Jag gillar boken. Det är vardagsdramatik med två barn, Saga och Max, som på väg hem från skolan hittar en liten fet brun ponny som betar precis bredvis vägen. Den är inte inne i någon hage utan verkar ha rymt. Saga fångar in den och leder den med hjälp av ett hopprep när de träffar på en man som springer mot dem. Han blir jätteglad, för det är hans häst och den har rymt från en närliggande cirkus. Saga får rida en sväng på hästen (Max vill inte. Hästar är läskiga. De kan bitas och sparkas. Tycker han.) och sen får både hon och Max fribiljetter till cirkusföreställningen. Himla bra, eftersom hela boken började med att Saga var så ledsen och arg för att alla andra barn fick gå på cirkus men inte hon.
Sen har jag en liten fundering. Vet inte om det är en invändning, men: Bokens text är skriven i versaler. Vi har flera börja läsa-serier här på biblioteket som också har versaler, och de är ständigt utlånade så nybörjarböcker med versaler behövs verkligen. Men detta är inte en första-börja-läsa-bok som till exempel serien Djurkompisar (exempelvis Hitta Bosse) där det på nästan alla sidor är en eller två rader text och mycket korta meningar. Här är det i stället fyra-sex rader text, med lite längre meningar. Det är inga svåra ord, för det är fortfarande en börja läsa-bok, men texten är ändå mer anpassad till de barn som kommit igång lite mer med läsningen. Och då undrar jag om det här med versaler behövs? Klarar man inte små bokstäver då? Fast jag är inte lärare utan bibliotekarie som bara kan konstatera vilka böcker som lånas mycket, och det ska bli intressant att se vad barnen tycker om den här. Det hade varit kul att få höra någon annans åsikt, någon som kanske jobbar med just nybörjarläsning!
Titel: Saga och Moses
Författare: Pia Hagmar
Illustrationer: Maria Källström
Utg år: 2013
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här eller här
För vem? 6 - 9 år
På skolan där jag jobbar suckar och pustar de flesta av pedagogerna över versalböckerna, då de jobbar med små redan från början, om jag förstår saken rätt. Ibland får jag förfrågning på dem av elever, men då är det oftast de tidiga läsarna som inte har hunnit börja skolan än, alternativt de som vill ta hem till småsyskon, och indirekt föräldrarna som frågar. Gissar dock att olika skolor jobbar enligt olika teorier för läsinlärning.
SvaraRaderaDet är faktiskt mest barnen själva och framförallt föräldrarna som frågar efter versalböckerna här. Visst, lärarna protesterar inte mot dem men de frågar inte efter dem heller. (jo, förskollärarna som har sexårsverksamheten gör det faktiskt men de håller väl inte främst på med läsinlärning utan vill kanske mer locka de barn som kan läsa redan innan "riktiga" skolan börjar)
RaderaJag tycker versalböckerna fyller en viktig funktion. Det är bra att motståndet inte är så stort inför att den första känslan av att ha läst en bok själv infinner sig. Däremot är det bra att det inte finns fler och att de är så korta. Läsintresset väcks och ganska snabbt lämnas versalböckerna bakom. Behovet av längre versalböcker som ovanstående är jag nog lite skeptisk till.
SvaraRaderaHåller med om att det inte behöver finnas så många versalböcker, utan att de mer ska väcka lusten till läsande. Däremot kan man ju ha många exemplar av varje bok så att alla som vill kan få låna dem.
RaderaVi hade förut lite äldre nybörjarläsningsböcker med versaler, tror att det kan ha varit Bylock som skrev. De hade också mer text, kanske 8-10 rader per sida, och så svartvita bilder. Dessa stod total outlånade i hyllan - medan de nyare versalböckerna med ytterst lite text lånades mycket.