Katarina von Bredow är en av mina absoluta favoritförfattare av ungdomsböcker. Som hon kan skriva om hur det är att vara helt yr och konstig av kärlek! Och om hur det är i skolan! Och om livet när man precis börjar lära känna sig själv! Jag har hittills aldrig blivit besviken när jag läst någon av hennes böcker, och det blev jag inte av den här heller.
Även här blir det kärleksrus (och annat rus) fast det kommer från ett helt oväntat håll och är inte det centrala i boken egentligen. Men det är härligt att läsa om. Bara den här så på pricken-beskrivningen: att Vendela känner sig helt upp och ner, förvirrad och så har hon glömt bort hur man gör när man sover. Hela natten ligger hon vaken och när väckarklockan ringer så stiger hon ut helt utvilad och full av energi. Och så kan hon inte äta. Och så när personen ifråga, orsaken till kärleksruset, råkar närma sig så tar liksom luften slut bara så där - hon måste djupandas. Åh - det låter så underbart så jag nästan skulle vilja råka ut för det där igen, den där första himlastormande känslan.
Men, som sagt, det är faktiskt inte kärleken som står i centrum på den här boken. Det är de roller som alla faller in i i skolan (och faktiskt om roller även i övriga livet). Vem som självklart är drottning i klassen, vilka som är hennes hov, vilka som är wannabees, tuffaste killen, tönten, den mobbade, clownen. Grupperingar, rangordningar, oskrivna regler... Om hur något som egentligen är en väldigt liten sak (att någon hälsar på någon annan i skolkorridoren) kan bli en snackis beroende på vem det var som hälsade på vem. Visst, det här finns ju mer eller mindre med i alla ungdomsböcker, och alla känner igen det mesta från sitt eget liv vare sig man går i skolan eller har blivit vuxen. Men jag har aldrig förut sett någon lyfta fram det så tydligt som von Bredow gör här. Rollerna diskuteras öppet. Huvudpersonen Vendela och hennes kompisgäng gör upp en lista på olika grupper i klassen, rangordning och roller. Små vardagshändelser beskrivs för att illustrera det hela. Och så, framförallt, tydliggörs dessa roller av att någon kommer till klassen som bryter mot mönstret. Silja. Hon bryr sig inte om hur det ska vara, hur det alltid har varit och vem som ska vara med vem - hon liksom bara klampar på. Sätter sig på "drottningens plats" i klassrummet, pratar först med tuffaste/snyggaste killen på skolan precis som om det inte vore något konstigt att prata med honom, för att sedan slå följe med den mobbade tjejen utan att vara rädd för att "smittas" av hennes utanförskap. Silja trampar rakt fram över alla osynliga gränsdragningar - och Vendelas värld drar efter andan. Så kan man väl inte göra? Men jo, det kan man. Silja tydliggör och Silja överskrider - men det är inte Silja som förändrar. Hon är egentligen bara katalysator. Förändringarna sker runt om henne, och i slutet på boken är den där listan över klasskompisarnas inbördes placering och rangordning helt inaktuell.
Jag var inte så sugen på att läsa om tonårsliv egentligen när jag började på den här boken, och kände lite i början när Vendelas vänskap med Tove beskrevs, och när Tove och Vendela började hänga med Nils och Loke och det blev lite vardagskärlek där, att nä jag ska nog bryta av med någon annan bok här. Hade precis läst om tonårsliv i Var är Alaska? och kände för att vara mer vuxen, liksom. Men...så bestämde sig Vendela för att hon skulle flyga högt. Högt,högt skulle hon flyga...och så blir det katastrof, och så förändras allt, och rollerna bryts...och så kommer den där himlastormande kärleken, och ja, klockan var väl 2 på natten när jag nöjt och lyckligt la boken färdigläst ifrån mig på nattygsbordet. Inte gick det att bryta av med något annat och vuxet, inte.
För vem? 13 år och uppåt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar