Slaget om Salajak

Det tog ett tag innan jag hittade till den här boken, och bok 2 i serien finns redan. Jag hoppas att även bok 3 snart är på gång (det ska bli 4) för det här gillar jag! Jag hade väl egentligen inga förväntningar alls på den när jag började, mer än fantasy-av-svensk-författare-som-tidigare-skrivit-deckare-för-vuxna och tänkte att det skulle handla om ett världsbygge att sätta sig in i som det brukar. Men jag blev överraskad alldeles när jag öppnade boken, och såg närmare på den obligatoriska fantasy-kartan: det är ju Sverige! Och på 1300-talet, såg jag när jag kollade närmare. Nämen? Kul!

Och i denna svenska 1300-talsmiljö (dessutom strax efter digerdöden med övergivna pestgårdar) finns riddare och nymodigheter som kanoner och krut - men också lindormar, feer, troll eller vittror. Eller hwitrer som de får heta. Och magi. Och bortom de jämtländska fjäll där borgen Salajak ligger så finns då det där Jarmaland som vi ännu så länge inte får veta så mycket mer om än att det är mörkt, djupt, förfärligt, kallt och säkert fullt av diverse ondskheter.

Hwitrerna kom en gång från Jarmaland, men bor nu i Salajak. Fast de nöjer sig inte med det utan tränger sig allt längre in i människornas land på jakt efter föda. Och det är människorna som är födan. Det finns hwitrer som går, hwitrer som gräver (efter silver) och hwitrer som flyger. Det finns dessutom hwitrer som sjunger och hwitrer som går på tunga droger, men det där får vi veta lite senare. Först får vi veta att människorna har fått nog av att bli uppätna - nu ska en krigshär samlas som ska tåga mot Salajak för att besegra de där vidriga hwitrerna en gång för alla. Och vi får, på väldigt typiskt fantasyvis, följa tre unga gossar när de lämnar bondgården i Småland för att nästla sig med den där krigshären trots att de är alldeles för ovuxna för det. Men det är ju så spännande med riddare och svärd och ära och allt det där.

Samtidigt får vi å andra sidan läsa om Risti, en marhwitra (den flygande sorten) som vaknar efter sin vinterdvala i borgen Salajak och är hungrig. Hon behöver föda, nu, och vill att de hundra hwiterkrigarna som skickats ut för att skaffa kött ska komma tillbaka med fyllda korgar. Och ju mer vi får läsa om Risti, hennes liv och vad hon drömmer om och är rädd för... ja, ju mer förstår vi att det här med vem som är ond eller god inte är helt lätt att bestämma. Och när jag läst boken slut och bokstavligen halkat ner i Jarmaland, så är jag väldigt sugen på att direkt fortsätta med bok 2: Jakten på hwitrerna. Återkommer snart om den, men sedan hittar jag ingen info alls om när bok 3 och 4 kan tänkas komma så det är rätt oroväckande.


Titel: Slaget om Salajak
Serie: Krönikan om Jarmaland
Författare: Johan Theorin
Utg år: 2018
Förlag: Bonnier Carlsen
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 11-16 år (Förlag och klassificering på bibliotek föreslår Hcg/9-12 år för den här boken. Jag håller inte med, utan rekommenderar ca 11-16 i stället om det inte är väldigt duktiga läsare. Den är rätt svår att komma in i med ett flertal parallellhandlingar och perspektiv, och med ganska många personer att hålla reda på.)