The Calculating Stars

Som jag har slitit med den här boken, och varit på väg att lägga ned, för att i nästa stund varit så fascinerad att jag knappt hunnit andas. Den är så ojämn. Delarna där det är bra är ohyggligt bra - medan vissa delar är så tråkiga att klockorna stannar. När jag läser runt om vad andra tyckt om boken (det finns många som tyckt till om den, den vann Nebula- och Hugo-priserna för bästa roman förra året) så är det lika spretande omdömen som boken i sig är ojämn - somliga tokhyllar, andra gäspar käkarna ur led.

Den klassas som science-fiction, men så långt ut i rymden är vi ännu inte utan hela boken utspelar sig i USA, på 1950-talet. Fast i en alternativ historieskrivning där en meteor i bokens början slår ner strax utanför USAs östkust, förintar hundratusentals människor och ett antal stora städer (bl a Washington DC) och sätter igång en galopperande växthuseffekt. Detta leder till att USA startar sitt rymdprogram redan på 1950-talet, med den desperata tanken att rymden måste koloniseras eftersom jorden kommer att bli obeboelig.

Huvudperson är Elma, matematiskt geni med doktorsgrad från universitet, dessutom utbildad pilot med många flygtimmar under andra världskriget. Hennes man är ledande ingenjör i rymdprogrammet och hon är en av kvinnorna där som jobbar som "computer", som alltså manuellt utför de räkneoperationer som behövs för raketuppskjutningarna, med hjälp av penna, rutat papper och räknesticka. (Jepp, precis som i filmen Hidden Figures/Dolda tillgångar som kom ungefär när författaren höll på att skriva den här boken tydligen)(och som jag ännu inte har sett, men ska se). Både Elma och hennes man är titulerade Dr York, men om man säger Dr York är det honom man menar, hon är oftast bara fru York.
Det är män som är astronauter i rymdprogrammet, som modigt bemannar alla raketer vid uppskjutningarna. Men Elma undrar: varför då? När hon har minst lika många flygtimmar som någon av dem? När hon har kunskapen i matte och fysik, och en hjärna som är skarpare än de flestas? Varför skulle inte hon kunna bli astronaut, hon också? Hur tänker de som bestämmer när de bara vill skicka män ut i rymden - om de ska kolonisera? Vet de inte hur barn blir till, eller? Men det här är alltså 1950-tal, och kvinnans plats är bakom mannen. Helst i hemmet. Helst dekorativ. Och Elma får slåss...

Det här låter som ett alldeles fantastiskt upplägg... och det är det. Allt det som handlar om meteoren, katastrofen, flygandet, tekniken, träningen av astronauter och framför allt: uppskjutningarna från raketbasen - allt det är så infernaliskt bra skrivet att jag knappt har läst bättre. Jag sitter i bokens början och fullständigt jublar när Elma skickligt flyger sig och sin man ut ur den där meteorkatastrofen, eller under vilken nedräkning-för-uppskjutning som helst i boken (ni vet, "T minus 40 seconds and counting...").
Men delarna mellan allt detta handlar om det där 50-talslivet, om hur Elma slåss mot sina egna nervösa besvär (hon får total ångest av att prata inför folk, eller att möta journalister, eller att framföra argument inför en grupp män som överlägset behandlar henne som "lilla vän" eller liknande, kvardröjande effekter och djupa sår efter hennes collegetid när hon var smartast trots att hon var yngst, och kvinna). Det låter inte som om det skulle vara tråkigt, jag vet, men det händer nästan ingenting mer än ältande i de där partierna och jag ledsnade så totalt på Elmas mage som återigen vred sig i kramp av oro, och det kräks på fler toaletter än vad som kan vara nyttigt för någon. Men sen blev det dags för teknik-action, och författaren glimrar och glänser i sitt skriv.

Ojämnt alltså. Jag vet inte vad jag totalt tycker. Jag vet ännu inte om jag ska läsa vidare om Elma och hennes gäng av lady astronauts (som de blir) i bok 2 som heter The Fated Sky. Det kan ju vara så att författaren skärpt till sitt skrivande till att bara bestå av det där fantastiska, och då måste jag ju läsa.


Titel: The Calculating Stars : A Lady Astronaut Novel
Författare: Mary Robinette Kowal
Utg år: 2018
Förlag: Tor Books
Köp den till exempel här, här eller via Omnible