Vi får följa Turid under vad som bör vara ungefär ett år, och när boken börjar är det med en Turid som ungefär stampar med foten i marken och säger att "jag vill inte gifta mig, vill inte, vill inte!". Under året växer hon och inser att det där giftermålet är nödvändigt vare sig hon själv vill det eller inte, att hon inte är sin egen utan tillhör sitt folk och måste göra det som är bäst för detta folk. Alltså ett strategiskt giftermål.
Året innebär också svält, sjukdom och sorg. Och så det att Turid lär av sin fostermor att bli völva, att kalla på gudar och leda blot och sånt där, iförd rätta kläderna och med rätta attributen. Dessutom har hon från sin mors sida ärvt förmågan att kunna lämna sin kropp och gå i andevärlden, och detta lär hon sig också att hantera under året.
Det är alltså en hel del som händer i Turids liv, och med dem som finns nära omkring henne. Ändå fastnar jag inte, tycker aldrig särskilt mycket om Turid, gäspar mest när hon trampar på andelandsvägen och blir inte intresserad av relationerna mellan Turid och Sten, eller mellan Turid och Ingeborg, eller några relationer alls. Vilket jag nog borde ha blivit för att gilla boken.
Ja, den är välskriven, och ja, den är välunderbyggd och både värld och detaljer känns gedigna och trovärdiga. Men för mig drar det farligt nära att vara redovisning av vikingagrejer mer än liv, händelser och driv. Så här gör vi tyg på vikingatiden, så här blotar vi, så här trodde vi på andevärld och våra gudar, så här såg Hedeby ut .. som sagt: trovärdigt och intressant på sitt sätt men inte så att jag andlöst fastnar och är där.
Titel: Kungadottern
Serie: Sagan om Turid #1
Författare: Elisabeth Östnäs
Ljudbok - uppläsning: Alexandra Drotz Ruhn
Utg år: 2016
Förlag: Berghs
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar