Dödsknäpp

Totte är helt övertygad om att han kommer att dö. Alltså, inte i någon avlägsen framtid när han är hundra år eller så, utan nu. Om två veckor, exakt. Han är allvarligt sjuk. Han känner sig inte jättesjuk (eller jo, han har lite feber och är snorig precis i början av boken) - men det stämmer bra med sjukdomsbilden i övrigt, vet han. Nämligen har han suttit och tittat på något medicinprogram på TV där en läkare berättat om en hemsk sjukdom som yttrar sig i feber, trötthet och knölar i ljumskar och/eller armhålorna. Totte har en knöl i ljumsken. Och han har feber. Och han är trött hela tiden, tycker han. Läkaren sa att man dör snabbt i den här sjukdomen. 14 dagar, och sen dör man. Så nu vet Totte att han har 14 dagar kvar att leva. Han köper sig ett måttband i affären, och så klipper han av 10 cm på det varje dag.
Har man bara 14 dagar kvar att leva så ändras liksom reglerna för allt. Det spelar ingen roll om man gör bort sig. Det spelar ingen roll om man säger saker till andra människor som man aldrig vågat säga förr - ärliga sanningar till exempelvis lärare och andra vuxna. Så helt plötsligt gör Totte sånt som han aldrig gjort förut. Testar att vara ute och springa, vara med på fotbollen i skolan, säga till rektorn att hon är dum och mycket annat.

När jag var liten var jag också som Totte. Jag trodde jag  hade alla världens märkliga sjukdomar, eller så var jag rädd för att få dem. Däremot fick jag aldrig någon sån där "dödsknäpp" som Totte får när man struntar i allt eftersom det ändå är helt kört. Men det är väldigt roligt att läsa om när han får det, när han stegar fram till (de inte helt trovärdigt men roligt dumma) lärarna och säger vad han tycker, när han plötsligt är den som slår till först när mobbarna som vanligt kommer för att reta och trakassera honom. Jag tror det är många barn som känner igen sig i Tottes allvarliga sjukdomsskräck och som tycker det är kul att läsa om när han helt plötsligt vågar säga ifrån och vara någon annan.

Det här påminner mig ganska mycket om en annan mellanåldersbok jag läste nyligen: Balladen om en bruten näsa av Arne Svingen. Totte har inte en riktigt lika jobbig hemmiljö som Bart, men det lyser igenom att han har det ganska jobbigt. Han är ensam, hans föräldrar är nästan aldrig hemma och han blir retad i skolan. Men Barts liv förändras liksom i små steg (som känns stora) medan Jaensson tar ut svängarna ordentligt och låter Totte bli typ De blyga och svagas Förkämpe, snäppet under superhjälte (fast han gör ett smärtsamt magplask när han dyker från hopptornet och det är väl inte så superhjältemässigt).

Titel: Dödsknäpp
Författare: Håkan Jaensson
Utg år: 2013
Förlag: Alfabeta
Köp den till exempel här eller här
För vem? 9-14 år