Det andra är fantasin. Hur kan hon komma på sina världar? Det är så otroligt smart gjort, och med så många detaljer. (i den här aldrig utan att tappa greppet och falla isär som jag tyckte att hon gjorde i boken om Mosca Mye) I A Face Like Glass befinner vi oss i en underjordisk stad som är som en värld i sig: Caverna. Här regerar mästarna, de som är så duktiga på att framställa viner, ostar, parfymer och annat att det är magi. Vi har viner som kan radera (och återställa) minnen, ostar som ger visioner och vi har parfymer vars doft kan invagga människor i lugn och säkerhet. (bra om du är en mördare, till exempel...)(eller har ett stressigt jobb, typ provsmakare till kejsaren)(de flesta av kejsarens provsmakare tillbringar sin fritid i lugnande parfymångor ungefär som i någon opiumhåla). Men de här vinerna, ostarna och det andra kräver skicklighet att framställa - ett vin som inte är färdigt kan vara farligt - det kan explodera. Eller anfalla människor. Eller så kan det anfalla andra viner och sedan explodera. Ostar kan också bli aggressiva och gå till attack ifall de inte hanteras på rätt.
Ta nu den här fantasin och kombinera med språket och du får en läsupplevelse som är något utöver det vanliga. Caverna är ett myller av människor, intriger och hemligheter, och mitt i allt detta dimper (bokstavligen) flickan Neverfell ned i tunnlarna hos en ostmakare. Han hittar henne, och inser chockad direkt att hon inte kommer från Caverna utan måste komma utifrån. Hon har nämligen ett ansikte som är som glas, och med det menas att hon visar sina känslor genom ansiktsuttryck. Man kan se om hon är glad, ledsen, rädd, förväntansfull eller vad det nu är, och hon kan inte ljuga för det skulle hennes ansikte avslöja direkt.
Jaha? Vad är det med det, då? Ansiktsuttryck? Jo - människorna i Caverna har inte det. Deras ansikten är stela och blanka. De kan "manuellt" lära sig olika ansiktsuttryck men dessa bärs liksom masker, så människorna kan ha vilka känslor som helst och dölja dem bakom stela ansiktsuttryck som stannar kvar tills de flyttar ansiktsmusklerna till ett annat uttryck. Att lära sig nya ansiktsuttryck är dyrt och det är bara de rikas barn som får lära sig många. De fattiga och alla arbetare i Caverna får lära sig 2-3 uttryck som alla går ut på "uppmärksamhet på nya arbetsorder" och "förnöjsamhet i arbetet" typ. Så de kan vara helt förtvivlade, hungriga, ledsna, skadade, kära eller vad som helst - men deras ansikten är alla samma stela "vad ska jag göra nu, chefen?"
Neverfell blir indragen i högsta familjernas intrigerande för makt och utvecklas från att vara ett nyfiket barn till att vara någon som inser hur rutten världen är hon lever i och försöka göra om den till något bättre. Men det är många krumbukter, hemligheter och livsfaror, och hon stöter på många helt fantastiska personer. Ta bara denne kejsare som jag faktiskt helt tappade hakan när jag läste om. Han har med hjälp av diverse viner och ostar eller vad det är kunnat leva i femhundra år, och vågar inte längre sova eftersom andra under den tiden skulle kunna ta makten. Istället har han delat sig i två personligheter som vardera styrs av höger respektive vänster hjärnhalva, och så låter han halva sig själv sova när den andra halvan är igång och styr. Vänsterögat (som han kallas när vänsterhalvan styr) är logisk och planerande, medan högerögat är mer impulsiv och känslostyrd. Men dessa bägge halvor av honom själv har nu börjat intrigera mot varandra, skaffat egna bundsförvanter inom rådet och har olika delar av vaktstyrkan lojala till sig. Och... sedan börjar de bägge halvorna bråka med varandra. Alltså - snacka om multipla personligheter...?! Det är smått fantastisk läsning, och hela den här boken är full av liknande fantasikrumbukter som jag skulle vilja skriva om allihop men jag får lugna ner mig. ("Facesmiths" som säljer olika ansiktsuttryck? Kartograferna som blivit så galna av att försöka kartera Cavernas gångar att deras galenskap smittar - man får ha ett timglas på fem minuter när man ska prata med en kartograf... The Kleptomancer! Världens smartaste tjuv! Lönnmördarna!)
Jag älskade Lögnernas träd av Frances Hardinge. Jag älskar den här också. Läs!
Titel: A Face Like Glass
Författare: Frances Hardinge
Utg år: 2012
Förlag:Macmillan
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar