Ordbrodösen

En ordbrodös. Bara ordet! Lockande, vackert, mystiskt... Och vad gör då en ordbrodös? Jo, hon kan skriva uppmaningar och samtidigt använda sin kraft, och den som läser det hon skrivit blir tvingad att göra det som står. "Lyd mig!" "Stanna!" "Glöm det här!" är enkla nog, men det finns längre, krångligare meningar med en mängd villkor, och så kanske namnet på den det gäller. Ordbrodösen kan skriva på vad som helst: papper, tyg, sin egen arm - men den som läser måste lyda det hon skriver. Och det här är i nutid (även om ordbrodöserna har funnits i alla tider tydligen) så det funkar också fint med mail, sms och andra digitala skrivverktyg.

Tänk er vilken makt! Tänk er hur det kan missbrukas! Eller göras till gott också förstås. Vi får höra talas om en ordbrodös som jobbade som amerikanska presidentens talskrivare... Och givetvis fanns det ordbrodöser som blev anklagade för häxeri då när häxprocesserna härjade som värst.

Ni fattar - jag är så inne i det här med ordbrodöser och deras kraft och makt att det känns som att det är en slags magi jag känt till länge? Det är så det är med den här boken - det är så genomtänkt, så magiskt men ändå så fast förankrat i vår egen verklighet att det blir alldeles förträffligt bra. Magisk realism när den är som allra bäst. Jag älskar det här!

Det handlar om Alba, och hur hon på sin 18-årsdag ska få sin ordbrodöskraft hon vet att hon ska få. Denna kraft ärvs från mor till dotter, och kommer alltid på 18-årsdagen. Men hela boken bygger på hemligheter och avslöjanden så jag vill inte skriva mer om handlingen än det allra mest avgörande: när Alba står där inför ett antal församlade viktiga människor och ska prövas? När hon ska få dem att lyda det hon skrivit på en lapp? Då funkar det inte. Hon har inte fått kraften som hon skulle. Varför?

Utan att avslöja mer om vad som händer vill jag ändå prata om alla de intressanta människor som finns i boken: Lo och Klara! Alltså, jag vill komma hem till Lo och Klara och bli bjuden på te! Jack! Jack är snudd på lite för perfekt och godtagande, men med mycket humor och rolig att läsa om. Elise, Lilly och Alice - spooky. Särskilt när de skriver. Siri! Mormor med blocket!
Det jag har lite problem med när jag läser är att hålla isär alla människor. Alla dessa mammor och mormrar och mormors mor och mormors syster och avlägsna släktingar, alla dessa som blir inblandade i Albas sökande... jag blir helt förvirrad. Samtidigt hade det varit helt omöjligt med en personförteckning i den här boken eftersom en sådan hade avslöjat alltför mycket. Så det fick bli en hel del bläddrande fram och tillbaka för att komma ihåg vem den där Clare var, och hur Amanda var inblandad, och vem som var mormor till vem...

Inte nog med att ordbroderandet är fascinerande och lockande - det här är dessutom väldigt spännande och mot slutet av boken gick det inte att släppa läsandet, var tvungen att få veta hur och vem och varför. 

Ordbrodösen är inget mindre än en fantastisk debutroman, och jag längtar efter att få läsa mer av Anna Arvidsson!


Titel: Ordbrodösen
Författare: Anna Arvidsson
Utg år: 2017
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här eller här