg) och förklarande inlägg om alltings jobbighet i allmänhet och bloggtorkans våndor i synnerhet, och drämde till med att lista alla de då 34 böckerna som jag läst och inte bloggat om. 

Nu har jag gjort ett ungefär lika långt uppehåll. Jag orkar inte förklara mer än ja... livet. Och sånt. Och det här konstiga med att tiden går allt snabbare ju äldre man blir. Och den här gången ligger det sisådär 38 utkast här i bloggverktyget. Varje utkast är titeln på en bok jag läst, och som jag borde blogga om. Vill blogga om. För, som jag skrev i det förra inlägget, jag saknar att inte själv kunna gå in i min blogg och se vad jag tyckte om den eller den boken. Det är ju min läsdagbok. Och en sån behöver alla människor ha. 

Men den här gången pallar jag faktiskt inte att lista alla 38 eller så (tror det är en hel del böcker jag läst utöver dessa men glömt att skriva in här så de får anses som totalt förlorade till glömskan... och då lär det ju säkert inte ha varit så där värst bra böcker ändå, så good riddance liksom) böckerna i mitt sorry-jag-kom-av-mig-inlägg. Jag får se om jag skriver om dem. Där är några som jag bara måste skriva om. Thrillern Första lögnen vinner till exempel. Eller knep-och-knåpiga Pusselmakarnas sällskap. Och så serien jag kommit fyra böcker in i: Romantic Escapes där varje bok är knuten till en särskild geografisk plats. Jag har läst om Köpenhamn, Brooklyn, Island och Kroatien, och gillar mycket. 

Jag saknar bloggandet. Och är lite arg och bitter på mig själv för att jag tappat bort det en stund. Eller mer än en stund, faktiskt. Jag är hopplös. Men nu får vi se om jag kommer igång igen - nu är det ju november och mörkt och inte-så-mycket-golf. Så förhoppningsvis...!

Ett otänkbart öde

Simona Ahrnstedt har återvänt till historisk romance - här är samma miljö som i hennes första bok Överenskommelser, alltså Stockholm under sent 1800-tal. Och huvudpersonerna i den boken dyker upp här också, på slottet Wadenstierna, vilket är lite kul (även om det var så många år sedan jag läste Överenskommelser nu att jag först hade glömt bort dem...)

Atle Falk, self-made man som började som föräldralöst barn på Stockholms gator men som så småningom blev verkligt framgångsrik i diverse affärer och är nu rik. Rik, men inte godkänd i societeten - karln är ju stor och mörk, har en bruten näsa och ett arginst sätt att ta sig an världen. Atle har nu fått i uppdrag att hämta hem sin affärskompanjons dotter från Sveg. Dottern, en Alexandra, har gömts undan hos släktingar där efter att ha orsakat en skandal för några år sedan. Nu ska hon hem, och giftas bort, helst till någon adlig herre med ett fint namn så att pappa Horace äntligen kan få bli en del av den högsta societeten. Pappa Horace är förvisso snäppet finare än Atle Falk, eftersom han inte längre behöver jobba. Men pengarna han lever på är ändå tjänade, av pappa (eller farfar, har glömt vilket) och Horace Rosenkvist går under namnet Pilsnerpatronen. Nu ska dottern Alexandras fina giftermål bli biljetten ut ur denna nesa. Då går det inte an att Alexandra blir kär i Atle Falk. Vilket hon blir. 

Det tar så tag ett klart, det där. Först är Atle och Alexandra mest arga på varandra. Resan från Sveg till Gävle tar en evinnerlig tid och Atle är arg på allt och alla men mest på Alexandra. Och hon struntar i det och gör som hon vill, tids nog ska hon tvingas in i det gifta, låsta och regelfyllda livet som gift fin fru i Stockholm. Och sen åks det tåg från Gävle och båt från Uppsala till... ja, inte Stockholm utan slottet Wadenstierna för ungefär någonstans här har de blivit kära i varandra och den där resan till Stockholm kan få hålla på ungefär hur länge som helst. För när de väl kommer fram, så är det ju kört. Alexandra ska giftas bort, skit samma att den hon ska giftas med verkar vara en otrevlig man av värsta sorten - han är ju adlig. Det är det viktigaste.

Jag gillar att få återvända till den här tiden och miljön i Ahrnstedts böcker! Lite kul också att få läsa om ett Stockholm i brytningstid, med nybyggnationer och moderniteter som tåg och telefon. 

Titel: Ett otänkbart öde
Serie: Slottet Wadenstierna #4
Författare: Simona Ahrnstedt
Utg år: 2023
Förlag: Forum

Skörgossen

Skörgossen är andra boken i Ida Andersens serie om glasbruket Kosta, och utspelar sig ett antal år efter den första boken I oxögat. Glasbruket är nu fullt igång, och här arbetar många människor. Finast av alla är de tyska glasblåsarna som oftast flyttat hit med hela sina familjer, och bildar som ett eget litet samhälle i glasbruksvärlden. En av huvudpersonerna i boken är Elisabeth, äldst i en stor syskonskara i en glasblåsarfamilj. Elisabeths liv består mest av att hjälpa till i hushållet och passa alla sina småsyskon - men hon drömmer om ett annat liv. Att få studera! Att få resa! Men nej - i denna fula, leriga, kalla avkrok måste hon bo. Inget vackert finns här, och alla svenskar pratar så obegripligt, tycker hon. (för henne låter det som att vi hela tiden i varenda mening trycker in "aa....aa.....aaa" och jag fattade inte vad författaren menade först tills jag lyssnade på några i min närhet som pratade: och jo. Så gör vi. Vi flikar in "jaa" eller "aa" överallt - lyssna får ni se :) )

Vi får också läsa om Hedda, dotter i en familj som inte funkar så där värst bra. Pappans liv är en rad misslyckanden (som alltid är någon annans fel, och han är en mycket bitter man). Mamman är inte någon stark person, storebror Sven en ganska vidrig typ och så har vi lillebror Enoch som har en kropp som inte lyder honom. Heddas största dröm är att få jobba som piga på det lokala värdshuset, och eftersom hon (till skillnad från mamman) har ett stort driv så lyckas hon snart med det, trots att hon har många år kvar till att vara vuxen.

Skörgossen i titeln är Johan, som får börja jobba på glasbruket som just skörgosse när han är bara 14 år. Skörgossen är den som ska se till att hyttans eld hela tiden matas med ved så den håller sig så varm som den måste vara. Johan fascineras otroligt av glasbruket och glasblåsarna, och vill så väldigt gärna vara duktig och klara sitt jobb - men första dagen går det verkligen inte bra. Så illa att det är nära att hela glasbruket brinner ner... Men han får nya chanser, och lyckas faktiskt så småningom. Det intressanta är att karaktären Johan baseras på en historiskt verklig person: den förste svenske glasblåsaren, till skillnad från alla de som kom hit från Tyskland.

Jag tyckte lika mycket om Skörgossen som om I oxögat, och väntar ivrigt på att Ida Andersen ska skriva mer.

Titel: Skörgossen
Serie: Glasbruket #2
Författare: Ida Andersen
Utg år: 2023
Förlag: Polaris

Iron Flame

Jag tokhyllade första boken i den här serien (läs min rätt okontrollerade kärleksförklaring här) och nu var det dags att ta sig an bok 2. För att vara riktigt beredd så läste jag först om första boken så jag skulle ha den färskt i minnet. Nej, det var inte jättelänge sen jag läste första boken (ett par månader). Och ja, jag hade säkert fixat att fatta vad som hände i bok 2 även om jag inte precis läst bok 1. Men... jag älskade som sagt var Fourth Wing och ville åt den där läsmagin igen. Och ja. Den var lika bra igen. Och nu kunde jag lyckligt fortsätta läsningen efter första bokens avslutande cliff-hanger.

Jaha. Hur var då Iron Flame? Lika bra som Fourth Wing? Alltså... den är väldigt bra. Väldigt. Men når inte riktigt upp till Magiskt-Bra-nivån i Fourth Wing. Hemligheterna (de största) är avslöjade, och nu kör vi liksom på med handlingen utifrån det. Jag har väldigt svårt att skriva om vad som händer i Iron Flame utan att spoila handlingen i Fourth Wing, men kan ju säga att det läggs stort fokus på att försöka upprätthålla/återställa/öka de magiska sköldar som omger den del av världen våra huvudpersoner, drakarna och skolan Basgiath ligger i. Och så är det kämpigt att var tok-kär i någon som bor långt bort. Xaden går ju inte längre kvar på skolan utan befinner sig på en utpost, och även om Violet och han fortfarande får träffas då och då så finns det ondsinta personer ställer till problem för dem så de hålls ifrån varandra. Eller anklagas för förräderi och annat.

Och så har vi så klart fortfarande drakarna. Jag älskar drakarna. (ja, Carolina, vi har förstått det) Jag vill också ha en drake. (nej, Carolina, du bor förvisso på landet men din tomt är på typ 250 m2 och grannsämjan hade nog försämrats märkbart om du försöker hysa in en drake på den) I Iron Flame får vi läsa om en drake som går in i puberteten. Sover mycket, har dåligt humör och är högst uppkäftig mot äldre drakar. Lyder inte tillsägelser och är... ja tonåring.

Om slutet på Fourth Wing var en cliff-hanger... vad ska jag då kalla slutet i den här? Fullständigt regelvidrig cliff-hanger? Otillåtet elakt? Alltså... så här får man inte göra. Och den här gången tar det dessutom längre tid för författaren Rebecca Yarros att bli klar med nästa bok i serien. Bok 1 och 2 skrev hon tydligen mer eller mindre i ett svep, så därför var det bara några månader mellan utgivningarna av dem. Men bok 3? Den får vi vänta på. Aaaargh... för det som avslöjas om Xaden nu är inte OK någonstans och jag bara måste få veta hur det ska hanteras.

Titel: Iron Flame
Serie: The Empyrean #2
Författare: Rebecca Yarros
Utg år: 2023
Förlag: Entangled Publishing

Livet går så fort. Och så långsamt.

Jag fastnade för baksidestexten till den här boken, där det bland annat står "mer än trettio år har gått, men jag kan än idag ta ett klassfoto från högstadiet och på mindre än en minut gradera alla klasskompisarna, i coolhetsordning. Hur enkelt som helst lista varenda jävels exakta plats i hierarkin. Det gällde att försvara sin position, att hela tiden sträva uppåt, men om man gjorde fel sak, eller hade på sig fel kläder eller pratade med fel person kunde man plötsligt bara falla hjälplöst i rangordning och hamna bland de pinsamma eller mobbade eller bara bli en sån där som ingen pratade med."
Den coolhets-graderingen på ett gammalt klassfoto skulle jag också kunna göra, så tänkte att den här boken kanske är lika bra som Haags Det är något som inte stämmer. Men jag blev besviken. Grejen är att Sonja i den här boken går så väldigt hårt in för att vara högt i den där rangordningen att det blir jobbigt att läsa om. Jag (som hela skoltiden absolut INTE var i topp på cool-listan, snarare tvärtom) hade väntat mig en bok med mer 80-talsigenkänning tror jag, mer lättsamt. Men det här blir rätt svart. Sonjas kämpande för att synas, vara cool, vara med de rätta personerna och undvika de som är fel blir plågsamt att läsa om. Särskilt som hon inte har det bra hemma och absolut inte får någon hjälp av någon. Jag borde bli berörd av läsningen och tycka synd om henne, hoppas att någon griper in och berättar för henne att nej, du blir inte mer populär bara för att du dricker dig redlös på vilda ff-festen. Men boken griper ändå inte tag, jag blir mest irriterad när jag läser, och känner ingenting för Sonja.

Titel: Livet går så fort. Och så långsamt.
Författare: Martina Haag
Utg år: 2017
Förlag: Piratförlaget

A Demon's Guide to Wooing a Witch

Jag gillade första boken i Glimmer Falls-serien, den där en naturhäxa fake-datade den demon som ville köpslå om hennes själ så till den milda grad att de blev kära i varandra for ever and after. Så himla knäppt men roligt men gulligt men... ja. Så jag läste vidare i bok 2, för inte kunde jag låta bli det när jag förstod vilka den skulle handla om. Nämligen Calladia, en av naturhäxans bästa kompisar, häxan som ständigt klär sig i träningskläder och börjar varje dag med minst ett träningspass, och som tycker att ett rejält slagsmål är en trevlig slags sysselsättning. Och så demonen Astaroth... samme demon som var Vidrige Fienden Som Skulle Besegras i bok 1. Den onde demonen med snygg klädstil och mycket brittisk accent. Samme demon som i slutet på bok 1 fick en rak höger av just Calladia, en så rak höger att han flög flera kilometer bort. Hur kan de två bli ett kärlekspar? Hur knäpp är den här serien, egentligen??

Väldigt knäpp. Och fortsatt väldigt trivsam. Jo, för Astaroth fick (efter den där flygturen) linka sig tillbaka till demonvärlden och om än inte erkänna att han misslyckats med sina onda uppsåt så åtminstone försöka reparera skadorna. Han misslyckas. Kapitalt. Han misslyckas så mycket att han, efter bara några sidor in i boken,är tillbaka i Glimmer Falls, hjälplös. Och: han har tappat minnet. Har ingen aning om vem han själv är, var han är... och varför det är ett gäng demoner som attackerar honom. Vilket det är. Och det är nu Calladia kommer förbi. Hon tycker synd om killen som blir överfallen och räddar honom (vältränad, gillar slagsmål, etc etc) - och inser först när hon har räddat honom att det är demonen Asteroth hon räddat. Fienden! Men han, som tappat minnet, begriper inte alls varför Calladia först räddar honom och sedan skriker åt honom. Vad är det han gjort henne? Honom veterligen har han aldrig träffat henne förr. 

Well. Calladia och Asteroth it is, tro det eller ej. De är tvungna att fly från Glimmer Falls av olika anledningar (till exempel ett nerbrunnet hus) och drar ut på en road-trip där de bland annat träffar ett gäng varulvar. Varulvar älskar uppenbarligen också att träna, och även de tycker att barslagsmål är ett förträffligt sätt att tillbringa en lördagskväll. 

Det kommer fler böcker i den här serien. Jag kommer läsa fler. Det är inte högtstående litteratur, men det är rolig och trivsam litteratur. Och... nästa bok handlar, vad jag förstår, om en varulv (en mer tillbakadragen typ, med läsglasögon och slipover, ägare av en plantskola) som blir kär i en vampyr. (alltså, nej...?!)

Titel: A Demon's Guide to Wooing a Witch
Serie: Glimmer Falls #2
Författare: Sarah Hawley
Utg år: 2023
Förlag: Berkley

Fråga efter Jane

Tidigt i boken får vi läsa om en illegal abort, vidrig, smärtsam och med "du har själv försatt dig i den här situationen så det är bara att stå ut och tacka mig för att jag genomför den". När flickan som aborten utförs på sedan nästan dör så får hennes medföljande väninna på sjukhuset veta att "om du någon gång i framtiden skulle behöva hjälp med något liknande så ska du ringa till läkarmottagningar och fråga efter Jane - då får du hjälp på ett säkrare sätt". 

Detta är i Canada, under 80-talet, och vi får läsa om abortrörelsen och hemliga nätverk för illegala aborter genomförda av läkare och sjukvårdspersonal. Men även om aborter och hur de här nätverken arbetade är en viktig del av boken så är det inte dess kärna. Det är moderskap, och dess olika sidor: Att vilja bli med barn och inte kunna det. Att ofrivilligt bli med barn. Att fasa för graviditet - eller att att länga efter graviditet. Om att adoptera ett barn och om att adoptera bort sitt barn. 

Evelyn Taylor, en av bokens huvudpersoner, blir på 60-talet intagen på ett hem för ogifta unga mödrar, St Agnes. Där ska hon gömmas undan under hela sin graviditet (hon får aldrig gå ut, de som bor på hemmet får aldrig berätta ens för varandra sina riktiga namn) för att sedan efter förlossningen tvingas lämna bort sitt barn för adoption, utan att någonsin få veta namnet på den familj hon lämnat barnet till. Dessa hem ska (enligt författaren i ett efterord) verkligen ha funnits även om St Agnes är fiktivt.

Berättelsen om St Agnes på 60-talet knyts ihop med det om abortrörelsen och Jane-nätverket med hjälp av en story i nutid där en kvinna (som länge försökt bli mamma utan att ha lyckats) hittar ett brev som aldrig kom fram till adressaten. Brevet är från en mamma till en dotter, där mamman postumt (hon kunde under livet aldrig kunde förmå sig avslöja sanningen) berättar att dottern är adopterad. Och med i brevet ligger en lapp från dotterns biologiska mamma: ”Jag ville inte lämna bort dig. Jag kommer aldrig att sluta leta efter dig.”
Dottern har alltså aldrig fått detta brev, och kvinnan som hittar det försöker nu på alla sätt att hitta henne så hon kan överräcka brevet.

Även om kopplingarna mellan de tre olika berättelserna (nutid, 60-tal, 70-80-tal) är lite väl krystade så var det här en intressant och bra bok som jag i princip läste i ett svep. Rekommenderas!

Titel: Fråga efter Jane
Författare: Heather Marshall
Originaltitel: Looking for Jane
Översättning: Christina Mansicka
Utg år: 2024
Förlag: Printz

Pennys passion

Lady Penelope Campion lever ensam i ett hus vid Bloom Square. Eller ensam och ensam... hon har en hund. Och en utter. Och en get. Och ett antal kattungar. Och en papegoja. Och en oxe. Och några djur till. Kort sagt ömmar lady Penny för övergivna djur och kan inte låta bli att ta dem till sig. Men att umgås med människor och ta del av det tjusiga societetsliv hon som adelsdam egentligen är en del av...? Nja. Nej. Inte hennes grej. (förutom att vara med vännerna Emma, Alexandra och Nicola, de andra "kvinnorna på Bloom Square").

Gabriel Duke har köpt huset intill Pennys. Han ska låta renovera det och sedan sälja det för en hög summa, affärsman ut i fingerspetsarna och ökänd som "hertigen av Förstörelse" eftersom han helst tjänar sina pengar på att ruinera rika adelsfamiljer. Att nu den märkliga kvinnan i grannhuset verkar husera ett halvt zoo är ett streck i planerna - hur ska han kunna sälja det här huset dyrt om det spankulerar runt en get, några höns och en oxe i trädgården intill? Han måste få bort lady Pennys djur, så är det bara. Han är mycket duktig på att övertala folk. What could possibly go wrong?

Jag gillade de två första böckerna i den här serien, men den här är min favorit. Jag älskar kombinationen hänsynslös affärsman med dåligt rykte och envis galen katt-lady som blir kära i varandra och ungefär från sidan ett har helt fantastiska dialoger. Och när dessutom karaktärerna från de tidigare böckerna kommer med även här så blir det väldigt bra - de är först djupt misstänksamma mot denne ökände hertig av Förstörelse. Och så har vi då djuren - jag tänkte först (Penny har ju varit med i de två tidigare böckerna med alla sina djur) att det kunde bli lite väl fånigt, men det är perfekt nivå på roligheten. Alltså, jo, när Gabriel tillsammans med hertigarna Chase och Ash (från de tidigare böckerna) tillsammans hjälper en get igenom en svår förlossning (frasen "I'm going in..." yttras) så har vi väl lite... tappat greppet om verkligheten. Men samtididigt är det så galet att jag bara måste älska det.

(En rolig grej som försvinner i översättningen av den här serien: serien heter i original Girl Meets Duke. Och i bok 1 och 2 är det också mycket riktigt hertigar som blir de enda och rätta och Mr Happily Ever After. Men i den här tredje boken är det en man med en helt annan bakgrund: Gabriel Duke växte upp som föräldralöst barn på Londons gator och sin förmögenhet har han helt jobbat ihop själv. Han bara heter Duke. (med öknamnet the Duke of Ruin)

Titel: Pennys passion
Serie: Kvinnorna på Bloom Square #3
Författare: Tessa Dare
Originaltitel: The Wallflower Wager
Översättning: Per Hagman
Utg år: 2022
Förlag: Lovereads

Alexandras utmaning

Alexandra försörjer sig på att åka runt till rika människors hus och ställa in alla deras klockor till exakt Greenwich-tid. Därför uppstår en viss förvirring när hon knackar på i huset där Chase Reynaud bor och han direkt antar att hon är den nya guvernanten för hans små släktingar Rosamund och Daisy. ("ja, du kan börja direkt, de är lite vilda men det kan du säkert hantera...") Alexandra tänker inte jobba som guvernant, tack så mycket, och går därifrån. Högst upprörd. Inte så mycket för att Chase trodde hon var guvernant - mer för att han 1. är just den man hon krockade med i bokhandeln för några månader sen, tyckte var galet snygg och har drömt om sedan dess men att han 2. inte kände igen henne nu och 3. dessutom tog emot henne i sitt nyinredda rum som högst tydligt var till för att ta emot älskarinnor i (han har till och med döpt det till något i stil med "Kärleksgrottan"). Fy farao, tycker Alexandra, så gick det med de dagdrömmarna. Och så tar hon sig mot Greenwich för att göra ännu en fininställning av sina arbetsverktyg för klockinställning. Bara det att hon... råkar falla i Themsen. Och tappa väskan med verktygen. 

Så. Några timmar senare står en dyblöt Alexandra och knackar på dörren till Chases hus igen. "Jo, eh... jag står liksom plötsligt utan levebröd och sysselsättning. Är jobbet som guvernant fortfarande ledigt?"

Det är det. Hon får det. Hon flyttar in. Hon tar sig an de små flickorna (som är mer av den absolut sjövilda sorten) och låter Chase få veta vad hon tycker om hans liv och leverne i allmänhet och hans "kärleksgrotta" i synnerhet. Och...ja, de blir såklart kära i varandra. 

Precis som första boken i serien, Emmas affär, så är storyn och premisserna rätt urfåniga. Men precis som i den tyckte jag ändå om att läsa - det är roligt! Och jag gillar att läsa om hur Alexandra och Chase ger varandra svar på tal och hur Alexandra tar sig an flickorna. Personerna i Emmas affär dyker upp här också, och det gillar jag också. Lättläst och kul.

Titel: Alexandras utmaning
Serie: Kvinnorna på Bloom Square #2
Författare: Tessa Dare
Originaltitel: The Governess Game
Översättning: Per Hagman
Utg år: 2022
Förlag: Lovereads

Från och med nu

Det lät kul att låta en bok utgå ifrån en bucket-list (delar av den ses på framsidan) så jag lånade den här. 

Malin och Tanja möts på en nyårsfest, blir vänner och bestämmer (efter ett besök hos en spådam) att från och med nu ska deras liv bli fantastiska, att de ska göra en lista med saker de vill göra i livet och seriöst se till att bocka av punkterna på den, och så ska alltihop krönas med att de (eller en av dem måste det väl vara) har hittat en ny kärlek inom ett år. När så Malin oväntat ärver pengar så är det bara att sätta igång.

Första anhalten på list-avbocknings-resan är Paris, där det bland annat ska kyssas en okänd man i Eiffeltornet. Sedan ska det åkas till London, ätas på lyxrestaurang, stjälas en dyr klänning och annat. Och så vidare.

Boken börjar bra, men ungefär när resan ska sätta igång så tappar den mig pga att det som ska vara så roligt istället blir fånigt. Och rätt fantasilöst. (Att låtsas vara ABBA-Agneta två gånger??) Jag kan gilla Haags humor, men nog mer när det är känna-igen-sig-i-humor från vardagen - inte dråpliga-påhittade-reseäventyr-humor som känns väldigt krystad. Dessutom blir hela vänskapsgrejen med Malin och Tanja rätt meningslös när det visar sig bli Malins resa och inte Tanjas. Jag väntade mig någon slags tvist kring detta i slutet - men blev helt besviken på det slut som blev. Så väldigt "jaha"?

Så lättläst, förvisso, men ett "njae" från mig.

Titel: Från och med nu
Författare: Martina Haag
Utg år: 2023
Förlag: Piratförlaget

Lady with a Black Umbrella

Giles Fairhaven, Viscount Kincade, har en riktigt dålig morgon. När han ska betala räkningen på värdshuset upptäcker han att hans plånbok är stulen. Därefter, när han går ut på gården, så blir han attackerad. Först av en man, och då kan han försvara sig ganska bra - men sedan ansluter två män till och han är omringad. Hjälp kommer - men det är det värsta av allt: det är en ung kvinna som hjälper honom. Liten, spenslig, endast iförd nattlinne - och utrustad med ett stort svart paraply som hon stöter i magen på en av skurkarna samtidigt som hon skriker åt dem att ge sig av. Vilket de gör. Räddad av en ung kvinna, alltså. The horror...! När Giles med rodnande kinder rest vidare mot London så stegar dessutom denna kvinna, Daisy Morrison heter hon, in på värdshuset och betalar Giles räkning. Inklusive den extra räkningen för tjänsteflickan han haft som nattsällskap.

Giles och Daisy möts senare i London (han ska ju till exempel betala sin skuld till henne), och han bara orkar inte med henne. Hela tiden ska hon hålla på: rädda hundar som håller på att köras över, rädda unga flickor som är i fara. Och om hon inte rusar iväg till någons försvar så pratar hon. Hela tiden. Ibland pratar hon även under räddningsaktionen. Hon. Är. Så. Jobbig. 

Daisys mål här i livet är att få sin yngre syster gift. Därför har de kommit till London. Därför behöver Daisy någon som kan hjälpa dem in i sällskapslivet. Därför är hon helt lycklig över att ha träffat denne Giles som nu både har kontakter att hjälpa dem och som eventuellt också kunde vara den som faktiskt gifter sig med lillasystern. Själv ska hon inte gifta sig. Hon är aaalldeles för gammal för det (hon är 25) och hon skulle aldrig orka med att hon någon man som hon bara vet att hon skulle bossa runt redan efter några veckor, och hon har redan tillräckligt många människor runt sig att bestämma över.

Men vet nån vad - i slutet av boken är det ändå Daisy och Giles som har blivit kära och får sitt happily ever after. Trots all jobbighet. Och Daisys syster har eventuellt också börjat få något att säga till om - till exempel det att  hon inte alls är ute efter att gifta sig fint och rikt. Och jo... det är helt OK att läsa om. Inte en av Mary Baloghs bästa, men helt OK. 

Titel: Lady with a Black Umbrella
Författare: Mary Balogh
Utg år: 1989
Förlag: Signet

The Love Hypothesis

Några veckor (eller, OK, månader)(Carolina, skärp dig nu med bloggandet...) före jul läste jag The Love Hypothesis som stod i biblioteket på en"tik-tok-hyllade-böcker-du-borde-testa-tipshylla". Och jag läste den rätt snabbt men var väl inte jätte-wow faktiskt. Nu några veckor senare (ja, ja, månader då...)när jag skriver om den så har jag svårt att komma ihåg mycket mer av handlingen än den där tvångskyssen (som det handlar om) på framsidan, och kan absolut inte se huvudpersonerna framför mig. 

Vi har Olive Smith, som går forskarutbildning på ett amerikanskt universitet. Hennes kompis är kär i Olives f.d. kille, men vill inte stöta på honom av hänsyn till Olive. Olive måste övertyga kompisen om att hon inte längre är kär i exet, och bästa sättet att göra det är att inför ögonen på kompisen hoppa på första, bästa man som kommer i korridoren, väsa "kyss mig" i hans öra och sedan låtsas att "ja, här ser du, här är min nye kille som jag dejtar, och jag blir inte alls ledsen om du blir ihop med mitt ex". Typ. Detta är alltså tvångskyssen på framsidan.

Killen i fråga råkar då vara Adam Carlsen, lärare på universitetet (titeln är "professor" men jag tror inte det översätter till svenskans professor, har dock inte full koll på termerna) och känd som en övervresig typ som är plågande sträng mot studenterna. Och han? Han går med på att låtsas vara ihop med Olive. 

Och sedan låtsas de vara ihop i ett par veckor (vilket ungefär går ut på att fika ihop onsdag förmiddag kl 10)(i början, men sen blir det mer och mer)(såklart). Och sen blir de kära. Och alla ba: "men HUR kan du vara ihop med dr Adam Carlsen? Han är ju dum?" Och Olive svarar ungefär "för att jag kan". Tror jag. Det är här det börjar bli luddigt. 

Lite kul ändå att läsa om den här akademiska miljön som jag inte känner mig alls hemma i. Dock undrar jag över en del. Till exempel detta med att Olive ständigt tycker sig ha så vansinnigt ont om tid, att hon typ äter-sover-jobbar-lever 24/7 i sitt labb, att hon nog hinner skriva färdigt rapporten (eller vad det är) om hon typ slutar sova och drar ner på toapauser och annat överdrivet trams. Men... ändå får man veta att hon ofta är ute och springer. Inte korta löpturer. Nejdå, hon springer så mycket att hon är i form att vilken dag som helst springa ett maraton. Och när hinner hon det? Om hon tycker att hon behöver ta kortare kisspauser och sluta sova för att hinna med jobbet? Vi får också väldigt ofta beskrivningar på Adam Carlsens enormt vältränade, stora kropp. Med tydliga magmuskler och alltihop. Och att även han springer så mycket och ofta att maratonlopp är a piece of cake. Och minns jag inte att karln också har en välskött trädgård? Men också att oj, så himla stressad han är, så mycket att göra, ingen fritid här inte utan tänka på karriär och forskning och handledning av studenter och publicera vetenskapliga artiklar och jobbet går före allt. 
Lever de parallella liv i ett alternativt universum, eller hur går detta ihop?

Well. De blir alltså kära. Dr Adam Carlsen avslöjar sig så klart som en kärleksfull softie. Och Olive... jobbar vidare i sitt labb. Vet bestämt att hennes forskarkarriär går framåt, men minns inte detaljerna. Eller ens vad hypotesen om kärlek i bokens titel riktigt gick ut på.

Titel: The Love Hypothesis
Författare: Ali Hazelwood
Utg år: 2021
Förlag: Berkley

Atlas : Historien om Pa Salt

Så har jag äntligen fått läsa om Atlas/Pa Salt och fått alla förklaringar på alla mysterier i Sju systrarna-serien och det känns både skönt och "jaha, var det inte mer än så?" (för ungefär alla mysterierna).

Lucinda Riley själv gick bort innan hon hann skriva den avslutande  boken i Sju systrarna-serien, så den har nu skrivits av hennes son Harry Whittaker, utifrån det material som mamman lämnade efter sig och de samtal de hann ha om hur boken skulle skrivas. Och detta påverkar ju så klart boken - vissa partier påminner mig om det totala lässug jag hade när jag läste Sju systrarna-böckerna förra sommaren (läs vad jag skrev om dem här). Men mest får jag bara känslan av problemlösning - hur skulle man få ihop att Atlas varit/bott i Leipzig, Bergen, Paris, Rio och alla de andra platser vi läst om i bokserien, hur skulle vi få till kopplingen till de sju systrarna och hur skulle allt det som antyddes som djupa hemligheter och mysterier nu kunna avslöjas men ändå komma in på ett naturligt sätt i Atlas och systrarnas liv? Varför reste Pa Salt så mycket och varifrån fick han alla sina pengar? Vad drev honom och var kom han ifrån? Det benas nu ut, väldigt ordentligt, och på vägen tappas på något sätt all magi. Eller, ja, vi har ju fortfarande aboriginernas "förfäder" som vet allt om alla och allting, och romernas "brujor" som också vet allt och allting om det som hänt och ska hända i framtiden, så det är ju förstås lite magiskt - men allt annat, som varför just dessa sju flickor valdes ut och Atlas eget ursprung, allt det blir bara ett stort "jaså, jaha OK". 

Och det är väldigt många gånger allt löser sig otroligt smärtfritt för vår huvudperson - även om det ska framställas att han har haft ett så hårt liv med så många sorger. Men gång på gång får han hjälp av typen: "stackars dig och din kvinna, har ni ingenting här i världen? Men åh, ni är så himla trevliga så jag känner att jag vill hjälpa er ändå. Jag råkar äga en bokhandel i centrala London, med en lägenhet ovanpå. Butiken är full av gamla och intressanta böcker och lägenheten är fullt möblerad, men aj aj aj där är ingen i familjen som har tid med den så ni får gärna flytta dit och sköta om det åt oss? Om ni vill? Helt gratis bara mot att ni tar hand om stället?" Eller varför inte: "Sicken tur att jag fick tag på dig efter x antal år av letande: du är den försvunne arvtagaren till jättejättemånga miljoner samt en egen halvö i Genèvesjön där du kan bygga ett slott om du vill?"

Så: lättläst och märkligt tillfredsställande att få alla de där svaren på alltihop samtidigt som jag får samma känsla som efter jag öppnat fint inslagna julklappar eller presenter. Mystiska och spännande innan jag öppnat - och så innehöll de (såklart) bara de där tightsen eller halsduken eller vad det nu var som jag ju önskade mig men som ändå bara är vanliga saker. Pa Salt var bra mycket mer spännande innan jag fick läsa om honom och fick veta att han bara var en vanlig människa - även om jag ju önskade mig att få veta sanningen om honom.

Titel: Atlas : Historien om Pa Salt
Serie: De sju systrarna #8
Författare: Lucinda Riley & Harry Whittaker
Originaltitel: Atlas : The Story of Pa Salt
Översättning: Gabriella Andersson & Mia Ruthman
Utg år: 2023
Förlag: Bazar