torsdag 22 augusti 2013

Spindlar och spöken

Det finns en ny serie börja läsa-böcker utgivna av B. Wahlströms förlag: "Kodknäckarna". Jag har läst Saga och Moses av Pia Hagmar (illustrerad av Maria Källström), och så den här, Spindlar och spöken av Ewa Christina Johansson (illustrerad av Jonna Björnstjerna).

Spindlar och spöken är en perfekt bok när det ska vara lite svårare än de första börja läsa-böckerna men när kapitelböckerna ännu är för tjocka och svåra. Det är fina bilder på varje sida (Jonna! Har aldrig sett något tråkigt av Jonna Björnstjerna!), lättläst text i korta stycken och en riktigt spännande berättelse som slutar lite gåtfullt öppet så där. Vad är det Malte har sett uppe på vinden? Egentligen??

Syskonen Malte och Milda hälsar på hos sin moster Ros som bor i ett hus med många tinnar och torn. Det ska finnas ett spöke i huset - fast ingen har sett det. Moster Ros är inte rädd, säger hon, för hon är författare och skriver spännande böcker "och då kan det vara bra med ett eget spöke".
Nu vill Milda slå vad med Malte om han vågar gå upp på vinden ensam. Lite läskigt är det, men vinner Malte vadet så får han Mildas lördagsgodis. Himla bra, tycker Malte och går med darrande ben upp på vinden. Och där är det förstås läskigt. Finns det spöken där då? Ja, det är det som är frågan...



Lagom läskig story med lagom svår text för barn i 7-9-årsåldern - jag tror den här boken kommer att lånas och gillas mycket.

Titel: Spindlar och spöken
Författare: Ewa Christina Johansson
Illustrationer: Jonna Björnstjerna
Utg år: 2013
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 7-9 år


2 kommentarer:

  1. Hej Carolina,
    Jag håller med dig om att den här boken säkert kommer att lånas och gillas av många barn.

    Illustrationerna är underbara! Berättelsen var spännande och slutet ger säkert upphov till många samtal om spökens existens.

    MEN jag är mycket tveksam till hur språket behandlas i boken. Tanken är att den ska vara lättläst, men till vilket pris? Många meningar är korta och avhuggna och ibland blir det rent av fel i mitt tycke. På sid 4 står
    "Och så finns det ett spöke.
    Ingen har sett spöket.
    Men många har hört det.
    När det är mörkt ute och månen lyser."

    Och som inleder en mening...
    Punkt när det ska vara kommatecken, vilket gör att meningen står för sig själv och blir svårtolkad.

    Det skulle vara spännande att få lite respons på mina tankar. Kanske är det så som svenska språket ska läras ut till våra barn, bara det är lättläst?
    Hälsningar
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressanta tankar. Du har rätt - visst måste man ha korrekt språk även i mycket lättlästa böcker. Jag tänkte inte ens på att det var så där uppbrutna meningar, liksom bara för att få det ännu mer lättläst fast det egentligen borde vara en längre mening. Det är nog väldigt svårt att skriva riktigt lättlästa böcker och inte många som går i land med det. Helena Bross skriver bra - men så är hon ju också lärare (specialpedagog tror jag faktiskt) för de mindre klasserna själv. De flesta författare är ju inte det. Men då har förlagen en viktig uppgift att se över språket så att meningarna blir korrekta även fast de är korta.

      Det hade varit intressant att läsa vad andra tycker om detta, kanske sådana som själva lär barn att läsa.

      Radera