Den första novellen heter Hjärtat och är mycket riktigt rätt absurd. Jag läser om killen som träffar en tjej som inte vill ta av sig på överkroppen (eftersom hon inte vill visa sitt hjärta som sitter på utsidan av bröstet), och förundras över att Foley väljer att använda ord som "sköte" och "älskog". Säger någon ens sånt nuförtiden? Ungdomar?? Men, OK, Foley brukar rumstera om och experimentera med språket så kanske ändå? Värre är att novellen trots hjärtetwisten (jodå, det finns en twist helt förutom det där fysiskt märkliga) inte griper tag. Att den känns rätt platt och karaktärerna otydliga.
Jag läser vidare, och inser att den första novellen trots allt är den bästa i samlingen. Jag blir så besviken på de övriga som ofta består av långa beskrivningar av sånt som händer, sparsamt med dialog (utom sista novellen som i stället enbart är dialog) och gestaltning, och så märkligt poänglösa avslut. Jag måste inte alltid ha snärtiga slut på noveller, och en novell kan vara bra utan en twist - men här blir det mer att novellerna bara slutar liksom i tomma luften. Några har till och med varianter av "och så vaknade jag och alltihop var bara en dröm" och nog vill jag ha mer än så av en författare som Foley?
Sorry, men det här funkade inte alls för mig.
Titel: Bårhuset
Författare: Douglas Foley
Utg år: 2015
Förlag: Lava
Köp den till exempel här eller här
Allvarligt talat så sågas det alldeles för lite, allt kan inte vara bra. Mer sågspån på golvet!
SvaraRaderaDu har rätt, det är alldeles för många medhårskamningar på bloggarna.
RaderaJag har tittat på den här på bibblan flera gånger nu, så det är ju väldigt skönt att kunna släppa den. :-)
SvaraRaderaMen... hade ändå varit kul att få veta vad du hade tyckt om den. Jag har nästan inte hittat någon som läst, och utlåtandet från BTJ var övervägande positivt såg jag idag.
Radera