Komsi, komsi, Selma...

Hemma hos oss finns det en rak vägg som duger att ställa en bokhylla vid. En. Rak. Vägg. (jo, vi bor på landet i något som en gång var en skånelänga, men som med åren blivit något slags sönderrenoverat hus med märkliga vinklar, snedtak och många fönster. Typ.) Den bokhyllan är, som alla kan förstå, full. Vi har ändå rensat bland böckerna där många gånger, så det som nu står där är mina bästa och mest älskade böcker, och oäkte makens oantastliga och långa serier om diverse alfa-räddar-världen.

Dessutom är bokhyllan en bra plats för sånt som jag vill ha ur vägen men som ändå måste finnas kvar, typ hörlurar, sladdar, små snapsflaskor (alltså...jo?), tuschpennor och målarböcker för vuxna (jomen kanske att jag någon kväll ändå tar fram dem?).

Dessutom är vår bokhylla egentligen en slags elefantkyrkogård. Det är nämligen dit alla barnens slöjdalster färdas för att dö. (man kan inte slänga saker som så många timmar lagts ned på, men som ändå liksom saknar direkt praktiskt eller estetiskt värde)

Ändå får jag infall när jag Bara Måste Äga Fler Böcker. Som när jag fick för mig att jag var tvungen att äga alla Brandon Sandersons böcker? De står vanskligt uppradade utanför ordinarie bokraden på en hylla. Eller den gången dottern antydde att hon nog ville läsa Outlanderböckerna? De står också vingligt uppställda där de egentligen inte får plats. Men längst fram i alla fall.

Nu är det så att jag hos Johannas deckarhörna fick nys om att Bonnier Pocket ger ut Selma Lagerlöfs böcker i nyutgåvor, med blommiga mönster. Detta måste ni veta om mig:

1. Jag älskar Selma Lagerlöf. Har alla hennes böcker, flera av dem dessutom i olika utgåvor.
2. Jag älskar bokserier där alla böckerna har matchande omslag. Då får jag begär.
3. Jag älskar böcker med blommiga omslag.

Alltså.

Ni ser varthän det barkar? Trots att jag i den där överfyllda bokhyllan redan har alla Selmas böcker?

Jepp. Måste Ha.

Frågor på det? Nej, tänkte väl. Ni förstår mig säkert.