The Colour of Magic har egentligen ingen story att tala om. Det handlar mer om att trollkarlen (eller, nja, han är ju inte riktigt examinerad, faktiskt) Rincewind och "turisten" Twoflower efter att ha råkat bli orsaken till att halva Ankh-Morpork brinner upp ger sig ut på någon slags måfå-resa genom Skivvärlden. Vad deras mål egentligen är vet man inte. Men de råkar ut för sanslösa saker på sin väg, oftast saker de garanterat borde ha dött av, eller blivit uppätna av, eller ännu värre, och frasen "we're doomed" är ganska frekvent. Hela tiden överlever de i sista sekunden tack vare den ena mer osannolika hjälpen efter den andra.
Ibland dras tempot ner av rätt omständliga förklaringar av fysikaliska omöjligheter och andra knäppigheter som skivvärlden är smockfull av. Mängder av mystiska/knäppa/intressanta karaktärer med osannolika namn dras in i handlingen under stort buller och bång och med långa bakgrundsförklaringar - för att i nästa stycke bara försvinna ut ur handlingen. Det finns så många lösa trådar i storyn att man kunde gjort en ryamatta av dem.
Ändå roas jag. Jag är så full av jag-vill-älska-Discworldböckerna-och-det-här-är-Pratchetts-första-han-har-ännu-inte-fått-igång-sin-egen-stil-känslan så att jag förlåter det mesta, helt enkelt. Och så är det alla de där roliga detaljerna och personerna som är precis min slags humor. Jag älskar när någon driver med alla fantasystereotyper, eller filmkaraktärsstereotyper, eller över huvudtaget driver med allting på ett roligt och framför allt smart sätt. Pratchett är en mästare på det där, och oj, vad jag ser fram emot att läsa vidare alla andra böcker när han finjusterat tekniken också.
Saker jag tyckte om i The Colour of Magic:
Twoflower. Killen som ägnar ett par år i sin tråkiga försäkringsförsäljarvardag (eller vad det är han sysslar med) åt att spara ihop pengar till sitt livs resa, och som sedan på denna resa (åtminstone i början) uppträder som en Tvättäkta Turist Standardmodell 1 A, inklusive en enkel parlör i handen, en kamera och absolut ingen hum om landets pengavärde. Dessutom säljer han (med förödande följder) inn-sewer-ants till folk i Ankh-Morpork (it's lika a kind of a bet, actually, a bet whether my inn will get burned down or not...)
Och, ja, Twoflowers kamera. Eller det kallas den förstås inte - det är en magisk picture box som gör bilder när man trycker på en spak. Och magisk och magisk...det är en liten imp som sitter där inne och snabbt som tusan målar små bilder när någon trycker ner spaken.
Hjälten Hrun, som är en fena på att slåss men som har problem med ord som har fler stavelser än två. Och som följer med Rincewind och Twoflower en bit på vägen eftersom de betalar honom med ett "fotografi" av honom varje dag, i olika hjältepositioner.
Döden. Förstås. Älskar Döden! Killen som "bara försöker göra sitt jobb", som alltid talar med VERSALER. Underbar, fantastisk humor. Och eftersom han är min absoluta favorit i den här boken tänker jag direkt hoppa över till Discworld-böckerna som handlar om honom, och läsa Mort härnäst.
Faktiskt har jag rent tekniskt läst The Colour of Magic två gånger. Jag hade ju laddat ner den som ljudbok i telefonen via Storytel, men upptäckte (som jag ylade om i inlägget här) att det var en förkortad version av boken. Jag lyssnade ändå färdigt på den - Tony Robinsons inläsning är alldeles infernaliskt bra. Han dramatiserar och gör olika röster, vilket jag normalt inte gillar särskilt mycket. Men här funkar det, och blir stor underhållning! Samtidigt, efter varje lyssningsomgång, så satte jag mig med min Kindle och läste om samma del av boken, fast som vanlig text för att inte missa alla de stycken som ljudboksversionen hoppat över. Långa stycken. Roliga händelser. Fördjupningar. Finurliga detaljer. Långa dialoger som helt hoppats över. Jag ville inte missa något av det - men boken är inte så lång så jag var snabbt färdig med både lyssnandet och textläsandet. Men nästa bok läser jag nog bara som vanlig text, hur bra Tony Robinson än är som uppläsare.
Titel: The Colour of Magic
Serie: Discworld
Författare: Terry Pratchett
Ljudbok - uppläsning: Tony Robinson (abridged version)
Utg år: (denna version) 2004
Förlag: Random House
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar