måndag 20 mars 2017

Harry Potter and the Goblet of Fire

Jag fortsätter min genomlyssning (och omläsning) av Harry Potter-böckerna, upplästa av Stephen Fry. Det tar sin rundliga tid (den här tar till exempel 20 tim och 54 min...) men är värt varenda minut. Jag har lyssnat så mycket på Stephen Frys röster (ja, han gör röster när han läser vilket jag inte brukar gilla, men han gör det med så små medel att det aldrig någonsin känns fånigt eller överdramatiserat) att jag nu tycker att det är så karaktärerna i Harry Potter-världen ska låta. Ta bara herr Näslös Voldemort himself som exempel - när jag efter att ha lyssnat igenom hela boken såg om även filmatiseringen av HP and the Goblet of Fire så blev jag närmast irriterad på Voldemorts snabba och aggressiva repliker i den. Stephen Fry läser honom med mjuk, iskall och mycket släpig överklassengelska, och det är nu så han ska prata enligt mig.

Det som slog mig nu vid omläsningen/lyssningen av Harry Potter and the Goblet of Fire är hur mycket svartare den är från de tre föregående. Här kommer ondskan tillbaka in i världen på riktigt, liksom. Det är inte en avslutningsfest på Hogwarts som går i glädjens tecken, saker och ting är inte lösta och avklarade. Nej, Voldemort är tillbaka, och han har just haft ihjäl Cedric Diggory som bara råkade stå i vägen ("kill the spare"...). De vuxna vet inte hur situationen ska lösas utan står i stället lika handfallna och skräckslagna som barnen och ungdomarna gör.

Och så det här att karaktärerna utvecklas, att de faktiskt är så mycket tonåringar i den här boken! Älskar problemen Ron och Harry har med att hitta tjejer att bjuda till julbalen ("varför måste tjejer alltid röra sig i flock?" liksom), och hur pinsamt det hela blir när Patilsystrarna sitter där vid deras bord och vill dansa, medan Ron och Harry bara vill sitta och se på när andra gör det.

Två saker undrar den praktiska-Carolina-som-helt-missar-det-här-med-att-i-böcker-kan-inte-allting-alltid-vara-praktiskt-upplagt. Jag vet att det inte hade blivit mycket till story annars, och jag vet att jag inte borde fråga mig sånt här men kan inte låta bli eftersom det är så kul:
  1. Varför måste de besökande eleverna från Durmstrang och Beauxbaton komma till Hogwarts och vistas där hela skolåret??? De reser ju på magisk väg så borde inte ta så lång tid, och behöver egentligen bara vara på Hogwarts under de tre triwizards-utmaningarna + julbalen? Nu missar de ett helt skolår, och vad gör de på skolan under tiden? Deltar de i undervisningen? Går bara runt? Sitter i sin magiska vagn/skepp och spelar trollkarlarnas motsvarighet till Candy crush? Och dessutom - varför skulle denna triwizardstävling behöva stoppa all quidditchtävling och -träning under hela året? Det är ju bara två elever på hela skolan som faktiskt behöver förbereda sig på de där utmaningarna?
  2. Det verkar så oändligt besvärligt för Voldemorts trognaste och på Hogwarts insmugglade tjänare att få Harry att nå den där pokalen som är förvandlad till flyttnyckel och tar honom till kyrkogården för att medverka i Voldemorts förvandling. Få med honom i tävlingen, få honom att vinna trots att det verkar omöjligt, ständigt ha honom under övervakning... Om Trogne Tjänaren nu ändå är insmugglad på slottet - varför inte bara förvandla precis vad som helst som Harry tar i dagligen till en flyttnyckel? Tandborsten? Skorna? Trollkonstboken?
Precis som vanligt får jag tysta ner min tråkigt praktiska sida och njuta av overklighetens vedermödor och spänning ändå, och jag kommer alldeles strax att bege mig vidare till femte boken om Harry Potter. Återkommer! (fast den är ju ännu längre än fyran, så det tar ett tag)

Titel: Harry Potter and Goblet of Fire
Serie: Harry Potter #4
Författare: J.K. Rowling
Ljudbok - uppläsning: Stephen Fry
Utg år: 2016
Förlag: Bloomsbury Publishing PLC
Köp den till exempel här eller här


6 kommentarer:

  1. Är så glad över de nya ljudböckerna, har äntligen lyckats få min syster att läsa/lyssna på Harry Potter! Steven Fry är ju inget mindre än fantastisk :)

    Haha, vilka intressanta frågor! Har faktiskt aldrig tänkt på det förut, men man skulle definitivt kunna ha en mycket spännande diskussion om det. Grejen är ju, som du skriver, att typ allt det där beror på story, men jag håller med dig! Och att de inte har någon qudditch känns konstigt. Det borde ha kunnat vara med, iallafall.

    Har aldrig riktigt fastnat för den flammande bägaren faktiskt... Men älskar bok 5 och 6! Vill också läsa om dem nu! :D

    /eftersom jag aldrig kan signera här av någon anledning skriver jag i fulltext :)

    Bokstund
    http://bokstund.wordpress.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte mycket mer om flammande bägaren nu när jag läste om den än jag gjorde när jag läste första gången. Har ingen aning om varför (kanske för Stephen Fry??)
      Jomenvisst kunde de fått spela quidditch i alla fall! Det är ju så viktigt för dem, och nu får alla andra elever inte se de där matcherna.

      Jag är lite osäker på Bloggers kommentarsfunktion och OpenID med webbadress - ibland funkar det när jag gör det hos andra, ibland inte. Jag har själv rätt stränga inställningar pga mycket spam, men funkar ju bra att skriva in webbadressen som du gjort i stället! :)

      Radera
  2. Din andra fråga är ju klockren - så enkel lösning, men jag har aldrig ens funderat över det :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur?! Jag hade inte tänkt på det förut heller, men nu, när jag återigen hörde om alla dessa bekymmer för att få killen att komma först in i labyrinten och ta i pokalen...

      Radera
  3. Nu blir jag ju sugen på att lyssna på HP ... Stephen Fry! Att få höra hans röst i så många timmar. Tål att tänkas på. Jag har läst alla böckerna flera gånger men aldrig lyssnat. Kanske är något för sommarens trädgårdsfixande ;-). Jag småskrattade för mig själv när jag läste dina funderingar! Ja, vad gör de egentligen? Man får väl ändå hoppas att de deltar i undervisningen!Och ja, tandborsten borde ju ha varit mycket enklare att använda sig av!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen gör det vetja! Det är en ren njutning, och något helt annat än att läsa böckerna så det känns inte riktigt som en upprepning eller omläsning egentligen. Och att kombinera Stephen Fry med trädgårdsarbete måste vara en riktig höjdare!

      Radera