Högläsning 6 - Hur??

Det här med högläsning för barnen – nu har jag på diverse olika sätt tjatat och tjatat om hur viktigt det är, hur kul det är och hur bra det är på alla möjliga vis. Men finns det något hur för högläsning? Ska det helst göras på något särskilt sätt??
Jag läser en intressant artikel på Akademibokhandelns hemsida, en intervju med Ingvar Lundberg (professor i psykologi vid Göteborgs universitet och forskare inom läsning) med titeln Varför är högläsning så bra? Där finns det ett hur. Det finns till och med många hur:

Att läsa högt för barn är inte lätt. Det gäller att läsa uttrycksfullt, med rätt tempo och betoning för att fånga och upprätthålla barnens uppmärksamhet. Man måste vara lyhörd för barnens behov av förklaringar och anknytningar till egna erfarenheter utan att förlora textens röda tråd. Man måste kunna utnyttja bilderna i boken för att skapa stämning och nya tolkningsmöjligheter. Man måste kunna skapa en atmosfär av förtrolighet där man med utgångspunkt från texten kan samtala om viktiga frågor. Undersökningar har visat att föräldrars eller förskolepersonals sätt att samspela med barnet under högläsning varierar mycket. Några läser bara en berättelse från början till slut utan uppehåll och förutsätter att barnet hör på. Andra gör ofta pauser under läsningen och diskuterar nya och okända begrepp eller händelser.

Alltså, ja. Visst. Det är oerhört klokt och förnuftigt alltsammans. Men jag blir lite trött. När jag läser allt det Lundberg tycker jag ska tänka på vid högläsning tappar jag nästan sugen själv för att läsa för mina barn. Oj, liksom, ska man tänka på allt det?

Så här tycker jag:

Det viktigaste av allt är att du läser för ditt barn. Inte hur. Jag tycker det här med hur mer kan ligga på proffs-sagoläsare som förskolepersonal och barnbibliotekarier. För barnet är det allra viktigaste att föräldrarna, eller mor-och farföräldrar, eller andra förträffliga högläsande familjemedlemmar, läser för det. Och att de läser för det ofta. Hellre en liten stund varje dag än ett välregisserat showtillfälle en gång per vecka eller så.

Läs på det sättet som du själv trivs med, så att högläsningen blir en stund du själv ser fram emot (och inte blir något slags prestationskrävande framförande av väl utvald text). Läs böcker du och barnen tycker är roliga eller spännande. Läs med olika röster för dem som pratar i texten, eller läs hela texten neutralt – gör det du och ditt barn gillar!

Fast Lundberg har kloka tankar, det har han. Speciellt håller jag med om det där han säger om att göra pauser i läsandet för att kunna svara på barnens frågor. Ha inte bråttom när ni läser, så du blir stressad över avbrott när barnen vill fråga eller diskutera! Det är ju lite det som är det mysigaste med läsningen. Tycker jag.

Fast – hellre att du läser än hur. Superviktigt.

Ett citat till. Så här tycker Anna-Clara Tidholm, barnboksförfattare:

Det händer något mellan den som läser och barnet. I många fall tror jag att den vuxna är det viktiga för barnet och inte boken i sig. Framför tv:n är det till exempel inte alls lika säkert att den vuxna vill vara med. Barnet vill åt den vuxna, och boken är ett bra sätt, sedan spelar det mindre roll vilken bok det blir.