Sanning och skvaller

I början gick vi inte ihop, den här boken och jag. Jag krockade ganska omgående med systrarna Bennet i nutid, att mamma Bennet år 2013 har fem döttrar som måste giftas bort. Att det är ett problem som måste lösas. Och att äktenskapet på något sätt är biljetten ut från föräldrahemmet (även om de två äldsta Bennetflickorna sedan länge är utflugna och lever - ogifta - i New York). Förutsättningarna för familjens Bennets framtid och ekonomi, att räddas genom rika giften, hade ändrats på de där tvåhundra åren romanfigurerna färdats genom. och jag satt och letade fel.

Men sedan lät jag boken pausa några dagar, och när jag återvände fastnade jag. Och gillade. Ja, döttrarna ska giftas bort - men Sittenfeld hittar finurliga förklaringar på varför, och hur det räddar Bennetsituationen. I stället för att sitta och leta fel och orimligheter så började jag gilla romankaraktärerna i 2010-talets Cincinatti. Och roade mig högeligen med att i stället sitta och leta efter referenserna till ursprungs-Stolthet och fördom. Janes sjukdom, och hur Liz rätt solkig kommer för att besöka henne, kortspelskvällen hos moster nere i byn, rundvandringen på Pemberley... sånt. Och helt plötsligt upptäckte jag att jag ju älskade den här boken. Det krävdes att jag släppte lite rimlighetskrav och Austen-besser-wisser-attityd först bara.

Stolthet och fördom-galleriet har alltså förflyttats till amerikanska Cincinatti 2013. Alla systrarna Bennet har också blivit äldre än de är i ursprungsboken - Jane ska snart fylla 40 och Liz är 38. De två bor och jobbar i New York medan de yngre systrarna mest driver runt där hemma och tränar, målar naglarna eller läser universitetskurs efter universitetskurs. Mamma Bennet är ungefär lika hysterisk som hon var, men i stället för att yra om nerver och vara beroende av luktsalt (och opium? som det anas i Huset Longbourn) så köper hon nu grejer på postorder så pengarna skvätter. Pappa Bennet blundar för problem och Mary är precis lika jobbigt mästrande som hon ska vara. Och så kommer då mr Bingley och mr Darcy, i skepnaden av snygga doktorer, och rör om lite i grytan. Hela boken följer fint Stolthet och fördom i dramaturgin, så jag vet precis vad som kommer att hända. Bara inte hur det kommer att hända, hur Sittenfeld har löst det för den här upplagan av Bennetar och Darcies. Och det är det som gör det roligt att läsa!

Jag gillar alltså den här. Mycket! Dock kunde hela ståhejet med dokusåpan försvunnit för det blir mest trams. Och spindlarna? Hur och varför är de med? Någon som fattat - är det en referens jag inte förstår, eller vad??

Titel: Sanning och skvaller
Författare: Curtis Sittenfeld
Originaltitel: Eligible
Översättning: Molle Kanmert Sjölander
Utg år: 2017
Förlag: Wahlström & Widstrand
Köp den till exempel här eller här