Det där med att vara kvinna

Konsten att vara kvinna är en typisk toalettbok. Och med det menar jag inte att jag helst skulle vilja spola ner den på toaletten – nej, inte alls! Jag gillade den! Men det är en sån där bok som på inga villkors vis kan läsas i ett sträck, och då passar det utmärkt att ha den liggandes inne på toaletten så att man kan läsa den i småportioner då och då under dagen.

Jag har läst så mycket om den här boken och kände till sist att jag var tvungen att själv läsa den för att se om en bok om feminism kunde vara både kul och tankeväckande. Det kunde den. Jag har skrattat en del, nickat på huvudet och tyckt att ”ja, så där är det” eller ilsket skakat på huvudet och tyckt att ”nej, så där är det inte, så tycker inte jag!”.

Caitlin Moran skriver roligt. Hon överdriver, svär och avslöjar de mest intima detaljer ur sitt liv. En hel del av det hon skriver känner jag inte alls igen mig i, men andra saker fnissar jag åt och minns mina egna liknande erfarenheter av livet. Hon utgår från sig själv och sitt liv, från det att hon var tonåring och fick mens (mot all förmodan) till det att hon upptäcker sina första rynkor och med eftertryck skriver att hon minsann ska bli gammal utan att göra några skönhetsoperationer. Och från det egenupplevda funderar (eller, nja, tycker med VERSALER och utropstecken!! och är allmänt högljudd och bestämd)hon vidare över kvinnsklighetens livsvillkor.

Ibland är min värld så totalt olik hennes så att det mest känns som att läsa ett kändisreportage, eller någon flashig mediapersons biografi. Då har jag inte så kul när jag läser. Och det här med droger, porrklubbar och fyllor? Väldigt, väldigt långt ifrån min värld. Men sen tjongar hon till med att fundera över mode och att man inte har några kläder i sin garderob fast den är så full att det hänger dubbelt på galgarna. Jo, då är jag med. (fast jag är uppenbarligen inte av arten ”kvinna” eftersom jag ingenstans hemma har en skogömma med typ fyrtio högklackade skor som jag aldrig kommer att använda – jag är mer sköna gympasko-typen). Och när Moran är irriterad över all denna kroppsrakning som ska till så irriteras jag med henne. Varför all denna rakning? Vi ser ju ut så här, eller hur? För att inte tala om kapitlet om fetma. Där är jag med henne.

Men om jag funderar över feminism när jag läser hennes bok? Nja, jag vet faktiskt inte. Det känns mycket som att hon sparkar in redan öppna dörrar. Det kanske behövs att någon gör det med versaler, ordlekar och avsmakandet av mensblod? Men det jag mest tänker över är hur olika det är att vara kvinna beroende på i vilket land man är född. Även om det så bara är två olika länder i välmående västvärlden.

Titel: Konsten att vara kvinna

Författare: Caitlin Moran

Orginaltitel: How to be a Woman

Översättning: Molle Kanmert Sjölander

Utg år: 2012

Förlag: Albert Bonniers förlag

Köp den till exempel här eller här

Det här inlägget publicerade jag ursprungligen på LitteraturMagazinet.