Ett Outlander-erkännande

Det var ett tag sedan jag läste ut Written In My Own Hearts Blood, åttonde Outlanderboken, och det finns ännu ingen mer skriven. Just då var jag rätt mätt och trött på allt vad högländare i Amerikat hette, och på amerikanska revolutionen och allt möjligt.

Men nu? Åh, jag saknar dem! Jamie, Clare och allihop. Längtar liksom hem. Eller nåt.

Så när dottern, som just nu kollar på Outlander-tvserien och precis har börjat nosa på hela den här världen, sa att hon "nog vill prova att läsa böckerna också"? Då tyckte jag att det var absolut tillräcklig anledning till att köpa hem hela serien. Som vanliga, rejäla pappersböcker. Jag har ju läst dem på min Kindle, men jag har liksom fått ett stort behov av riktiga Outlanderböcker att gå och klappa på, och gå tillbaka till i bokhyllan för att läsa om någon favoritpassage. Då, när hemlängtan till Frasers Ridge sätter in som värst.

Vi behöver inte prata så mycket om det där med "plats i bokhyllan", va?