torsdag 5 juni 2014

The Maze Runner - actionactionaction

Thomas vaknar upp i ett mörkt rum. Eller, faktiskt vet han inte ens att han heter Thomas när han vaknar. Det kommer han på efter en stund, ungefär samtidigt som rummet han sitter i börjar knaka, gnissla och röra på sig och visa sig vara en hiss. Men hur Thomas hamnade i hissen vet han inte. Inte heller vet han något om sig själv fram till det ögonblick han vaknade upp. Han vet inte hur gammal han är, vilka hans föräldrar är, var han bor, vilken skola han går i, kompisar, favoritfärg, sitt eget utseende. Han vet ingenting.

Hissen stannar, och det öppnas en lucka i taket. Thomas lyfts upp med hjälp av ett rep, och hamnar i The Glade - en stor öppen plats där det finns några små hus, en liten skog, djurinhägnader men inte så mycket mer. Och så finns där en grupp på ungefär femtio killar i sisådär 12-17-årsåldern. De börjar direkt mobba Thomas för att han verkar bortkommen och rädd, och kallar honom för greenie, shuck-face och annat obegripligt. Han frågar var han är och vilka de är - men får inte mycket mer svar än att "det får du nog reda på snart, din nybörjare...".

Och just den attityden och detta: att Thomas ställer frågor om saker men aldrig, aldrig får några raka svar mer än ungefär "fråga inte så mycket" - detta fortgår hela boken igenom och gör mig fullständigt fnoskig. Jag avskyr när författaren försöker dra ut på spänningen och bygga upp intrigen enligt metoden "ge inga svar på frågor". (standarduttalanden: "det är en lång historia som vi får ta senare" eller "du är inte mogen för att veta ännu"). OK - jag gillar en spännande bok där man får avslöjanden lite då och då - men inte när det görs på det här sättet.

The Glade ligger i centrum av en gigantisk labyrint, konstruerad av enormt höga väggar. Varje dag ger sig ett antal maze runners ut i labyrinten för att om möjligt hitta någon utgång. Varje kväll ritar de nya kartor över labyrinten. Och varje natt flyttas väggarna i labyrinten, så nästa dag måste de börja om från början. I labyrinten krälar det runt något slags ohyggliga monster som är någon vanvettig kombination av snigel, hjul, slajm och nålar. Typ. Så att vara en maze runner är det bara de tuffaste av de tuffa som kan bli. Givetvis känner Thomas att det där är något för honom - men får bara skratt och de vanliga icke-svaren när han frågar om han kan få springa lite i labyrinten, han också.

Men - det här är ingen bok om löpning. Det är action. Sida upp och sida ner. Thomas har väl hunnit vara i The Glade knappt ett dygn när larmet går. Larmet tillkännager att det är en människa på väg upp med den där hissen. Och det är fel. Annars kommer det bara en nykomling en gång per månad. Nu öppnas luckan, och upp halas en flicka. Det har aldrig kommit en flicka till The Glade förut. Den här flickan är medvetslös, men öppnar ändå för ett ögonblick ögonen och yttrar med ihålig röst att "allt kommer att förändras". Dessutom har hon en papperslapp med ytterligare ett meddelande i sin hopknutna hand: "detta är den absolut sista".

Därifrån alltså bara action. Det springs i labyrinter, jagas av monster, utförs heroiska bragder, förtvivlas, bråkas, skriks. Och alltihop drivs framåt av den övergripande frågan - var befinner de sig egentligen? Vad är labyrinten för något? Vilka är de själva, egentligen? Och om de någonsin kommer ut ur labyrinten - vad väntar för slags värld där??

Det ÄR spännande, jodå. Men det här undanglidande icke-besvarandet på frågor gör mig så irriterad att jag nästan inte vill få reda på vad som händer, och jag blir inte särskilt bekant med personerna jag läser om heller. Slutet är som sig bör en gigantisk cliff-hanger som skjutsar läsaren vidare mot nästa bok i serien, The Scorch Trials. Jag känner en liten nyfikenhetsunge hos mig som vill veta vad som händer sen - men orkar inte med mer av "ställ inte så mycket frågor, jag kommer ändå inte att ge några svar"-metoden så jag läser inte vidare i serien.

The Maze Runner kommer på svenska (Maze runner: i dödens labyrint) i augusti, och som film i september.

Titel: The Maze Runner
Serie: The Maze Runner Series, bok 1
Författare: James Dashner
Utg år: 2010
Förlag: Delacorte Press
Köp den till exempel här eller här
För vem? 12-15 år

2 kommentarer:

  1. Undanhållande av svaren irriterade mig med, men tyckte att det delvis förklarades när de pratade om hur störda de var av hans frågor, hur de flesta andra bara brukade bryta ihop och vara förtvivlade/förvirrade flera veckor och Thomas går vidare efter ett par timmar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo. Jag förstår varför, och det är förnuftigt och fint alltihop. Men jag tycker inte om det. Och när jag i slutet (eller, nej, det är nog i utdraget ur nästa bok som finns i slutet på den här) fattar att nästa bok är upplagd på samma sätt? Nej, pallar inte.

      Radera