Huset mittemot

Joel bor i ett stort hus på "fin"gatan i lilla samhället Uddviken, tillsammans med sin storasyster (som är sexton, har hoppat av gymnasiet och verkar brottas med enorma problem) och sin mamma. Själv är han tretton, och brukar mest hänga med sin kompis Kalle. Kalle är stökig i skolan medan Joel försöker hänga med på lektioner och göra sina läxor (fast det är inte alltid lätt att koncentrera sig på lektionerna när Kalle försöker störa Molly eller sparka på stolsben och annat sånt).

På andra sidan gatan där Joel bor ligger det ett ödehus. Ett stort hus som nog var fint förut, men nu är det förfallet. För tjugo år sedan bodde där en familj: mamma, pappa och två pojkar. Den yngste pojken hette Jonathan. När han var tretton år gick han en dag och hängde sig på vinden. Nu är huset en sådan där plats dit samhällets barn och ungdomar går och utmanar varandra att våga gå in och knacka på dörren och så där.

I skolan ska nu Joels klass vara med på en uppsatstävling, där var och en ska skriva en uppsats i ämnet "att vara tretton". Ungefär samtidigt ser Joel en dag att det helt plötsligt stannar en bil utanför ödehuset, och någon går in. Han är och har alltid varit fascinerad av ödehuset, och bestämmer sig nu för att skriva sin uppsats om Jonathan, pojken som hängde sig när han var tretton.

Detta är både en ungdomsthriller och en berättelse om en trettonårig kille som är osäker på vem han är och vad han vill. Det spretar lite åt bägge hållen - drar lite åt spökkänsla-hållet när Joel är inne i det där ödehuset och får reda på mer och mer om den döde Jonathan och hans familj, samtidigt som det är ganska tung realism med hans storasyster som totalt verkar dominera familjelivet med sina ätstörningar och ilskeutbrott, Joels kompisproblem med Kalle, Kalles egen problematik och Joels egen osäkerhet. Det är lättläst och rätt spännande ibland, men jag kommer allvarligt på kant med boken i början när det ska supas till ordentligt. Alla ungdomar samlas på "Kullen" varje fredag, alla från sjuan och uppåt. Och här handlar det om att skaffa tag på sprit varje vecka så att det går att bli rejält full. På Kullen raglar ungarna omkring, och det verkar vara mer regel än undantag att alla super till de kräks. Det finns till och med en särskild "spy-plats" på den där "Kullen".

Jag blir riktigt störd. Trettonåringar? Det är inte OK på något sätt alls. Och "alla" känner till den där kullen och det där supandet? Jag blir så irriterad på den där totala frånvaron av vuxna och så yngre tonåringar som skildras som om de vore nitton-tjugo eller något (dialogerna, erfarenheten och annat) så att jag när jag läser vidare har svårt att ta till mig det som faktiskt är fint skildrat i boken. Jodå, för det finns det. Kalles och Joels vänskap, till exempel. Joels dröm om att få skriva den bästa uppsatsen i Sverige. Jonathans sörjande mamma. Men, som sagt, jag bara sitter och morrar över raglande trettonåringar så som varande något slags normaltillstånd.

Titel: Huset mittemot
Författare: Alex Haridi
Utg år: 2015
Förlag: Bonnier Carlsen
Köp den till exempel här eller här