Allt jag önskade

Tänk, där gick jag och hade för en gångs skull läst mig mätt på fantasy, och kände mig nästan svältfödd på böcker på svenska (en lätt överdos av Kindle-läsning), och ville ha någon lättläst, trevlig bok som drog in mig direkt men visste inte riktigt vilken. Läshögarna där hemma bjöd bara på ännu mer fantasy på engelska - men så dunsade det till i brevlådan och där låg en överraskningsbok från förlaget: Allt jag önskade av Lucy Dillon. Så alldeles tydligt just en sån sorts bok jag behövde just nu, perfekt tajming! Helgen ägnades alltså åt Dillons hundar (klart det fanns hundar!) och Longhamptonmiljö (även om vi fick se Bristol en hel del också).

Huvudpersoner i Allt jag önskade är Caitlin och Patrick, deras barn Joel och Nancy, och så Patricks syster Eva. Caitlin och Patrick har precis separerat, men har ännu inte berättat som det är för sina barn utan sagt att pappa för jobbets skull måste bo borta från dem ett tag. Och ja, han har fått ett nytt jobb i Newcastle, mer än 50 mil från Bristol där familjen bor, så hur ska de nu göra med barnen? Patrick vill vara en del av deras liv även om jobbet tar väldigt mycket tid. (på tok för mycket, tycker Caitlin, han är nästan aldrig hemma och om han ändå är hemma ringer hans mobil konstant) Att låta dem varannan helg resa själva till Newcastle är inte att tänka på.

Det är här storasyster Eva kommer in i bilden. Hon är änka sedan hennes berömde make skådespelaren Mick dog för några år sedan, har själv inga barn och bor i ett stort, fint hus i Longhampton. Klart hon vill upplåta sitt hus och sitt liv varannan helg till att låta Patrick och hans barn bo där och få umgås med varandra? Patrick ringer och arrangerar och bestämmer. Som han brukar ringa och arrangera och bestämma - han kan inte riktigt lita på att andra människor klarar av att leva sina liv om inte han träder in och ger dem goda råd och checklistor att följa.

Efter första halvan på boken kontrollerade jag att den var etiketterad som "feelgood". Jodå, det stod till och med "feel better med Lucy Dillon" på titelsidan. Men... I most certainly did not feel good when reading. Irritated, yes. And annoyed. Så pass irriterad på inte bara mästrande Patrick utan även på hans f.d fru Caitlin, och killen hon funderar på att ha sex med (han har ju snygga överarmar och lår?) och Eva och några till när jag ändå höll på. Varför kunde inte Patrick låta andra människor vara ifred? Varför bara antogs det att Eva var fullt villig att ge upp hälften av sina helger till några andras liv? Jag morrade, men läste på, och tänkte väl kanske att Lucy Dillon hade en plan med det hela. Typ "feel bad before feeling good"? Och, ja. Jag lugnade ner mig, började gilla personerna, och läste boken till slutet som väl var helt OK.

Barnen gillar jag boken igenom. Lilla Nancy, Caitlins och Patricks dotter, anar att pappa har försvunnit för gott. Och hon tror, på barns vis, att det är hennes fel, och har kommit fram till att hon hädanefter måste vara tyst. Så hon slutar prata.

Och så gillar jag hundarna, förstås. I den här är det två mopsar som heter Bumble och Bee, och aldrig hade jag väl trott att jag skulle bli mopsintresserad... men det blev jag.


Titel: Allt jag önskade
Författare: Lucy Dillon
Originaltitel: All I Ever Wanted
Översättning: Ann Björkhem
Utg år: 2017
Förlag: Forum
Köp den till exempel här eller här