Jag kände inte till vare sig författaren Fritz Leiber eller barbaren Fafhrd eller trollkarlslärlingen-gone-bad/skurken The Gray Mouser före jag snubblade över den här samlingen. Det skulle tydligen handla om "sword-and-sorcery"-klassiker. Jag satte igång att läsa de första novellerna i Swords and Devltry... och det var som att läsa Terry Pratchetts Discworld-böcker. Karaktärerna, miljön, staden (som heter Lankhmar, jämför med Ankh-Morpork hos Pratchett), tjuvarnas gille och mördarnas gille, det överdrivet högtidliga språket ibland när det pratas gudar, världsbygge och gamla legender, för att sedan raskt bryta språkbruket med en dialog som verkligen är... ja down-to-earth. Särskilt påminner det om de första Discworld-böckerna, The Colour of Magic och The Light Fantastic där jag tycker mig minnas en barbar som dyker upp också.
Grejen är att Fritz Leiber skrev de här novellerna på 60- och 70-talen - men The Colour of Magic kom 1983. Så absolut att Pratchett måste ha inspirerats av Leiber i början men sedan dragit iväg åt sitt eget Pratchettska underbara håll. Men gillar man att läsa Pratchett måste man förstås testa att läsa Leiber. Vad jag förstår finns det sju novellsamlingar om Fafhrd och the Gray Mouser, och detta är alltså bara tre av dem.
I första Swords and Deviltry finns först en novell där vi lär känna Fafhrd, "a barbarian from the Cold Waste north even of the Eight Cities and the Trollstep Mountains", en stark ung man som tror på det rätta och goda, som vill ut i världen och se stora städer, läsa böcker, uppleva saker. Men ännu så länge bor han hemma hos sin mamma. Mamma är dock en mäktig ishäxa (typ) och vill ha kvar sonen hemma, och att sonen ska gifta sig med en yngre, ordentlig ishäxa i klanen och alstra små ishäxor och arbetsamma gossar för att säkra klanens fortväxt. När nu Fafhrd faktiskt bryter sig loss och sticker från byn (det är rätt dramatiskt och innefattar också en helt annan kvinna av mycket tvivelaktig -enligt mamma - börd) så blir mamma arg. Väldigt arg. Och hon är ju (typ) ishäxa, så det är dumt när hon blir arg.
I nästa novell får vi läsa om hur the Gray Mouser ger upp trollkarlslärling-grejen och testar svart magi och att stjäla andra människors saker för att själv slippa jobba. Även här är en ung kvinna inblandad, helt förutom onda människors svek. (fast ingen mamma den här gången).
Den tredje novellen heter Ill-Met in Lankhmar och vann både Nebula och Hugo-priserna när den kom. Här kommer då Fafhrd och the Gray Mouser till Lankhmar och träffar varandra, super sig fulla och påbörjar därefter listigt nog en hämndaktion mot tjuvarnas gilles högkvarter, fast de har druckit så mycket att de knappt kan gå. Jodå, smart. Det går inte bra, det gör det inte.
I nästa novellsamling och vidare är Fafhrd och the Gray Mouser kompanjoner och ute på äventyr. Jag gillar att läsa om dem, men märker att precis som när jag läser Pratchett så är de bäst i småportioner med pauser emellan. Väldigt roligt, med många finurliga detaljer och ett myller av fantastiska karaktärer och konstiga mysterier, men inte mer än en bok i taget. Eller novell - de är rätt långa.
Titel: The Adventures of Fafhrd and the Gray Mouser vol. 1
Författare: Fritz Leiber
Utg år: 2017 (den här samlingsutgåvan), original Swords and Deviltry 1970, Swords Against Death 1970, Swords in the Mist (1968)
Förlag: Open Road Media Sci-Fi & Fantasy (den här samlingsutgåvan)
Köp den till exempel här, eller via Omnible
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar