Andras plåga. I fjorton timmar. Fast det kändes som mer.

Dryga fjorton timmars lyssning tog det att komma till slut. För jag ville ändå komma till slut och få reda på "vem som...". Men det var väldigt nära att lyssnandet tog slut efter sådär sju-åtta timmar, med mig liggandes i dikeskanten i djup sömn.

För det här var en besvikelse. Det är en Deckare, standardmodell 1A.

Det går en seriemördare lös i Bradfield. Denne mördare verkar metodiskt vilja ha ihjäl alla stadens horor, och går till väga på exakt samma sätt varje gång. Det är blodigt och elakt, och märkligt nog precis samma mordmetod som en annan seriemördare använde för fyra år sedan. Det var horor som dödades då med, men den mördaren sitter nu bakom lås och bom, så det kan inte vara han som är i farten igen.
Överkriminalkommissarie (ja, det här med titlar, rang och befälsordning är überviktigt i den här boken) Carol Jordan leder polisutredningen. Hon tar hjälp av dr Tony Hill, expert på gärningsmannaprofiler. De har jobbat ihop förr. (fast detta är den första boken om dem som jag läser)
Samtidigt pågår en annan utredning som Jordans polisgrupp också får ta över - fallet med försvunna pojkar som tros vara mördade. Och som jag fortfarande inte vet varför det har med den här boken att göra.

Jaha. Poliserna yrar runt i nattkvarteren i Bradfield och letar obefintliga ledtrådar, samtidigt som vi får följa den okände mördarens tankar och planer. Kaffe dricks, polischefer vill ha resultat snabbare än det är möjligt, helst innan presskonferensen kl 13, äktenskap spricker och poliserna vojar sig över vilket jobbigt yrke de har valt och hur full av skit denna värld är. Samtidigt som de försäkrar sig själva och varandra om att de älskar sina jobb trots allt.

Visst, jag är imponerad av hantverket - att hålla läsaren osäker på vem som faktiskt är mördaren ända tills sista sjättedelen på boken eller så. Men det finns ingen som gör något som förvånar mig i den här boken. Inga överraskningar. Inga oväntade personer. Inga personer som är något extra heller, för den delen. Det känns som att jag har läst det här förut. Jag har träffat alla personerna, har läst om miljön, har redan läst om polisarbetets alla rutiner och detaljer, har sett de o så trötta, desillusionerade och hålögda poliserna förut. Det finns inte ens någon humor att tala om. Det känns så...använt redan. Så blöh. Och det blir inte mer Val McDermid för mig. Jag läser inte särskilt många deckare, och om jag då äntligen plockar upp något i den genren så vill jag ha något extra. Lockande miljö, intressanta personer, någon riktigt spännande och överraskande story, humor. Något. Och det hittade jag inte här.

Titel: Andras plåga
Serie: Carol Jordan/Tony Hill
Författare: Val McDermid
Orginaltitel: The Torment of Others
Översättning: Johan Nilsson
Ljudbok - uppläsare: Anna Godenius
Utg år: (ljudboken) 2007
Förlag: Alfabeta
Köp den till exempel här eller här