Skit i hur hon mådde. Vad hade hon på sig??

Deluxe börjar bakifrån, med slutet. Huvudpersonen är död. Prologen handlar om hennes begravning, om de olika personerna i begravningsföljet och deras relation till den döda. Intressant sätt att börja en bok på – man vet liksom att det är kört redan från början. Man vet till och med datumet för när vackra, omskrivna Elizabeth Holland ska försvinna för gott i Hudsonfloden: 4 oktober.

Begravningen sker tragiskt nog samma dag som Elizabeth skulle ha gift sig, 10 oktober. Men när man sedan bläddrar till kapitel 1 och storyn sätter igång så är det med en storslagen bjudning lördagen den 16 september. Elizabeth lyser i en vacker klänning och frågan som uppstår är förstås: hur kan det gå så fort? Hon har ju inte ens någon kille på det här vräkpartyt? Eller? Eller??


Nu ska allt avslöjas. Miljön är New Yorks societet, de rikaste av de rika och finaste av de fina, år 1899. Det är enormt påkostade fester, extravaganta inredningar, och fantastiska (och dyra) klänningar, etikett och fisförnämhet, blomsteruppsättningar, tjusiga vagnar, hattar och klänningar, klänningar, klänningar... Länge var jag sugen på att läsa Deluxe, enbart och uteslutande på att jag älskade omslaget med den böljande rosa klänningen. (och nej, inte pocketupplagan utan den på bilden ovan). Jag är normalt helt ointresserad av kläder (jeans och hoodie-typen) men det här med att läsa om förr-i-tidens-enorma-och-vackra-klänningar, ja det tilltalar mig oroväckande mycket. Jag får mitt lystmäte fyllt i den här boken. Och lite till. Inte en bokscen utan att vi får veta exakt hur tjejerna är klädda. Lite mer sparsamt beskrivande av killarnas kläder dock.

Men det är trots allt inte kläderna som är grejen (trots framsidan) utan detta: Bara för att man är rik så är man inte automatiskt lycklig. Här har vi de rikaste och vackraste människorna – men de är olyckligt kära, de är egentligen utblottade, de är alkoholiserade, de får inte gifta sig med vem de vill, de får inte göra vad de vill, de måste följa etikett och familjens förväntningar. Och så vidare och så vidare.

Ingen verkar vara helt glad. Så här: En far är missnöjd med sin son. Sonen vill inte ha det livet fadern tvingar på honom. En ung kvinna är kär i just den här sonen, men han är inte är kär i henne. I stället blir han kär i någon annan som han inte får bli kär i utan måste gifta sig med en tredje kvinna som han måste bli kär i. Denna kvinna är i sin tur kär i någon som hon definitivt inte borde vara kär i, och denne någon är i och för sig kär i henne tillbaka men gör då en helt annan kvinna förtvivlad för hon är olyckligt kär i honom. Hon är missnöjd. Med att hon inte kan få honom, med sitt skitliv, med allt. Och hennes matmor är missnöjd med att tvingas in i ett liv hon inte vill ha. Och matmors lillasyster är missnöjd med att inte får göra som hon vill, att tvingas sitta med på tråkiga visiter när hon bara vill läsa böcker, och olyckligt kär är hon också. Och systrarnas mamma är missnöjd med det mesta men framförallt med sin ekonomiska situation som är en katastrof.

Det här var relativt klar och lysande analys av intrigen i Deluxe. Det låter som att jag är missnöjd med läsandet – men det är jag faktiskt inte. Den var roande. Fast jag önskar att lite fler personer hade rutit i och sagt vad de tyckte. Och framsidan var det finaste på hela boken. (ja, ja, får väl erkänna att jag är väldans ytlig i mitt läsande ibland)

Titel: Deluxe
Författare: Anna Godbersen
Orginaltitel: The Luxe
Översättning: Torun Lidfeldt Bager
Utg år: 2008
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här eller här
För vem? 13 år och uppåt


Det här inlägget publicerade jag ursprungligen på LitteraturMagazinet.