Bedragen - säkert rätt bra om vardagsliv, men inte min grej

Katerina Janouchs bok Bedragen är inte den sortens bok jag normalt brukar läsa. Men jag gick och kände att jag nog hade ett stort behov av att läsa om någon annans vardagsproblem. Så varför inte prova en svensk relationsroman som omväxling?

Och, visst, inledningsvis trivs jag väldigt bra med att läsa om Cecilia Lunds liv. Hennes nattpass som barnmorska (gillade verkligen att läsa om själva barnmorskandet), pusslandet med vardagslivet för fyrabarnsfamiljen i lilla förortsvillan, maken Johns egenheter, och så den märkliga kvällen när det mitt i fiskpinnemiddagen ringer på dörren och där står en Simon. En vuxen son som John inte visste om att han hade.

Men när jag sedan läser vidare så ledsnar jag ganska snabbt. Ja, just det ja, kommer jag ihåg, så här är det att läsa just såna här romaner. Det händer ingenting. Det ältas känslor. Och, ja just det ja – det är ju inte min grej. Jag vill ha mer! Hemligheter, andra miljöer, äventyr, overklig kärlek, mord...ja, egentligen precis allting annat än just relationsdramatik i en vardaglig svensk miljö. Varför trodde jag att jag skulle gilla detta?

Cecilia ältar. Hon tänker över sitt och Johns förhållande, att det inte är samma nu med fyra barn och vardagsstress som det var när de var nyförälskade. Och kan de någonsin hitta tillbaka till varandra? Tusen gånger tänker hon det. Och hon älskar sitt jobb. Men det är dåligt betalt och de har alltid ont om pengar, för John har oregelbunden inkomst som fotograf. Tusen gånger ältar hon detta. Och Simon – hur jobbigt är det inte att han har dykt upp och är ett bevis på att John någon gång har haft sex med någon annan? Ska han komma och göra Cecilias liv ännu jobbigare? Och är det inte något som är mystiskt med Simon – de vet ju ingenting om honom? Tusen gånger oroar hon sig för detta.

Och det är ju detta som är romanens kärna – förhållandet till John och Simons ankomst till deras liv och om hur livet förändras med tiden, barns ankomst och kärlekar som tar slut. Det är ju det – men jag kände mer och mer hur detta inte var något för mig, ur-eskapisten, att läsa. Visst, jag läste boken till slut, och fick veta hur det gick med John och Simon och allt det där. Men jag kunde lika gärna struntat i det också.

Dessutom störde jag mig väldigt på Cecilia som person. John är dominerande, och helt tydligt den som bestämmer i hemmet. Och jag klarar inte av när Cecilia bara låter honom göra det, aldrig säger ifrån, utan bara går och liksom vrider händerna inombords över hur jobbigt allting är. Säg ifrån! Fast, ja, jag är hemskt orättvis nu, jag vet. Det är inte alla människor förunnat att vara starka. Men när Cecilia dessutom inte ens själv kan säga till sina söner att sluta bråka, utan ber John göra det (varför kan du inte säga till dem? Du vet att det är du som måste säga till dem, för du har starkare röst än jag), ja då kliar det i hela kroppen på mig.

Nej, Carolina, tillbaka till overklighetens land, till de osannolika karaktärerna som nog inte kan finnas på riktigt. Det är där du trivs allra bäst.

Titel: Bedragen
Författare: Katerina Janouch
Utg år: 2008
Förlag: Piratförlaget
Köp den till exempel här eller här


Det här inlägget publicerade jag ursprungligen på LitteraturMagazinet.