Mysteriet på Hester Hill

Redan när tvillingarna Meg och Frank kliver av tåget i det pyttelilla Svarthed börjar konstigheterna. Det är fredagkväll, det är mörkt, det regnar och det åskar och det är absolut ingen kväll man vill stå på en absolut öde tågstation och vänta på att bli upphämtad - timme efter timme. För varken farbror Eliot eller hans Carl dyker upp för att hämta som de skulle. Meg och Frank är hungriga, trötta och blöta. Inte heller kan de gå in i stationshuset och vänta, för dörren är låst. Med en tvärslå över. Ändå... ändå när Meg tittar in genom fönstret så ser hon någon som går där inne. En flicka med håret i en lång fläta. När Frank tittar in så ser han ingen alls.

Farbror Eliot kommer till sist farande med bil och ursäkter, och kör dem hem till det stora huset uppe på kullen ovanför Svarthed: Hester Hill. Huset där man helst inte ska gå upp på övervåningarna. Inte heller upp på vinden. Eller ner i källaren utan tillstånd. Huset där Meg hör steg i rummet ovanför sitt på nätterna. Och barnskrik. Hon är säker på att det är barnskrik hon hör och inte några ventilationsrör som de vuxna i huset envisas med att det är. Och huset där det hänger en tavla där en av personerna på bilden ser ut som flickan med flätan i det stängda stationshuset...

Jamen ni hör ju! Mörkt stort hus som ruvar på hemligheter... vuxna som inte vill tro på något eller avfärdar allt som gammalt "skrock". Vad kan gå fel med det? Nej, just det. Det här blir bra - Kristina Ohlsson kan de där små medlen som gör att vanliga saker blir läskiga saker. Ett spelbord med bokstäver där en rullande kula formar ord (tänk anden i glaset eller ouija-bräde): titta i källaren. Eller en bok som trillar i golvet. Eller en svart damm i skogen, eller någon som ropar på ett barn i skogen... Grejen är att ja, det här är en spökhistoria, och ja här finns mörka hemligheter i det förflutna. Men det som skiljer Mysteriet på Hester Hill från andra spökhistorier är inslaget av tidsresa - Meg och Frank kommer att förflyttas exakt hundra år tillbaka i tiden. De kommer till just den tid när de där mörka familjehemligheterna skapades. 

Jag gillar. Jag gillar också inslaget med Megs och Franks föräldrar som håller på att skiljas - det ger lite mer verklighetsförankring så att allt inte bara blir mysterier och läskigt (även om det är nog så läskigt att de låter barnen komma i kläm i sin konflikt). Jag skulle bara så gärna vilja veta mer om farbror Eliot och hans uppfinnande, och om Eliot och Carl som verkar vara ett strävsamt gammalt par - Carl gör inget annat än klagar på Eliot och hans vanor och fula pyjamas men verkar liksom med en suck konstatera att han ändå inte kan leva utan honom. Fast de är ju vuxna och mer ute i periferin i den här storyn så det är väl som det ska. En bok om dem, kanske? (ja, för oss 40+are)

Titel: Mysteriet på Hester Hill
Författare: Kristina Ohlsson
Utg år: 2015
Förlag: Lilla Piratförlaget
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 10-14 år