Drömgångare

På bokens första sidor finns något som kallas ”Klärvoajansens sju klasser” och som ser ut som ett avancerat organisationsschema. Jag började med att studera det en stund. Här kryllar av spännande benämningar och namn som ”tarvliga augurer”, ”sniffare” eller "okulomantiker”. Väldigt intressant - men jag förstod inte mycket.

Sen började jag läsa boken, och de första kapitlen kändes lite som att läsa det där organisationsschemat en gång till. Det var väldigt många namn, och beteckningar, och slanguttryck och inte helt lätt att hänga med i vad som hände. Men London var man i, det förstod jag. Och året skulle vara 2059 – men historieskrivningen fram till bokens 2059 var nog inte riktigt som vår egen. Här pratades om voajanter som ett helt eget folkslag, och om sektorer, Scion, RST, eterbossar, och vakter som kallades NVD. Jag läste optimistiskt vidare och tänkte att det här ger sig nog.

Och det gjorde det ganska snart. Paige, huvudpersonen, är en voajant. För ungefär 200 år sedan hände  det något som startade en epidemi av klärvoajans. Sedan dess får en del människor övernaturliga egenskaper. Och ända sedan klärvoajans-epidemin har också Scion funnits. Scion jagar "voajanterna", eller "de onaturliga" som de kallas av vanliga människor. Voajanter som fångas in ser man aldrig mer till. Man tror att de hamnar i Towern, men ingen vet säkert.

Paige är med i en liten grupp voajanter som leds av eterbossen Jaxon Hall. De kallar sig själva De sju inseglen, och Jaxon (som hela tiden får mig att tänka på Fagin i Oliver Twist) utnyttjar deras olika gåvor ganska brutalt för att själv skaffa sig mer makt och inflytande. Paige har högst status i gruppen eftersom hon är något så ovanligt som en ”drömgångare”. Hon kan gå in i folks medvetanden och är alltså en alldeles utmärkt spion åt Fagin..eller förlåt, Jaxon.

Precis när boken börjar ska Paige åka hem med tunnelbanan, fast det är sent och de läskiga NPD-vakterna är ute på voajantjakt. Hemresan går alldeles åt pipsvängen eftersom hon fastnar i en kontroll på tåget och i självförsvar liksom råkar överdosera den där drömgångargåvan. Den ene vakten dör, den andre förlorar förståndet, och Paige får fly för sitt liv.
Hur smart och snabbt hon än springer så blir hon ändå infångad till slut. Och visst - hon hamnar i Towern. Men inte länge. Snart transporteras hon tillsammans med andra voajanter till straffkolonin Sheol 1. Sheol 1 är faktiskt den gamla staden Oxford som Paige och alla andra alltid trott förintades i en brand för länge sedan, och i Sheol 1 styr de totalt överlägsna refaiterna. För att förstå vilka dessa refaiter är och varför de är så överlägsna så måste man själv läsa boken fram till dess att de träder fram – alltså stoppar jag beskrivandet av både dem och resten av handlingen här.

Och det är när Paige kommer till Oxford som jag fastnar i boken på allvar och inte kan lägga den ifrån mig förrän den är slut. En riktigt bra dystopi, som drar ganska mycket åt fantasyhållet med alla dessa övernaturliga egenskaper hos folk. Fast...slut? Nej! Jag trodde i min enfald att det här var en ensam, fristående bok, och att jag skulle få läsa färdigt en bra story direkt. Men ju närmare slutet jag kom desto mer komplicerat blev det. Jag började ana större sammanhang och tvåhundraåriga hemligheter, och undrade hur i herrans namn Shannon skulle lyckas knyta ihop allt det här?

Raskt läste jag mer om boken på nätet och insåg att nänä, det är ingen fristående bok. Det är första boken i en serie (Bone Season) som troligen ska bestå av sju böcker. Sju! Men åh! Jag har så många dystopier på gång där jag har läst en eller två böcker och väntar på fortsättningen alternativt har ännu inte hunnit läsa fortsättningen, och har fruktansvärt svårt att hålla isär handlingarna och personerna mellan alla dessa. Jag klarar nog inte en till innan jag läst fortsättningen på Matchad, forsättningen på Pandemonium, fortsättningen på Insurgent...

Så jag får avsluta med säga att detta är en bra bok. Men jag ser inte fram emot fortsättningen. Jag har inte tålamod till det. Vad jag däremot ser fram emot är att om ett antal år ha hela serien på sju böcker eller så framför mig , läsa om första boken och sedan läsa hela serien i ett svep, tack så mycket, så att jag har en chans att hänga med från början av varje bok.

Titel: Drömgångare
Serie: Bone Season, bok 1
Författare: Samantha Shannon
Orginaltitel: The Bone Season
Översättning: Lena Jonsson, Emma Jonsson Sandström
Utg år: 2013
Förlag: Modernista
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 13-19 år


Det här inlägget publicerade jag ursprungligen 2013-10-04 på LitteraturMagazinet.