Och det är rätt så hjärtskärande om man tänker på hur Ester har det. Ester börjar som ny i Signes klass, och redan på första rasten frågar Ester om inte hon och Signe kan bli kompisar. Signe blir helt pirrig - hon har inte direkt några kompisar utan brukar mest vara för sig själv. Inte heller brukar hon följa med någon hem efter skolan, eller leka hemma hos någon annan när det är lördag om det inte är kalas. Och nu, med Ester, får hon allt det!
Ester är spännande, och det finns fler i klassen som vill vara med henne. Men det är Signe hon väljer, och det är till exempel Signe som får ett likadant halsband som Ester har, som Ester har gjort själv. Och Signe fortsätter att känna det där varma pirret, att just hon får ha Ester till vän. Men... det är en del bekymmer också, och sånt som gör ont i magen. Det blir mer och mer. Ester är spännande och hittar på roliga saker, ja, men en hel del av det Ester hittar på är sånt som Signe egentligen vet att man inte alls får göra. Gå in i lärarrummet under rasten och olovandes ta av deras fikabröd, till exempel. Eller smita hem från fritids utan att säga till. Och värre saker.
Boken är helt ur Signes perspektiv, och är absolut inte mästrande i sin ton utan bara berättar om vad Signe och Ester gör, och hur Ester har det i sitt liv och hemma. Jag som vuxen ser och förstår förstås mer än vad Signe gör, och bläddrar faktiskt vidare snabbare och snabbare i boken för att se hur det går (nå, lite bättre men inget avslut som klarar ut allt och gör alla lyckliga). Och det finns mycket att fundera på för den som läser, eller att prata om ifall den läses högt. Gör gärna det, det funkar den alldeles utmärkt till!
Titel: Världens mesta Ester
Författare: Anton Bergman
Illustrationer: Emma Adbåge
Utg år: 2016
Förlag: Hippo
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 7-11 år, eller som högläsning från ca 5 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar