Bloggen ska hålla sig på mattan, helt enkelt

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika om vårt bloggande: Var (och hur) författar du dina inlägg?

Jag försöker hålla igång tre bloggar, och för det mesta går det bra. Eller, rättare sagt, det är så himla kul att det är en viktig del av min fritid (jämte böckerna då, förstås). Det är den här, Carolina läser..., som handlar om böcker och mitt läsande. Och så skriver jag om det övriga livet som lönnfet tonårsmamma på skånska landsbygden med stora och små livsfunderingar på Carolina lever... Dessutom är jag privilegierad nog att få vara med i bloggkollektivet Kulturkollo (och fel av mig ovan - den bloggen håller jag inte igång på egen hand förstås. Vi är sju!)

Jag gör lite olika med inläggen till de där tre bloggarna. Här på bokbloggen så skriver jag helt enkelt ett inlägg när jag har läst ut någon bok. Kommer jag på något annat jag vill skriva om så gör jag det, om det så är någon kort läsfundering eller något längre och uppeldande om högläsning (har jag nämnt att jag brinner för högläsning?) eller så. Ibland går det några dagar innan det kommer ett inlägg, för jag kanske läser en tjock bok. Ibland skriver jag två inlägg på en dag för jag kommer på något extra att skriva om.
Jag kan inte skriva inlägget om boken jag läst precis när jag läst ut den - den måste ligga någon dag eller två så att mina tankar hinner snurra färdigt. Sen öppnar jag helt enkelt ett tomt inlägg och skriver loss. Ibland utgår jag ifrån handlingen i boken. Ibland struntar jag högaktningsfullt i handlingen och skriver om någon känsla. Ibland blöder jag ut delar av mig själv i inlägget (Hej Maj!), ibland skriver jag helt förvirrat och ibland är jag elak. Jag måste få vara mig själv i inläggen jag skriver och inte följa någon uppgjord mall. Allra, allra viktigast för mig är att det ska vara roligt att skriva.

På Kulturkollo skriver jag sällan rena recensioner. Där har vi alltid ett bestämt tema för varje vecka, och så skriver jag något (eller några) inlägg om det. Det här med att ha ett bestämt tema är makalöst bra för inspiration och kreativitet. Åtminstone för mig - när jag vet att jag ska skriva något om lyrik, eller sport (våra senaste två teman) eller vad det nu kan vara så är det som att hjärnan gnuggas alldeles särskilt på ett ställe och jag kommer på saker som jag glömt att jag kunde eller tyckte om. I just det här bloggsammanhanget är ramar och deadline alldeles utmärkta för mig. Plus att det är vansinnigt roligt att vara med i ett kollektiv där vi bollar idéer med varandra, kompletterar varandra och får till en bra blandning på det vi skriver.

Och så min lilla: Carolina lever... Den är en periodare. Vissa veckor skriver jag minst varje dag - idéerna bara poppar upp och varje liten händelse under dagen känns kul att skriva om. Andra veckor sover den, och jag tycker ingenting i min vardag är värt att ta upp. Men så måste det vara, för även med "livs"bloggen gäller första och främsta regeln: det ska vara kul att skriva!

Så här är mitt allra viktigaste tips: det ska vara roligt att skriva en blogg. Låt den aldrig, aldrig bli ett måste. Du får inte betalt för den och du skriver på din fritid, för att du själv vill skriva.

(och det är därför jag ytterst sällan tar emot eller beställer recex - då blir det genast någon som väntar på det jag skriver = att det blir ett måste för mig)