The Selection - The Elite - The One

Lite undrar jag över mig själv ibland, och vad det är som gör att jag får läsflyt. De senaste dagarna har jag dragit igenom alla tre böckerna i The Selection i princip i ett enda svep. Detta trots att jag bara tänkte testläsa första boken lite eftersom jag tyckte att upplägget var så utomordentligt fånigt att jag bara var "tvungen att se HUR fånigt det kunde bli egentligen", typ. Och jag testläste, och stötte på det här som fick mig att kräkas lite inombords:

America Singer (jo, hon heter America och jag tänker mig henne liksom insvept i amerikanska flaggan, med ett gnistrande leende) har i hemlighet varit ihop med snygge och helpräktige Aspen (tänk er Barbies Ken, fast live liksom) i något år eller så. De har suttit och pussats i trädkojan i Americas trädgård, och föräldrarna får inget veta eftersom de tillhör olika kaster i det kastsamhälle som råder (de här böckerna är en slags dystopi). Americas kast är något finare än Aspens. Bara de har sparat ihop lite mer pengar kommer de att gifta sig, och leva lyckliga fast fattiga. Men nu pajar America allt det genom att ta med sig en hel liten lyxig middag som picknick till den där trädkojan. Aspen freakar ut och vill knappt äta, eftersom det är hon som har skaffat maten. Enligt gammal rejäl grottmänniskotradition ska det ju vara han som står för försörjandet av familjen och hemförandet av föda medan hon bara ska gå runt i grottan och

vara vacker och sedan tillreda maten när den anländer. Nu förstår han hur framtiden kommer att bli - hans stolthet kommer inte att fixa att hon kommer från en finare kast. Alltså gör han slut. America gråter ut i sin kudde och kommer Aldrig Mera I Sitt Liv Bli Lycklig Eftersom Hennes Hjärta Är Krossat For Ever And Ever (ja, hon är tonåring).

Men när jag kräkts färdigt inombords så fortsatte jag läsa. Bara lite till? Nu börjar ju själva The Selection-tävlingen? Det går ut på att trettiofem flickor i lagom ålder får komma till hovet och bo där tills den giftasvuxne prinsen av dem har valt ut vilken han vill gifta sig med. Allt visas på TV.

America blir en av de där trettiofem. Hon bryr sig egentligen inte om den där tävlingen, eftersom hennes Hjärta Är Krossat For Ever And Ever ni minns, och hon kommer därför aldrig att bli kär eller gifta sig med någon. Allraminst prins Maxon som på TV verkar vara en tråkig typ. Så när hon första gången stöter ihop med prinsen (det råkar vara ett av alla de tillfällen hon har brutit ihop i någon typ av gråtattack) så berättar hon just det för honom: "jag skiter i den här tävlingen men ni har god mat så jag stannar ett tag till" ungefär. Andra gången hon träffar honom så knäar hon honom i skrevet.

Jo, klart han blir kär i henne? Jodå, helt klart. Detta ungefär en tredjedel in i första boken. Och några sidor längre fram står det ganska klart att America tycker att Maxon är rätt söt han också. Och inte så trist som han verkade från första början. Och... allt klappat och klart? Nä. För nu kommer Aspen. Ken-Aspen, som har blivit soldat och ska jobba som säkerhetsvakt på slottet. Och nu vill han ha America igen. Han tycker det är helt OK att smyga sig in i hennes rum på kvällen, lägga sig i hennes säng och berätta för henne hur väldigt mycket hans hon är. Skit samma att han gjorde slut för ett par veckor sedan, skit samma att hon kanske inte är intresserad av Aspen längre, skitsamma att hon är med i en fakking tävling om att få gifta sig med prinsen, och framför allt: skitsamma om det är spöstraff (ja!) för tävlingsdeltagare som får ihop det med någon annan än prinsen under pågående tävling.

Vad gör då America? Ber Aspen fara och flyga? Nej, hon kramar honom tillbaka och känner sig trygg. Och lite velig i sina känslor. Ska det bli Maxon eller Aspen??? Och så där håller hon på att vela alla tre böckerna igenom. Aspen ger sig inte, Maxon fortsätter att vara kär i America trots att hon aldrig ger honom något tillbaka, och America är lite kär hit, lite kär dit och bryter ihop i ytterligare någon gråtattack på ungefär var tredje sida.

Lägg så till detta hela samhällsbygget, där Maxons pappa kung Clarkson styr hela landet i princip själv (det är lite luddigt, men Maxon som håller på att lära sig jobbet måste sitta med på lite tråkiga budgetmöten på förmiddagarna, eller annat småtråkigt som krigsplanering eller diplomati...ni vet sånt där konstigt som Män Har För Sig Utanför Grottan på dagarna). Vi har någon slags mystiska rebellgrupper som inte är nöjda med tingens ordning och anfaller slottet med jämna mellanrum, stökar till, klottrar på väggarna och stjäl böcker. Samt dödar en eller annan säkerhetsvakt. Det verkar vara lite dåligt ställt med säkerheten på slottet. Eller i landet. Eller med världen och dess uppbyggnad i allmänhet.

Det finns egentligen ingen ände på alla fånigheter i de här böckerna, så den stora frågan är fortfarande: Varför, oh VARFÖR läste jag dem till slut? ALLA TRE??? Och på bara några dagar, dessutom?? Jag borde definitivt inte ha någon som helst rätt att klaga när jag nu drogs in i storyn som jag gjorde...
Alltså - jag vet inte. Kanske det där med tanken på att ha tre personliga tjänsteflickor som badar mig, sätter upp mitt hår, putsar mina naglar och syr kläder åt mig (som de på framsidorna kanske?)? Lyxlivslockelsen? Eller är det det absolut knäppa i alltihop - att välja prinsessa i en hungerspelsliknande tävling som sänds på TV? (när det är bara sex kvar i tävlingen, i The Elite, så är det lite som att Maxon är ihop med sex tjejer samtidigt... )
Eller är det min inre tonåring som jublar, hon som var kär i diverse popstjärnor och pussade affischer på dem godnatt varje kväll och drömde om att vara Den Utvalda, den som på riktigt fick lära känna människan och inte bara bilden, tonårsidolen? Det är ju lite så det är: prins Maxon visar sig vara en trevlig kille som gillar fotografering och som ännu aldrig har kysst en tjej, och så får America vara den första.Tonårsdröm, det där.

Det är alltså fånigt, samhället är helt ologiskt, genustänket....nä, vi tar inte upp det, va?, triangeldramat olidligt. Men faktum kvarstår: jag slukade alla tre böckerna i princip i ett svep. Jepp. Har ungefär samma känsla som när jag har ätit mig proppmätt på ostbågar - himla onyttigt men kunde inte låta bli för det knastrade så gott i munnen. Typ.

Titel: The Selection - Ceremonin + The Elite + The One (jag läste första delen på svenska, och de två andra på engelska)
Serie: The Selection #1 #2 #3
Författare: Kiera Cass
Översättning: (första boken) Carina Jansson
Utg år: 2016 + 2013 + 2014
Förlag: B. Wahlströms + HarperTeen + HarperTeen
Köp den The Selection AdLibris + Bokus
The Elite AdLibris + Bokus
The One AdLibris + Bokus