The Escape

Tredje boken i serien The Survivors' Club där sju personer som på olika sätt blivit skadade i Napoleonkrigen hittar sina kärlekar och happily for ever after. I The Escape har turen kommit till Sir Benedict Harper. Han blev skjuten i kriget, och vid samma tillfälle störtade hans häst - över Benedicts ben som krossades. Läkarna ville amputera benen men han vägrade. Ingen trodde att han skulle överleva, men det gjorde han, och har dessutom lärt sig att med mycken möda och smärta faktiskt gå på sina egna ben. Dock endast med hjälp av två specialbyggda kryckor. Men nu har han ändå kommit till insikt att han hur envis han än är aldrig kommer att kunna gå tillbaka till sitt liv som officer - och vad ska han göra då? Hans lillebror har skött godset och marken som Benedict ärvde men som ingen trodde att han skulle leva för att ta över, och lillebror har fru, barn och enorm duglighet och vill liksom inte alls lämna över till storebror. Benedict känner sig mest i vägen när han haltar runt i det som egentligen är "hemma". Så han reser till sin syster.

Och det är på en äng i närheten av systerns hus han träffar Samantha. Faktiskt håller han på att ha ihjäl henne vid detta första möte - han rider, nämligen, för det går bra trots benen. Och just idag har han bestämt sig för att våga hoppa över en häck också. Tyvärr kollar han inte om kusten är klar på andra sidan häcken - och där strosar Samantha med sin fula och ouppfostrade (och älskade) hund. Häst missar kvinna + hund med hårsmån, kvinna dråsar i backen , hund skäller som en besatt och Sir Benedict Harper svär långa ramsor med ord som är helt otänkbara för en Ömtålig Ladys Öron.

Samantha tror knappt det är sant - här håller hon på att bli krossad av en häst, och karln som rider ber inte om ursäkt? I stället sitter han och svär och kallar henne "woman" (helt otänkbart, fatta...!) och tycker hon ska få sin hund att vara tyst. Och han sitter inte ens av hästen och hjälper henne upp på fötter och kollar så att hon mår bra??! Tölp!

Well, Benedict rider iväg på sitt tölpaktiga sätt, och Samantha går hem, upprörd. Hon är egentligen på rymmen hemifrån. Grejen är att hennes make dog för fyra månader sen, i skador från kriget som även han var med i, och Samantha är fortfarande inne i sorgeperioden med svarta kläder, svart slöja och allt. Hennes svägerska har kommit och bor med henne, och denna svägerska (tillsammans med svärfar) har ytterst stränga åsikter om vad en nybliven änka får och inte får göra under sin sorgeperiod. Egentligen borde hon bara sitta stilla i ett rum med fördragna gardiner. Roa sig är inte att tala om, inte heller att åka iväg på visit hos andra människor, skratta, dansa, eller ens gå ut. Möjligen en kort runda i husets omedelbara närhet. Absolut inte en längre runda ut över ängarna tillsammans med Den Där Ouppfostrade Hunden, och definitivt inte några promenader där hon kan komma i kontakt med Ensamma Män. The horror!

Därför borde det vara en omöjlighet att någon tid senare i boken återfinna Ben och Samantha på en strand i Wales? Jo. Men det här är en romance av Balogh, och då måste det hända sånt. Det här är den bästa hittills i Survivors Club-serien, med kärlek på mer lika villkor och bra story runtomkring bara kärleksgrejen. Mary Balogh kommer ursprungligen från Wales, och hennes kärlek till dess natur, språk och framför allt sång märks verkligen. Jag var tvungen att googla "welsh congregation singing" när jag läste, och börja nära ganska stor längtan efter att få åka dit någon gång.


Titel: The Escape
Serie: The Survivors' Club #3
Författare: Mary Balogh
Utg år: 2014
Förlag: Dell
Köp den till exempel här eller här