En planet i mitt huvud

Det här kan vara en av de mest obehagliga böcker jag har läst på länge. Ett tag mådde jag riktigt illa, och det var en kombination av det som stod i texten, illustrationerna och det faktum att jag satt på bussen lite småhungrig på väg hem från jobbet. Obehaglig - men bra. Riktigt bra. Och märklig.

Om vi börjar i illustrationsänden? Kanske fel ände, men trots den skakande storyn ändå det jag kommer att minnas allra längst med den här boken. En planet i mitt huvud är en ungdomsbok, med sådant som hade varit svårt eller otäckt att illustrera - ändå är den illustrerad. Fast med en egen liten berättelse - som i slutänden egentligen passar in rätt bra i alltihop. Det börjar redan på första uppslaget där man allra högst upp till vänster på sidan kan ana att en fluga är på väg in. Flugan fortsätter sin färd - inte varje nytt uppslag men varje gång det är ett nytt kapitel. Det är många korta kapitel, så flugan flyger över boksidorna rätt snabbt. Den avlöses av en nos i ett råtthål, och följande sidor kryper en råtta fram över bokens sidor. Så småningom hittar den där råttan en flaska med gift, och... nä. Ni måste kolla själva.

Och berättelsen, då? Så Himla Vedervärdigt Otäck Den Är. Det är en dystopi. Eller, nä. Det är det inte heller. Det är ett samhälle som ser ut som samhällen i dystopier brukar göra, med en värld i eller efter ett krig, övervakning, hemlig polis och åsiktskontroll. Människor försvinner då och då - det kan bero på att de har sagt fel saker, har fel åsikter eller på att de är avvikande på något (felaktigt) sätt. Men ett stycke in i boken får vi veta att det inte är någon dyster framtid, utan att det är 1956 - men ett 1956 som det skulle kunna ha varit om inte nazisterna hade besegrats. Eller om Stalin och Hitler hade fortsatt på samma sida. Fast egentligen nämns inga namn vare sig på länder eller ledare.

Men exakt hur vedervärdigt allting faktiskt är förstår du som läser sakta, sakta genom att läsa om femtonårige Standish Treadwell och hans liv. Standish bor med sin farfar, och går i skolan. Ungefär så mycket vill jag säga - det andra kryper liksom fram så småningom. Och de där hundra korta kapitlen boken består av är snabbt igenombläddrade. Första kanske tio är lite svåra att komma in i för en ovan läsare (boken kräver en hel del och skriver en absolut ingenting på näsan). Men sen? Som sagt: väldigt obehagligt. Väldigt bra. Och så den där jämra flugan, och råttan, ovanpå det. Gah!

Titel: En planet i mitt huvud
Författare: Sally Gardner
Originaltitel: Maggot Moon
Översättning: Helena Ridelberg
Illustrationer: Julian Crouch
Utg år: 2015
Förlag: Lilla Piratförlaget
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 15-19 år, och vuxna.