Ibbotson och romantiken. Och hindren, glöm inte dem!

Det ska vara hinder för kärleken i en romantisk bok. Två personer ska mötas, gärna i början på boken, ljuv musik ska omgående uppstå men därefter kan de förstås inte få varandra på sidan 30 för då blir det inte mycket till bok. Nej, sedan ska problemen uppstå som gör att de älskande skiljs åt och kvider och lider på var sitt håll ett tag. Men läsaren kan inte lämnas med att de älskande har oöverstigliga problem – nej, det måste vara lite ljuspunkter här och där, lite hopp, kyssar, hålla handen (eller rykande sex om det är en mer erotisk bok), lite mer ljuv musik innan fler hinder uppstår, de skiljs åt igen för att sedan till fullt blås med smäktande fioler återförenas i solnedgången i slutet av boken. Så ska det vara. Så därför blir jag missnöjd när jag läser Ibbotsons The Morning Gift.
(eller Morgongåvan som den heter översatt till svenska – men jag har läst en annan av Boknöjes översättningar av Ibbotson-romantik och det är nog den sämsta översättning jag någonsin sett så den aktade jag mig noga för den här gången)

Visst – här har vi huvudpersonerna Ruth och Quin. Första gången de träffas är Ruth bara åtta år, så då får man förstå att de får lugna sig lite med att bli kära. Men nästa gång har Ruth hunnit bli tjugo, begåvad i zoologi men otroligt naiv och med ett enormt hårsvall, medan Quin är en mycket världserfaren, rik och berömd zoolog på lite över trettio. Kärlek uppstår omgående. Quin räddar Ruth (som är 5/8 judinna eller något sådant) som har råkat bli fast i Wien precis efter Hitlers Anschluss genom att gifta sig med henne på brittiska konsulatet. Hon blir då brittisk medborgare och kan fly ut ur Europa. Tanken är att de direkt när de kommit till Storbritannien ska annullera äktenskapet. Men de blir förstås kära i varandra på riktigt redan första gången Quin ser Ruths hårsvall och hör hennes söta och naiva åsikter om världen i allmänhet och djuren på naturhistoriska museumet i Wien i synnerhet, och när Ruth ser Quins vackra händer behändigt och snabbt bygga ihop ett litet dinosaurieskelett eller vad det är. Och sen åker de med Orientexpressen genom Europa, dricker svindyrt och gott vin och är så kära så att det stänker om det – fast det vågar de förstås inte säga till varandra, för det var ju inte meningen att de skulle bli kära. Stråkmusiken ljuder och allt är perfekt.

Sen ska hindren komma. Och det gör de. Men de blir alldeles för många och boken är alldeles för tjock. R möter Q och sedan har vi femhundra sidor hinder innan det lyckliga slutet kommer så långt bak i boken att jag har hunnit ledsna flera gånger om. Dessutom är hindren alltid av den arten att de hade avhjälpts om personerna i fråga bara hade tagit ett snack med varandra, och då blir jag så frustrerad. Det hjälper inte att Ibbotson i vanlig ordning kryddar boken med roliga karaktärer som gästerna på Willow Tea Rooms, eller med den vedervärdiga stjärnstudenten i zoologi Verena Plackett, eller med Ruths sanslöst självupptagne pojkvän konsertpianisten Heini. Det hela dras för många varv och jag hinner tröttna på samtliga karaktärer även om de är aldrig så roliga i början.

Vad jag egentligen vill säga är nog att det här är en bra bok, rolig och romantisk – men att om den hade skurits ned med ett par hundra sidor eller så, så hade den varit så mycket bättre.

Eva Ibbotson är mest känd för sina böcker för barn och ungdom, ofta med roliga och hemtrevliga spöken i ex Den stora spökräddningen, eller Häxtävlingen. Men hon har skrivit en del böcker för vuxna också, och då är det romantik som gäller även om hon ändå gärna rör sig i samma miljöer som hon gör i barnböckerna. Engelsk landsbygd, gamla herresäten och en förkärlek till hur det såg ut för hundra år sedan innan världskrigen vände upp och ner på världen och innan allt blev modernt och effektivt. The Morning Gift utspelar sig (precis som Kazans stjärna, en riktigt bra Ibbotsonsk ungdomsäventyrsbok) dessutom mycket i Wien, och är det något jag känner när jag har läst färdigt så är det att jag skulle vilja åka till Wien. Ibbotson beskriver det som världens vackraste stad, med en helt egen atmosfär, kärlek till musik, fantastiska bakverk och en alldeles speciell sorts invånare. Ja, som det var för hundra år sen, i alla fall.

Titel: The Morning Gift
Författare: Eva Ibbotson
Utg år: 2007
Förlag: Young Picador
Köp den till exempel här eller här


Det här inlägget publicerade jag ursprungligen på LitteraturMagazinet.