Quentin antas till Brakebills, en magiskola modellen vuxnare än Hogwarths (mer som college). Hit kommer bara de smartaste av de smarta och Quentin tänker att nu äntligen har han äntligen hittat det liv han alltid sökt. En skola för magi, en skola som ligger i New York men som ändå inte ligger i New York, och en skola där vad som helst verkar kunna hända. Ändå ledsnar han rätt snart på Brakebills-livet också, och undrar när det riktiga livet ska börja. Om han kommer med i "Fysiska gänget", kanske? Det är en liten exklusiv grupp elever som håller sig för sig själva, och visst - efter något år har Quentin kommit med i Fysiska gänget och nu är han på sin rätta plats i livet. Eller, nej. Det blir tråkigt det också. Livet är mest trist pluggande, väldigt mycket drickande och så väntan på att det där riktiga livet ska börja. Kanske när skolan slutar? Nej. Inte då heller. Då blir livet bara ett ständigt party utan någon vettig uppgift alls. Men efter ett tag kommer en gammal kurskamrat (som Quentin inte tycker om)(det finns inte så många som Quentin tycker om, faktiskt) och har hittat ett föremål som kan ta en till andra världar, och nu vill han prova det med Quentin och hans gäng. Kanske de kan ta sig till Fillory? Kanske är det det som är deras uppgift här i världen? Kanske är det nu det riktiga livet ska börja?
Fillory är en värld som finns i en serie böcker Quentin läste som barn (och har läst om ett antal gånger sedan dess). Finns det något omöjligt här i världen han önskar sig så är det han han finge komma till Fillory. Barnen i boken tar sig dit på bästa Narnia-vis, och jag älskar scenen när Quentin står och knackar på väggen inuti ett stort skåp i början av boken för att det känns som att just det skåpet skulle kunna vara en magisk port till Fillory. Men Fillory är ju bara en dröm, en författares påhitt...? Nej! Det visar sig nu att det finns. Quentin & Co tar sig dit och Ska Uppleva Äventyr. Grejen är bara att de redan efter några timmar i Fillory är uttråkade igen och undrar när det verkliga livet ska börja.
Det finns en hel del episoder och saker jag tycker mycket om i den här boken - då gnistrar den! Ta bara hur Quentin hittar till Brakebills första gången. Eller det där inträdesprovet han gör som inte liknar något annat. Åh, det gillar jag att läsa om! Eller när de mycket senare i utbildningen flyger till Antarktis, (och då menar jag flyger, vingslag för vingslag) till Södra Brakebills, och i början helt sonika får sina röster borttagna för att kunna koncentrera sig på sina studier. Och biblioteket på Brakebills - vad jag älskar det! Där råder ett fullständigt kaos med böcker som flaxar omkring och verkar ha helt egna viljor. Och så detaljer som kako-demonerna, fontänerna utanför skolbyggnaden, Alice föräldrars hus och massvis med andra saker. Jag älskar det magiska!
Men sen finns det annat som gör mig irriterad. Allra mest är det Quentin själv. Jag tycker inte om honom! Jag kan inte förlika mig med honom - han är så överlägsen och onödigt otrevlig och missnöjd och...nä. Inte gillar jag hans kompisar särskilt bra heller. Och, som jag skrev ovan, jag ledsnar ganska omedelbart på allt det där festandet, de exklusiva vinerna och fantastiska måltiderna. Jag vill inte läsa om hur fulla de är, och hur fulla de är igen nästa kväll, och hur fulla de är fast det bara är lunch ännu, och hur de måste ta sig en öl eller två eller skicka runt en spritflaska mellan sig i precis alla situationer. Blöh!
Fillorygrejen är jag inte heller särskilt intresserad av. Särskilt inte partierna i boken som återger äventyr ur Filloryböckerna. Men, OK, lite kul är det att läsa om hur de försöker bära sig åt som fantasyhjältar i Fillory men mest gör bort sig.
Men tänk om hela boken hade varit som till exempel det där partiet när Quentin och Alice för första gången ska besöka Fysiska gängets hus? Vad wow den hade varit då!
Titel: Magikerna
Serie: Magikerna #1
Författare: Lev Grossman
Originaltitel: The Magicians
Översättning: Helena Sjöstrand Svenn, Gösta Svenn
Ljudbok - uppläsare: Dag Andersson
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar