Shaun Tan som högläsning

Jag blev helt såld när jag läste Berättelser från yttre förorten för några månader sedan – vilken fantastisk bok! Jag skrev i mitt blogginlägg då att man absolut kunde ha den till lite annorlunda och märklig högläsning till lite större barn när man vill ha något som inte liknade något annat. Och just nu kändes det som att det var precis någon sån läsning som krävdes för mina egna barn. Så jag tänkte testa min tes.

Vissa saker, som pärmens insida med alla pennteckningar, den vackra innehållsförteckningen och de många novellerna med…tja, vad ska man säga? ”experimentell utrycksform”? Såna saker gillade barnen direkt. Och de lyssnade intensivt när jag läste. Ofta blev den direkta reaktionen efter varje novell ungefär: ”What?” eller ”Jamen…??” eller ”Oooookej..”.

Men det jag var allra mest nyfiken på var vad de skulle tycka om hela boken när vi läst färdigt. Och det blev helt olika reaktioner. Den ena (tolvåringen) dissade den direkt. Den var konstig och knäpp och hon gillade den inte, punkt slut. Men den andre, fjortonåringen, funderaren och filosofen, hade definitivt tagit den till sitt hjärta. Han undrade hur Shaun Tan kunnat komma på att skriva om allt det här. Om det var drömmar han tänkt vidare på, eller om det var minnen som han gjort om, eller om han fått idéer när han suttit och studerat något hopkramat diktutkast eller sett en konstig skugga eller nåt.
Det är ungefär så jag själv funderar när jag läser Shaun Tan. Har han ett eget universum han hittar inspirationen i?

Det roliga var att vi hittade olika noveller som blev våra favoriter. Själv gillar jag "Inget annat land" och "Vaksam men inte oroad" mest, men fjortonåringen valde i stället "Trasiga leksaker" och "Pinnfigurer" med motivationen ”för att man började fundera över dem, vad det egentligen handlade om, och så är det så coolt med gamla dykardräkter”. (tolvåringen favoriserade inte någon novell, ”för de var lika knäppa allihop”)

Har du inte läst Berättelser från yttre förorten än så gör det! Gärna tillsammans med dina barn.


Det här inlägget publicerade jag ursprungligen 2013-12-12 på LitteraturMagazinet.