Monstret i natten

Jo, det här ska vara en bok om monster, och om hur människor blir rädda för det främmande och okända, och så skrivet för barn i lågstadieålder ungefär så det är skrämmande på en lite mer lagom ullgullig nivå, liksom. Men det jag tyckte var läskigast i hela boken är inte monster- och skräckgrejen. Nä, det är det som händer alldeles i början.

Då ska Frank Steen ha 9-årskalas. Alla i klassen har fått inbjudningskort, mamma har bakat tårta i långpanna, pappa har föreberett lekar, och det har hängts upp ballonger i träden. Och... så kommer det ingen. Ingen enda av alla klasskompisarna som fått inbjudningskort kommer - de enda som är med på kalaset är mamma, pappa, lillebror och så tanten i huset bredvid.

Åh! Åh, jag får så ont i magen av det här! Och det sätter ju dessutom precis fingret på hur Frank har det här i världen: han har sin familj, men hans enda vän är tanten i huset bredvid. Klasskompisarna är det bara jobbigt att träffa, till exempel på stranden när Frank ligger och läser bok och inte försöker bry sig om hur klasskompisarna fnissar åt honom i smyg.

Nå - nu över till det som ska vara det läskiga i den här boken: det faktum att Frank på det där 9-årskalaset blir biten i fingret av den där granntantens lilla ulliga och vita hund. Och så på natten raskt blir förvandlad till ett ullgulligt hundliknande monster och ger sig ut i natten för att... bli kramad, klappad på och kliad på magen. Som ullgullmonster ("varuffe") får Frank cravings på att kelas med, och rusar på alla människor han ser för att få sina behov tillfredsställda. Men människorna ser honom, skriker och flyr i panik.

Annan grej: jag kan inte riktigt förstå varför alla människor skriker och flyr i panik när de ser Frank-som-monster... han ser ju ut som en fluffig vit hund? Hur vet folk direkt att det handlar om Varelse Av Modell Monster och inte Varelse Av Modell Ordinärt Bortsprunget Husdjur? Va? Vavava?

Men hur som helst och om vi bortser från att jag tycker andra saker är läskiga än de som det kanske var tänkt att jag skulle tycka: det här är en bra, spännande och mycket fin bok. Dessutom med fina illustrationer i svart och olika blå toner. Jag tror den kommer att locka många läsare i tvåan, trean sådär som vill ha lagom läskig läsning. Och som högläsning måste den vara perfekt!


Titel: Monstret i natten
Författare: Mats Strandberg
Illustrationer: Sofia Falkenhem
Utg år: 2016
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 7-9 år, och som högläsning från ca 6 år.