A Precious Jewel

I The Ideal Wife jag roade mig med att läsa häromdagen så finns en viss sir Gerard Stapleton med i en biroll. Han är god vän till den rike earlen med skrattgrop, och envisas hela boken igenom med att tjata om hur dumt det är med bröllop och att äkta fruar bara är till besvär, och att han själv minsann ska leva som ungkarl i hela sitt liv och möjligen ha en eller annan hålldam för nöjes skull. Dock mår han rätt dåligt i slutet av den boken eftersom hans hålldam har lämnat honom för att gifta sig med någon annan, och man förstår att den där hålldamen nog var rätt viktig för honom ändå. (ja, han tar rätt stor plats i The Ideal Wife, så birollsinnehavare han är)

Mary Balogh skriver på sin hemsida om A Precious Jewel att hon kände att Gerards och Priss historia behövde berättas, men att den var svår. Hur få till ett lyckligt äktenskap med en adelsman och hans älskarinna, en prostituerad kvinna? I den tidens England?

I A Precious Jewel backar vi i tiden (vilket alltså innebär att händelserna i The Ideal Wife händer i bakgrunden, och att skrattgropsearlen och hans idealfru har fått birollerna i stället) ungefär ett år. Sir Gerard kommer till sin vanliga bordell och upptäcker att hans vanliga flicka är sjuk och att han får testa en ny flicka: Priss. Hon lägger upp sig på sängen och gör som hon blir tillsagd (ligg still och låt mig göra det jag ska) och gör tydligen det så bra att Gerard återvänder till henne tre gånger i veckan som trogen kund. Han är mycket för fasta rutiner.

När Priss så har blivit illa behandlad av en annan kund blir Gerard så upprörd att han tar henne till sin privata hålldam, skaffar ett hus åt henne och har tillgång till henne 24-7. Hon är nöjd eftersom hon numera bara har en man som besöker henne, och Gerard är bra att ha att göra med. (ja, och så ligger hon gärna och drömmer om hur det skulle vara att ha honom som äkta man och med ett gemensamt hem... men sådana är förbjudna tankar och inte för såna som hon) Fortfarande sker dock allt förstås på Gerards villkor - han är ju arbetsgivaren och kan bestämma allt, typ att Priss inte får gå utanför huset utan sällskap. Han beskyddar henne, gudbevars, och är hon snäll tar han med henne på roliga saker som utflykter i Kew Gardens och kanske till något museum.

Egentligen är Priss Priscilla Wentworth från en fin familj, men har blivit fråntagen allt hon äger och har och blivit tvungen att prostituera sig för att överleva. Typ. Hon är alltså fin och respektabel egentligen, läser många böcker, skriver dikter, spelar piano och annat ladylike.

Det är inte ofta det händer att jag blir irriterad när jag läser Mary Balogh, men här blir jag det. Hela förhållandet är så totalt på denne Gerards villkor - och visst, det förklaras av den där anställd prostituerad-grejen. Men Gerard själv är en sådan gnällig wimp som Det Är Synd Om. Orättvis pappa, övergiven av sin mamma, varit synd om hela livet, och nu är det synd om honom så fort hans fasta rutiner i tillvaron rubbas. Han ska daltas med och ska alltid få sin vilja fram (och ska ändå förstås som en försynt och vänlig person) och jag blir helt tokig. Hur Priss kan bli kär i denna gnälliga karl övergår mitt förstånd, och därför sitter jag bara och irriterar mig.

Jag tycker ju om historisk romance, men när jag läser det ingår jag liksom ett slags kontrakt på att tillfälligt släppa förnuftiga tankar på jämställdhet och normalitet, nutid och normala karaktärer. Jag söker lycka i skrattgropar och barbröstade män och flyr verkligheten. Men den här boken spräcker den där bubblan och jag börjar invända mot precis allt. Och då blir boken så ful.

Titel: A Precious Jewel
Författare: Mary Balogh
Utg år: 1993, nyutgåva 2009
Förlag: Bantam/Dell
Köp den till exempel här eller här