Crossroads of Twilight

Jag fortsätter mitt stora läsprojekt dra-igenom-hela-Wheel-of-Time. Det handlar inte längre om omläsning. Ändå skriver jag detta och kommande inlägg om Wheel of Time som om det vore en re-read jag gjorde, dvs jag skriver dem smockfulla med spoilers. Jag tänker att de enda som eventuellt är sugna på att läsa inlägg om exempelvis bok 9 och 10 i en gigantisk fantasyserie är sådana som redan har läst dem och vill veta vad någon annan tyckte, eller känna sig lite nostalgiska eller så.
Därför alltså denna SPOILERVARNING. Jag kommer ogenerat att avslöja mycket av vad som händer i boken.

Redan innan jag började läsa tionde boken i Wheel of Time, Crossroads of Twilight, så visste jag att den anses vara en av de mest stillastående böckerna i serien (enligt alla bokbloggare och omläsare och förståsigpåare i allmänhet). Så jag blev lite glatt överraskad över att få börja boken med att följa Mat och Tuon, De Nio Månarnas dotter. Men visst - även om jag gillade att läsa om dem så hände det väl inget särskilt. De reser vidare bort från Ebou Dar. Och de gör det med den där jämrans cirkusen som Jordan nu envisas med att återvända till. Redan när Elayne och Nynaeve reste med samma cirkus höll jag på att få lila utslag på armarna. Jag har något allvarligt emot att läsa om cirkusar. Och när jag äntligen sluppit ifrån det så återvänder Mat & Co till samma eländiga sällskap? Blaargh...
Och om det nu var OK - trots cirkusen - att läsa om Mat så dippar det brant utför när jag sedan får läsa om Perrins fortfarande lika tröstlösa jakt efter den tillfångatagna Faile. Han vill rädda henne. Han vill han vill han vill! Och jaha, där är shaidolägret. Och ja, där finns Faile. Men hon blir inte lätt att rädda. Och så finns det mörkhundar som springer runt i trakten utan att man vet vad de vill. Och en stad där de döda vandrar på gatorna. Men mörkhundarna försvinner redan efter en halv sida eller så. Och staden med de döda försvinner lika snabbt ut ur handlingen. Och Faile fortsätter att vara fången. Och hon vill hon vill hon vill rymma! Men det verkar inte gå. För det är många shaidos, och hon är hårt bevakad.
Suckande vänder jag  (många) blad och får då läsa om Elayne. Elayne kämpar fortfarande med intrigerna och maktkampen för att ta över Andors tron. Sida upp och sida ner gör hon det. För att inte tala om Egwene som sida upp och sida ner kämpar vidare med disciplinen hos rebell-Aes Sedaierna. De ska godta henne som Amyrlintronad. De borde! De måste! Intriger! Intriger! Klädesplagg! Fnysande näsor och menande miner!

Några enstaka kapitel ägnas faktiskt åt Rand och vi får veta att han verkligen lyckades med att rensa saidin från den svartes smitta i slutet på förra boken. Problemet är att ingen kvinna riktigt litar på att han gjorde det eftersom de inte kan känna saidin. Dessutom har han fortfarande problem med yrsel och illamående när han griper efter kraften.

Egwene verkar ha en listig plan som vi inte får veta så mycket mer om än att det går riktigt åt pipsvängen när den ska genomföras i slutet på boken, och det hela avslutas med en för serien något så ovanligt som en cliff-hanger. Wow - och tur det, för just nu känner jag mig lite lätt matt på intrigerna i Rand-land. Men jag ska vidare!

Titel: Crossroads of Twilight
Titlar i svensk översättning: Dunklets korsväg + De dödas stad
Serie: Wheel of Time, bok 10
Författare: Robert Jordan
Köp den till exempel här eller här