Men banne mig om det gick att lägga den här ifrån mig? Näpp. Jamen så himla bra den är?! Som jag njöt av hela bokresan fram till happily-ever-after! Allra, allra mest njöt jag av humorn - vilka dialoger hon skriver, Mhairi! Tänk om en kunde få till sådana där smarta och roliga uttalanden åtminstone någon eller några gånger i sitt liv?
Och karaktärerna! Jag vill träffa dem allihop! Jag vill se de där knäppgökarna på James kontor, vara med i köket när Annas familj äter middag tillsammans, gå igenom institutionen på UCL och betitta akademikerna in action, besöka Michelles restaurang... Lite mindre vill jag träffa de där märkliga människorna Anna hittar på sin nätdejting - men jag älskar att fnissa åt dem.
Och Luther! Ja, Helena, jag håller med dig - han är hela historiens nav och borde definitivt ha "priset för bästa husdjuriga biroll i en roman, någonsin". Blicken! Knycken på svansen! Allt! Och när James låtsas viska djupa grejer i Annas öra (eftersom en Intressant Person tittar åt deras håll) - men det han viskar om handlar om Luthers... ja, magproblem? Jag dog lite där.
Så här är det: Anna är historiker, och måste inför en stor utställning på British Museum (ja, de är i London? nämnde jag inte det?)(älskar miljön!) jobba ihop med en viss James Fraser (och fatta hur många gånger jag studsade över namnet, efter x antal tusen sidor med James Fraser så som varande hjältemodig högländare i amerikansk exil på 1700-talet). Samma James Fraser som hon var kär i när hon gick i skolan. Då, när hon var tjock med ett stort trassligt hår och fula kläder. Då, när hon var mobbad - och han var skolans snygging. Och samme James Fraser som utsatte henne för den värsta förödmjukelsen av alla. Nu när de är trettio plus har Anna bytt både utseende och namn - och James känner inte igen henne. Men hon känner igen honom, och kan knappt med att se honom i samma rum som sig själv ens.
Åh - ofta vill jag ruska om Anna och få henne att tycka om sig själv. Fatta hur mycket hon är värd! Och lika ofta vill jag ruska om James och få honom att bryta sig loss från all den där ytan och den där selfie-frun han har. Men mest bara kramar jag boken och läser vidare.
Nu har jag EN bok kvar av Mhairi McFarlane att läsa: It's Not Me, It's You (kommer strax på svenska: Det är inte jag, det är du). Jag vill ha den kvar ett tag, som en oöppnad present.
På bokmässan, förresten, fick nämnda Kulturkollo-Helena och också Kulturkollo-Lotta faktiskt träffa Mhairi McFarlane för en intervju! Har du inte redan läst den, så hittar du den HÄR. (och jag tog fotot, så faktiskt fick jag också hälsa på henne i några sekunder)(jamen det måste ju nämnas, eller hur?!)
Titel: Från och med du
Författare: Mhairi McFarlane
Originaltitel: Here's Looking at You
Översättning: Hanna Williamsson
Utg år: 2015
Förlag: HarperCollins Nordic
Köp den till exempel här eller här
Jag håller med, den här var ren njutning att läsa. En av ytterst få böcker jag lyckats ta mig igenom i höst, bara det :) extra kul tyckte jag det var med Theodora o mosaikerna i Ravenna eftersom jag såg detta fantastiska världsarv i slutet av maj. Jag kan förstå Annas fascination!
SvaraRaderaHelt klart en bok att bota lässvackor med!
RaderaVad extra roligt att du har fått se mosaikerna - dem hade jag också velat se. Jag har aldrig varit i Ravenna men vill gärna dit nångång.
Åååh vad jag vill läsa denna och efter din recension vill jag bara springa till närmsta bokaffär och köpa den direkt!
SvaraRaderaSpring, spring, spring!! Den är så bra!
RaderaVälkommen in i Klubben för sannslös Luther-beundran! Och fint att du kunde lyfta lite andra delar i denna finfina roman, jag är rädd att min recension till väldigt stora delar handlade om Luther. Jag säger inte att det är fel, men det är ju inte hela bilden ;-)
SvaraRaderaJomen nog kan detta väl sägas vara Luthers bok? Han rymmer, är nära döden, slits i en vårdnadstvist... de andra är bara bifigurer.
Radera