Högläsning och en läsande familj - alla inläggen samlade

Under ett par veckors tid har jag skrivit så klokt och entusiasmerande jag bara kan om högläsning och om att vara en läsande förebild för sitt barn. Här har jag nu samlat länkarna till alla högläsningsinläggen.

Anledningen till att jag brinner lite mer än vanligt för högläsning är att jag på ReadMe-konferensen i Lund fick höra att antalet barn som blir höglästa för har minskat från 70 till 30 procent, och att Martin Widmark sade att vi vuxna borde överföra våra lässtrategier till våra barn. Att det likaväl som en läsande klass borde finnas något landsomfattande projekt som heter en läsande familj. I mitt första inlägg Högläsning 1 - Hjälp! vad har hänt?? skrev jag alltså om detta, hur upprörd jag blev och hur jag tänkte att "det här med högläsning kan jag mycket om, nu ska jag minsann skriva om det på bloggen".

Sen satte jag igång. Först räknade jag upp en mängd anledningar till varför det är så bra med högläsning: Högläsning 2 - "If you want your children to be intelligent...".

Men..."children"? Jo, förstås, det är klokt och sant. Men varför sluta läsa för barnen när de blir större, och kan läsa själva? Fortsätt med högläsningen! Fortsätt, även när de har blivit tonåringar!! Det är fortfarande bra, och mysigt, och alldeles fantastiskt med högläsning - även med de större barnen:
Högläsning 3 - Sluta inte läsa för barnen!

Och så en lång tipslista förstås! Räcker inte de här (jag kunde ju inte göra en lista som bestod av alla bibliotekets böcker även fast det egentligen var det jag ville) så taggar jag alla inlägg om bra högläsningsböcker i min blogg med "högläsning". Sök vidare där!
Högläsning 4 - högläsningstips från 1 - 16 år

Jag fördjupade mig i det viktiga faktumet att högläsning ger barnet ett ökat ordförråd:
Högläsning 5 - Högläsning ger ett ökat ordförråd

Sedan funderade jag lite mer på om högläsning helst ska göras på något särskilt sätt - finns det något "hur" för högläsning?
Högläsning 6 - Hur??

Sista inlägget ägnade jag inte så mycket åt högläsning som åt den där läsande familjen jag tycker låter som en fantastisk sak. Om att vara en läsande förebild för sitt barn:
Att vara en läsande förebild (högläsning 7)

Som jag skrev i det första inlägget så vill jag att allt det jag skriver om högläsning ska läsas av så många som möjligt. Min blogg är inte stor - kanske det inte blir så många alls. Kanske det bara når dem som redan läser för sina barn. Men jag måste åtminstone försöka!
Så jag har delat alla mina inlägg så mycket jag bara kunnat - på twitter, på alla mina facebooksidor, (bloggsidan, min egen sida och Biblioteken i Svedala kommuns sida eftersom det är där jag jobbar). Nu ber jag snällt om hjälp - tycker du att det jag skrivit om högläsning är bra: sprid det gärna, via din egen blogg och andra sätt du kan komma på.

Jag vill att fler barn blir höglästa för! Jag vill ha fler läsande familjer, överallt!!

Att vara en läsande förebild (högläsning 7)

Nu vill jag prata om hur viktigt det är att vara en läsande förebild för sina barn om man vill att även de ska bli läsare och bokälskare. Jag har hittills mest orerat om högläsningens nyttigheter och roligheter, men i mitt inledningsinlägg pratade jag faktiskt om det här förträffliga begreppet En läsande familj också, och det är den biten jag vill lyfta fram nu.

En läsande familj – ja, de högläser förstås för sina barn. Men när jag ser en läsande familj framför mig så ser jag just det: en hel familj där alla familjemedlemmarna älskar och läser böcker. Att böcker är något fullständigt självklart i vardagen för dem alla, ett måste för att överleva och det självklara nöjet att se fram emot.

Hur föds den där läsande familjen, då? Regelbunden högläsning för barnen, visst, självklart, det är en viktig del. Sen då? Tvång? Belöningar? En överväldigande tillgång till böcker? TV-förbud? Utegångsförbud (om du inte har läst minst femtio sidor i Välvalda Kapitelboken av F. Örfattare)? Vädjan? Tjat??

Jag tror på det här: Att du måste vara en läsande förebild för ditt barn. Barnen ser hur föräldrarna gör, och så gör de likadant. (ok, låt oss inte ta in bångstyriga tonåringar i den här diskussionen?) Om du omger dig med böcker, läser böcker så fort du får en stund över, alltid har med dig en bok i väskan om du går någonstans…så är väl chansen något större för att barnet kommer att fatta att det där med läsning verkar vara en hyfsat trevlig sysselsättning?

Alltså – tjata inte på barnen att de borde sätta sig och läsa en bok – sätt dig själv med en bok och var en läsande förebild för ditt barn.

 Och så ska du förstås visa att du tycker böcker och läsning är viktigt. Att du inte vill bli avbruten när du läser, att mamma och pappa är precis lika upptagna när de läser en bok som när de tittar på en film, pratar i telefon, pratar med varandra eller med någon annan vuxen, sitter vid datorn och skriver mail eller spelar något actionfyllt datorspel. Inget ”du sitter ju bara och läser så du kan väl lika gärna….”.

Och om nu dina barn gör som du gör? Helt ärligt – om du sitter timme efter timme och slösurfar vid datorn eller med telefonen, kollar facebook, twitter, instagram, lite nyheter, och så facebook en sväng igen för att räkna likes och kolla kommentarer, och timme efter timme med avsnitt efter avsnitt av någon tv-serie som gick för länge sen men fortfarande är bra. Om du hela tiden sitter där med din skärm? Och ditt barn gör som du för det ligger djupt inrotat i människans natur?
Hur kan du i så fall överhuvudtaget förvänta dig att ditt barn ska bli intresserad av och läsa mängder med böcker??

Högläsning 6 - Hur??

Det här med högläsning för barnen – nu har jag på diverse olika sätt tjatat och tjatat om hur viktigt det är, hur kul det är och hur bra det är på alla möjliga vis. Men finns det något hur för högläsning? Ska det helst göras på något särskilt sätt??
Jag läser en intressant artikel på Akademibokhandelns hemsida, en intervju med Ingvar Lundberg (professor i psykologi vid Göteborgs universitet och forskare inom läsning) med titeln Varför är högläsning så bra? Där finns det ett hur. Det finns till och med många hur:

Att läsa högt för barn är inte lätt. Det gäller att läsa uttrycksfullt, med rätt tempo och betoning för att fånga och upprätthålla barnens uppmärksamhet. Man måste vara lyhörd för barnens behov av förklaringar och anknytningar till egna erfarenheter utan att förlora textens röda tråd. Man måste kunna utnyttja bilderna i boken för att skapa stämning och nya tolkningsmöjligheter. Man måste kunna skapa en atmosfär av förtrolighet där man med utgångspunkt från texten kan samtala om viktiga frågor. Undersökningar har visat att föräldrars eller förskolepersonals sätt att samspela med barnet under högläsning varierar mycket. Några läser bara en berättelse från början till slut utan uppehåll och förutsätter att barnet hör på. Andra gör ofta pauser under läsningen och diskuterar nya och okända begrepp eller händelser.

Alltså, ja. Visst. Det är oerhört klokt och förnuftigt alltsammans. Men jag blir lite trött. När jag läser allt det Lundberg tycker jag ska tänka på vid högläsning tappar jag nästan sugen själv för att läsa för mina barn. Oj, liksom, ska man tänka på allt det?

Så här tycker jag:

Det viktigaste av allt är att du läser för ditt barn. Inte hur. Jag tycker det här med hur mer kan ligga på proffs-sagoläsare som förskolepersonal och barnbibliotekarier. För barnet är det allra viktigaste att föräldrarna, eller mor-och farföräldrar, eller andra förträffliga högläsande familjemedlemmar, läser för det. Och att de läser för det ofta. Hellre en liten stund varje dag än ett välregisserat showtillfälle en gång per vecka eller så.

Läs på det sättet som du själv trivs med, så att högläsningen blir en stund du själv ser fram emot (och inte blir något slags prestationskrävande framförande av väl utvald text). Läs böcker du och barnen tycker är roliga eller spännande. Läs med olika röster för dem som pratar i texten, eller läs hela texten neutralt – gör det du och ditt barn gillar!

Fast Lundberg har kloka tankar, det har han. Speciellt håller jag med om det där han säger om att göra pauser i läsandet för att kunna svara på barnens frågor. Ha inte bråttom när ni läser, så du blir stressad över avbrott när barnen vill fråga eller diskutera! Det är ju lite det som är det mysigaste med läsningen. Tycker jag.

Fast – hellre att du läser än hur. Superviktigt.

Ett citat till. Så här tycker Anna-Clara Tidholm, barnboksförfattare:

Det händer något mellan den som läser och barnet. I många fall tror jag att den vuxna är det viktiga för barnet och inte boken i sig. Framför tv:n är det till exempel inte alls lika säkert att den vuxna vill vara med. Barnet vill åt den vuxna, och boken är ett bra sätt, sedan spelar det mindre roll vilken bok det blir.

Högläsning 5 - Högläsning ger ett ökat ordförråd

På nätet kan man läsa om mängder och åter mängder av undersökningar och uttalanden om högläsning och ordförråd. Nerkokat i en mening står det ungefär så här:

Barn som blir lästa för regelbundet har ett större ordförråd och en bättre språkförståelse än barn som inte blir lästa för.

Jamen självklart!

När du läser för ditt barn använder du mängder av ord som ni kanske inte använder i det vardagliga talspråket. Du uttalar orden tydligt när du läser, de nya orden återkommer i texten – och så sitter de där i barnets huvud, för evigt införlivade med det där så väldigt viktiga ordförrådet.

Jaha. Och varför är det viktigt med ett stort ordförråd, då? Är det så viktigt att kunna svänga sig med fina ord när man pratar? Det är förstås en bra sak, men nu tänker jag mer på att ett stort ordförråd är viktigt för den egna läsförståelsen. Och har barnet god läsförståelse så blir det förstås lättare att inhämta information från alla de faktatexter som ska läsas i skolan. Och har barnet god läsförståelse så är det lättare och roligare att ge sig på längre skönlitterära texter – vilket förstås ökar på ordförrådet ännu mer. En god cirkel, helt enkelt.

Allra roligast tycker jag det är när barnen vid högläsningen aktivt frågar vad ett ord betyder. När det kräver en förklaring, en förklaring som då förstås måste ske med andra ord, synonymer, bilder…Då parkeras det nya ordet samtidigt in i en hel grupp med ord som hänger ihop, och kanske barnet lär sig ytterligare nya ord på vägen? (Vad betyder acceptera? Att godkänna något, eller att gå med på något, säga ja till ett förslag, resignera, antaga, ansluta sig till, tillåta, ta på sig…)

Eller om ordet beskriver något som inte längre finns? Då får man ju förklara vilken funktion det hade då förr. Ordet statarlängor, till exempel. Vad är en statare? Vilka var det? Varför finns de inte kvar? Varför bodde de i statarlängor? Vad då ”längor”? Vad är att ”få betalt in natura”? Skillnad på statare, bönder, torpare? Vad är en rättare? Vad är en patron? (och, ja, vi har haft precis den här diskussionen för ett antal år sedan hemma, när vi läste böckerna om Kulla-Gulla)

Vad är en stäva? Varför används inte sådana längre?

Eller ord som startar en djupare diskussion – dem gillar jag! Ta bara ordet identitet och tänk efter hur många diskussioner det kan starta…

Eller diskussioner av ordval – hur viktigt språket är för att berättelsen ska bli bra. Vi hamnade i en sådan diskussion häromkvällen när vi läste om skandierna i Spejarens lärling-böckerna. Ofta, ofta när de stackars skandierna uttalade sig så stod det alltid att de grymtade fram det de sa. Det är rätt vanligt i många böcker, det där: framgrymtade svar. Jaha? Och hur gör man det då? Egentligen? Genom näsan, liksom? Lite grisljud, så där? Hur kan det ens formas till ord? Och om inte ordet grymtade skulle användas – vad väljer man i stället, för att få ett rikare och mer omväxlande språk?

Att börja diskutera ord är otroligt intressant. Högläsningen är en fantastisk situation för det. Och resten av orden, de där som inte ens får någon diskussion…de rinner alltså bara in i barnets huvud och befästs där. Magic!

Läser man vidare om högläsning och ordförråd på nätet så kommer man också ganska snabbt fram till de här siffrorna:

Det kan skilja så mycket som tiotusen ord i ordförrådet hos barn som börjar skolan.

Tiotusen ord! Om man betänker att en vuxen människas ordförråd behöver vara femtiotusen ord för att kunna hänga med i vad som sägs på radio och TV, läsa tidningar, läsa faktatexter, läsa bruksanvisningar, läsa myndighetspapper som deklarationen, och så förstås läsa skönlitteratur. Tänk en skillnad på tiotusen ord! Gissa vilket barn som troligen har det lättast i skolan sen – barnet med det från högläsningen rika ordförrådet? Eller barnet utan??

Läs för era barn! Läs, läs, läs…!!

Högläsning 4 - högläsningstips från 1 till 16 år

Här har jag gjort en lista med tips på bra böcker för högläsning, tre för varje ålder från 1 år till 16 år. Givetvis är detta inga strikta riktlinjer - det är klart att du själv vet bäst om böckerna passar ditt barn än eller inte. Men jag vill med min lista också tydligt visa att det finns bra högläsningsböcker för en ettåring, och att man kan hålla på hur länge som helst med högläsning, även för en sextonåring (och sjuttonåring, och artonåring...men jag var tvungen att dra en gräns någonstans).

De tre böcker jag har tagit med för varje ålder är sådana jag själv tycker om för högläsning. Givetvis har jag haft ett ohyggligt svårt jobb när jag begränsade mig till bara tre (!) per ålder, så det finns förstås mängder och åter mängder av bra högläsningsböcker som inte har fått komma med på just den här listan.

Du ser rätt snabbt att vare sig Astrid Lindgren eller Harry Potter eller sådana självklaringar finns med? Jag tänker så här: de är förstås fantastiska högläsningsböcker. Men du behöver liksom bara gå in på närmaste bibliotek eller bokhandel så trillar du över högar av dem redan i entrén. Jag har i stället tagit med de där böckerna som du kanske inte redan känner till.

1 år
Bergenholtz - En till!
Andersson  - Lilla monsterboken
Fridh - Tripp trapp - vem är det?

2 år
Beckman - Lisen kan inte sova
Dunbar - Pingvin
Kruusval - Guldlock (m fl klassiska sagor i pekboksformat)

3 år
Brown  - En mörk hemsk historia
Hotzwarth - Det var det fräckaste!
Freeman - Prinsessan Arabella har födelsedag

4 år
Möller-Nielsen - Historien om någon
Donaldson - Gruffalon
Kappel Jensen - Wilbur, den gula katten

5 år
Jeffers - Den sitter fast
Halling - Tass, tass, tass...smyg, smyg, smyg
Rottböll - Tio vilda hästar

 6 år
Trivizas - De tre små vargarna och den stora stygga grisen
Rörvik - Bockarna Bruse på badhuset
Bently - När hundarna bytte ända

7 år
 Nilsson - Hedvig!
Adbåge - Jag är jag
Widmark - Monsterakademin (m fl böcker om Nelly Rapp)

8 år
Salmson - Den försvunna staden (Almandrarnas återkomst) 
Parr - Våffelhjärtat
Kirkegaard - Gummi-Tarzan

9 år
Valentine - Iggy och jag
Dahl - Herr och fru Slusk
Lindahl - Zigge med zäta

10 år
Stanton - Du är en gräslig man, herr Grums! 
Parr - Tonje och det hemliga brevet
French - En drake till pappa (m fl ur "Knäppa familjen)

11 år
Loe - Kurt och fisken
La Barre de Nanteuil - Boken om mademoiselle Oiseau
Ehring - Syltmackor och oturslivet

12 år
Flanagan - Gorlans ruiner (Spejarens lärling, bok 1)
DiCamillo - Edward Tulanes fantastiska resa
Dahl - Matilda

13 år
Ibbotson - Kazans stjärna
Jones - Constables & Toops kistor och kransar
Kaaberböl - Skämmerskans dotter

14 år
Colfer - Artemis Fowl
Svingen - Balladen om en bruten näsa
Thor - En ö i havet

15 år
Lowry - Den utvalde
Olsson - Ulrike och kriget
Pullman - Guldkompassen

16 år
Alexie - Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian
Green - Förr eller senare så exploderar jag
Hearn - Över näktergalens golv

Högläsning 3 - Sluta inte läsa för barnen!

Det här har jag hört många gånger, i lite olika varianter:

"Klart vi läste för barnen när de var små. Bilderböcker varje kväll, och det var ju mysigt och ett bra sätt att få dem lugna när de skulle sova. Vi höll på ända tills de började läsa böcker själva, då slutade vi."

Det här vill jag säga till alla er som känner igen er:

Sluta inte med högläsningen bara för att barnen lär sig att läsa själva!!

Åh, det är ju nu som högläsningen blir verkligt intressant! Det är ju när barnen börjar bli lite äldre som ni kan läsa de lite tjockare böckerna. Kapitelböcker utan bilder. Längre berättelser, fler personer, mer komplicerade intriger. Mer humor! Det är nu ni kan plocka fram Astrid Lindgren, Harry Potter, Narnia...och barnen hänger med på ett helt annat sätt!

Äntligen få läsa Harry Potter för dem!

Bilderböcker och tiden med dem är fantastisk, och sluta för all del inte med bilderböcker bara för att barnen blir större heller. Det finns mängder med bilderböcker som nästan kräver äldre barn som förstår deras smarthet, humor eller mer komplicerade intriger. Men kapitelböckerna...åh! där följer ni tillsammans en berättelse under många dagars tid. Ni lever med personerna. Ser fram emot nästa högläsningsstund eftersom ni bara måste veta hur det går i boken...

Skratta, och gråta, när ni läser Vi på Saltkråkan

Och även om barnen nu själva kan läsa så innebär fortfarande högläsning alla de fördelar för barnens läsutveckling och framtida eget läsintresse som jag skrev om i förra inlägget: ökat ordförråd, förståelse för språk och berättelsers uppbyggnad och allt det där. Fortfarande närhet och gemenskap! Fortfarande läsglädje!

Kanske ge er på Sagan om ringen?

Men nu också det här: att samtala om böcker och det man läser. Det är en sak med läsförståelse, och att hänga med i det man själv läser. Men att ha ett boksamtal - det fördjupar den där läsupplevelsen. Får en att förstå att saker som läses kan uppfattas olika av olika personer.

Överhuvudtaget kan en högläsningsstund för och med äldre barn bli något alldeles extra intressant när de sätter igång att diskutera saker i boken. Jag läser ju själv varje kväll för mina barn, som nu är tretton och femton år. Och de tänker och tycker så olika om saker vi läser om, och jag älskar att höra när diskuterar (eller, ja, bråkar...) om saker vi precis läst om i böcker. Det är liksom så annorlunda från vanligt syskonvardagsbråk.

Här är några exempel på böcker vi läst tillsammans och som jag sedan skrivit om här på bloggen och då om vad barnen tyckte/bråkade om: Mio min Mio, Svartkonst för opiercade, En sekund i taget, Berättelser från yttre förorten.

Just nu läser vi första boken om Artemis Fowl. Barnen fascineras av vättarnas teknologi och humor. Jag funderar på om vi ska ge oss på Lagerlöfs Löwensköldska ringen snart, tror de kommer att gilla den, och kanske hela trilogin om jag har tur. Vuxenböcker funkar förstås hur bra som helst vid högläsning för tonåringar men det kan bli rätt långt att dra igenom en riktig tjockis typ Sagan om ringen. 

Jag återkommer med ett eget inlägg med högläsningsboktips för alla barnåldrar - från 1 till 16 år eller så.

Sluta inte läs för barnen!!

Och den här är ju nästan obligatorisk för all högläsning....?

Högläsning 2 - "If you want your children to be intelligent..."

Efter att ha varit på ReadMe-konferensen i Lund för någon vecka sedan och blivit inspirerad/tokskrämd tänker jag nu alltså brinna lite mer än vanligt för högläsning. Särskilt här på bloggen som jag ska bombardera med högläsningsinlägg.
Allra först ska jag rada upp en mängd argument för varför du ska högläsa för ditt barn, och börja med Albert Einsteins kända ord:

“If you want your children to be intelligent, read them fairy tales. If you want them to be more intelligent, read them more fairy tales.”

Och mer då?

Högläsning ökar intresset för böcker och för lusten att lära sig att läsa
Jamen självklart! Att högläsa för barnet visar ju barnet gång på gång att de där papperssidorna med text genom magi förvandlas till levande personer, dofter, andra miljöer, andra världar, äventyr, häxor i doftande pepparkakshus, vita snälla hästar, håriga monster som vill äta upp barn, gullviveängar, riddare, allt, allt, allt... Och det är ändå bara de böcker som barnet får höra föräldrarna läsa upp. Tänk om man själv kunde läsa? Tänk om man själv kunde få läsa alla de där böckerna i bokhyllan? På biblioteket? I bokhandeln? Oj, vilka upplevelser som väntar!
Högläsning kan vara den enklaste och första vägen till att väcka barnets läslust.

Högläsning utökar ordförrådet
Jag vill prata så väldigt mycket om högläsning och ordförråd att jag återkommer till ämnet i ett senare inlägg. Säger bara "statarlängor", "grymta", "acceptera" och  "identitet" så länge. Sug på dem.

Högläsning ger språkkänsla
När du regelbundet läser för ditt barn ända från det att barnet är mycket litet så ger du barnet något mer än bara talspråket ni annars använder. Du uttalar orden tydligare när du läser dem och lär barnet det uttalet. Barnet lär sig känna igen hur en berättelse är uppbyggd, och känner igen mönstret när de hör andra berättelser och själva läser böcker. De vänjer sig vid att lyssna, koncentrera sig, följa en röd tråd. De får en naturlig känsla för grammatik med satser och meningsbyggnad. De får helt enkelt ett språkligt självförtroende som är guld värt, inte minst när de sedan ska fortsätta med den egna läsningen och det egna skrivandet.

Högläsning stimulerar fantasin
Läser du för ditt barn så hjälper du barnet förstå språkets fantastiska symboliska kraft - hur språket och texten kan ta er från här och nu till magiska världar av äventyr, andra tider, andra länder och lära känna ett myller av andra människor. Du hjälper ditt barn att spränga gränser, ger det drömmar och oändliga möjligheter.

Högläsning ger allmänbildning
Mamma? Vad är en slav? Pappa, varför säger han att de måste be prästen om lov? Vad gör man när man röstar? Varför finns det bara sand i öknen? Finns det verkligen näbbdjur på riktigt?
Du läser. Barnet frågar. Du pausar läsningen och förklarar. Barnet lär sig. Handen på hjärtat - hinner du med en lika bra förklaring och dialog mitt under ett tv-program? Under en film? Mitt i måste-hinna-laga-maten-innan-det-är-dags-för-scouterna? Högläsningsstund? Då hinner du.

Högläsning ger en fantastisk stund av närhet, värme och gemenskap
Bästa stunden på hela dagen. Du och barnet, tätt ihop. Allt är stilla. Läsningen får ta den tid den ska ta. Ni delar en upplevelse. Ni är i Afrika tillsammans. Eller i monsterlandet. Ni minns dagen efter vad musen vill göra med Gruffalon (gruffalogröt...). När du hör det ena barnet ropa till det andra att det "kan fara ända till pipsvängen" så ler du (fast barnet är argt och vill vara elak) eftersom du vet att barnet kommer ihåg vad Ronja skrek igår när ni läste.

Och det bästa: Högläsning är så väldigt, vansinnigt ROLIGT!
Det är kul att läsa böcker! Det är det bästa som finns! Och om du tycker det, och så tydligt visar det med att älska högläsningsstunden - ja, då tycker ditt barn det också.

Högläsning 1 - Hjälp! vad har hänt??

För en vecka sedan var jag på ReadMe-konferensen i Lund. Där fick jag under en hel dag höra många människor säga intressanta och kloka saker om läsandet i Sverige, hur läsning hos framför allt barn och ungdomar minskar och vad vi kan göra åt det.

Jag kom hem fylld av intryck, tankar och idéer. Men det som kändes som det allra, allra viktigaste för mig är det här:

Alla är överens om att högläsning för barnen är viktigt - för läsinlärning, framtida läsvanor och för många andra saker (närhet, kunskap, ordförråd...jag återkommer om det i fler inlägg).

 Ändå minskar tydligen högläsandet. När Martin Widmark pratade på ReadMe sa han bland annat detta skrämmande: att högläsningen har minskat från 70 procent till ynkans 30 procent. I min hjärna förstår jag detta som att två av tre barn inte alls får någon högläsning hemma.
(*skriiiiiik!! tårar! magkramp!*)

Widmark pratade också om sitt arbete med "En läsande klass" men att han gärna hade sett att det startades något liknande för läsning i hemmet, eller en folkrörelse: "En läsande familj".

En läsande familj. Det gillar jag. Det hänger jag på, till hundratio procent.

Jag jobbar som barn- och skolbibliotekarie dagligen med barns läsning. Skolbiblioteket där jag jobbar är också folkbibliotek, och jag möter många föräldrar som lånar hem böcker till sina barn för högläsning. Jag älskar när föräldrarna kommer till mig och ber om högläsningstips! Jag läser massor av nyutkomna barnböcker, ständigt på jakt efter böcker som funkar extra bra som högläsning. De allra bästa ställer jag i en särskild hylla i biblioteket, märkt med "Högläsning".

Och så har vi själva dagligen högläsning hemma. Mest läser jag för mina barn (som nu har hunnit bli 13 och 15 år), men det händer att de läser för mig också.

Så det här med högläsning är verkligen, verkligen något jag brinner för. Och som jag kan prata om. Och som jag kan tipsa om. Så det tänker jag göra nu, här i bloggen också. Det är mitt sätt att försöka göra någonting åt den minskade läsningen, mitt sätt att få föräldrar att läsa mer för sina barn.

Kanske når jag bara dem som redan läser för sina barn. Kanske når jag inte så många alls. Men jag måste åtminstone försöka!