Carl Mörck är polis i Köpenhamn. Han är (tror jag) vice kriminalkommissarie, men som jag har skrivit i ett annat inlägg så har jag dålig koll på karriärsgraderna inom polisen. Polis, i alla fall alltså. Och han har nyligen varit med om en undersökning av en brottsplats som gick helt åt skogen. Utan förvarning blev han och hans två kollegor beskjutna. En av kollegorna dog, en blev totalförlamad. Endast Carl lever vidare utan större men. Utom de själsliga, förstås. Han tycker livet är pest numera. Han vill inte vara polis, han vill egentligen inte gå tillbaka till jobbet, han vill skiljas från sin fru. Det enda han vill är att få sitta vid något skrivbord någonstans och sova, surfa på internet, lägga patiens och vänta på att få gå hem. Dessutom är han tydligen riktigt otrevlig mot de flesta i polishuset.
Hans chefer vill bli av med honom, och kommer på en smart plan. Tydligen har polismyndigheten fått extra pengar för att kunna lägga resurser på att lösa ouppklarade fall. En del av dessa pengar använder cheferna nu för att starta en ny avdelning, Q, med Mörck som ende anställd. Resten av pengarna låter de gå in i den ordinarie verksamheten. Avdelning Q får hålla till i källaren. Mörck får sitta och surfa på internet, och sova, typ med fötterna ovanpå högen med ouppklarade fall. Dem som han borde sätta sig in i. Dock har han efter mycket tjat lyckas få en person till anställd på avdelning Q: Assad. Assad ska städa, samt vara chaufför till den tjänstebil Mörck också lyckas tjata sig till. Men Assad nöjer sig inte med detta. Han är skitjobbig. Han lägger sig i. Han frågar om rapporterna om de ouppklarade fallen. Och han får igång Mörck. Tillsammans tar de sig an det fallet som råkar ligga överst i högen: fallet med den försvunna politikern Merete Lynggaard, som varit borta sedan fem år tillbaka.
Jag hade ganska stora förväntningar på den här boken. Böckerna om avdelning Q lånas mycket på biblioteket där jag jobbar, och det är många som har sagt att de är riktigt bra. Men jag vet inte om jag sällar mig till jubelorkestern. Det är en bra deckare, visst. Men den är bara det. En bra deckare. Det är inget som får mig att minnas den. Inte heller tycker jag att den är särskilt spännande. Det enda som berör mig är just hon i titeln - Kvinnan i rummet (som jag inte vill skriva mer om för det spoilar handlingen lite). Carl själv är inte särskilt trevlig. Det ska han ju inte vara heller, men han är så avig mot allt och alla. Särskilt mot Assad, som han behandlar som någon som inte begriper någonting bara för att han inte råkar vara särskilt slängd i danska språket. Ändå är det nog så att det är Assad som är den smartaste av dem.
Det är mer "traditionellt polisarbete" än utvecklande av karaktärer och livsöden - det är undersökning av alla detaljer, förhör av alla möjliga och omöjliga personer, lusläsning av rapporter osv. Jag gäspar lite över det och vill ha mer av den "mjuka varan", liksom.
Men jag har nog ett lite onödigt dåligt intryck av boken, eftersom det har tagit så lång tid för mig att lyssna på den av olika anledningar. När jag lyssnade på slutet hade det varit ett uppehåll på ungefär två veckor, och jag hade svårt att minnas alla detaljer som ledde fram till upplösningen. Inte heller blev det särskilt andlöst spännande. Jag ska ändå ge avdelning Q-böckerna någon chans till.
Sedan hade jag lite problem med Stefan Sauk som uppläsare. Han läser bra, det är inte det. Men Stefan Sauk är för mig så mycket mer en skådespelare som jag har sett på TV. Jag kan SE honom framför mig när han gör de olika karaktärernas röster, kan se hans ansikte när han förvränger det till att vara snobbiga damen eller falske journalisten. Det är roligt ett tag, men det tar mitt fokus från själva boken och handlingen. Jag lyssnar inte på boken - jag lyssnar på Stefan Sauk när han gestaltar boken, och det är skillnad.
Titel: Kvinnan i rummet
Orginaltitel: Kvinden i buret
Författare: Jussi Adler-Olsen
Översättning: Leif Jacobsen
Serie: Avdelning Q
Ljudbok - uppläsare: Stefan Sauk
Utg år: 2011
Förlag: Bra Böcker
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar