Alice Howland är femtio år, professor i lingvistik vid Harvard gift med John som också jobbar på Harvard som forskare, har tre utflugna barn. Hon är smartare än de flesta, duktig handledare och älskar att undervisa.
Men hon blir diagnosticerad med tidig Alzheimers sjukdom. Hon märker det allra först på att hon tappar bort ord, eller förlägger saker, eller glömmer bort att göra saker hon skulle gjort. Inga konstigheter alls för någon som hon med ett hektiskt, högpresterande liv fyllt av föreläsningar, framträdanden, åtaganden, resor och krav. Men misstagen blir fler, och är faktiskt inte sådana hon brukar göra. Och så plötsligt under sin vanliga joggingtur står hon vid det torg hon har varit vid tusentals gånger - och minns inte hur hon ska hitta hem.
Den här boken berörde mig mycket djupt. Alzheimers sjukdom är något jag går och oroar mig för - det är ganska många i min fars släkt som har haft den, en del även ganska tidigt i livet faktiskt. Och Alice är i min egen ålder. Och det händer att jag tappar bort ord... men trots allt brukar jag ha järnkoll på det mesta och har aldrig varit särskilt rapp på att hitta orden när jag ska prata någonsin, så jag känner att jag kan hålla oron och Alzheimerspöket ifrån mig ännu. Men att läsa om Alice kom mig alltså mycket nära.
Det går så fort, framskridandet av hennes sjukdom! På bara några månader har hon gått från fullskaligt professorsliv till att inte klara av jobbet och behöva familjens hjälp till mycket där hemma. Och efter ett år är hon totalt förändrad. Mycket skrämmande. Men både sjukdom, symtom och sjukdomsförlopp känns realistiskt beskrivna, och jag tror nog att det är så här det hela skulle kunna upplevas av den som får Alzheimers. Det är fruktansvärt och sorgligt - men mot slutet faktiskt inte helt utan ljus. Då vet Alice inte längre vem hon själv är, och hon känner inte igen sina familjemedlemmar - men hon är ju helt omedveten om vad hon har förlorat. Hon verkar förnöjd med det liv hon då har, och håller ett av sina barnbarn i famnen, lever helt och hållet i nuet. Det är resan dit som är så jobbig, då när hon förlorar allt.
Och hennes familj! Jag kan sakna deras perspektiv av Alice sjukdomsförlopp i den här boken. Jag som läsare förstår att de har det jobbigt, men får mest tänka mig det själv eftersom det i det närmaste boken igenom bara berättas ur Alice perspektiv. Men kanske de får stå åt sidan i den här boken eftersom det tydligen finns så mycket litteratur som behandlar hur det är att leva med någon som har Alzheimers sjukdom redan - det är ju så att Alice under en tid försöker hitta information om hur det är att leva med Alzheimers, och hitta andra som har tidig Alzheimers så att hon kan utbyta erfarenheter med dem, men hittar nästan ingenting och själv får dra igång en stödgrupp för Alzheimerspatienter (som hon har mycket tröst av att få träffa). Så Fortfarande Alice är patientens bok.
Jag ser inte på mycket film, men Still Alice med Julianne Moore tror jag nog att jag måste se.
Titel: Fortfarande Alice
Författare: Lisa Genova
Originaltitel: Still Alice
Översättning:
Ljudbok - uppläsare: Anna Maria Käll
Utg år: 2011, 2015
Förlag: Bonnier, Bokfabriken
Köp den till exempel här eller här
Det är personligt för mig med med Alzheimers och därför kändes boken viktig. Skulle också vilja se filmen!
SvaraRaderaDen hade varit bra även utan den där personliga skräcken, men nu kom den mig riktigt nära. Har nu fått tag på filmen och ska se vilken kväll som helst...
Radera